Om genrepet: Pubertetsoffer
En blog jag dagligen besöker är The Sartorialist. Där postas dagliga outfits direkt från New Yorks gator som personen knäppt. Man blir lite frestad själv att börja gå omkring på stan, hejda någon och säga "Ursäkta mig, du är så snyggt klädd, får jag bara ta kort på dig?". Haha. I Stockholm/Malmö/Göteborg kanske det skulle funka, men inte i Norrköping. Man skulle bli känd som hon med kameran som tar kort på folk. Våren är ju garanterat närmre i NYC än i skandinavien kan vi fastslå genom att se på hur folk klär sig.
Tips till mig själv: tänk på att inte se Supernatural mitt i natten nästa gång. Till och med jag, som är ganska härdad gällande vad som är skrämselfaktorer, känner mig helt plötsligt en smula mer lättskrämd än tidigare. Så ladies and gentlemen, jag har precis upplevt mitt första Supernatural avsnitt. Första tanke är att det kanske är en potentiell ersättare för Arkiv X om de inte screw up för mycket. Men sedan har jag bara sett pilot-avsnittet, så jag kanske inte ska uttala mig för mycket om saken.When Sam and Dean Winchester were just little kids, their mom was killed by something "supernatural." Their father's life and their lives were never the same after that. After that incident, their father raised them to be warriors and started to take an interest in the "supernatural." - imdb.com
Jag satt väldigt ofta och tänkte högt "Nejmen det där får ju inte hända!". Två besvikelser mötte jag dock. Den första var dialogen. Ibland var saker de sa så himla dåliga att de blev bra: "No chick-flick moments!" och sedan hela spök/demon utplånandet. Den biten kändes som Alien möter Predator i en uppslukning av någon som leker för mycket med Photoshop brushes. Men man förstår direkt att det är just den där präglingen som kommer att bli typiskt för "upplösandet" i Supernatural, lite som att vampyrerna worpade missbildade fejjen i Buffy. Men det där flimrandet av Constance var jättesnyggt. Första gången funderade man på ifall man såg fel, men sedan dök det upp igen och då visste man att aha-den-här-personen-är-det-något-fel-på. Stort plus för användning av musiken och ljudeffekter. Som att spela gullig och rogivande lull-musik för spädbarn när hemska saker sker, för att vid första ögonkastet bedra om trygghet och att det kansk ebara var en drömscen. Ljuvligt! Ujuj vilka ljudeffekter! Det blev lite B där med "Ooh, vilket snyggt halsband, visste du förresten att pentagram beskyddar ifrån ondska?" men detaljen att farsan lämnar koordinatsiffror till dem verkar vara genomtänkt så jag får väl se lite genom fingrarna där. Med humoristiska referenser som "Agent Scully, Agent Mulder" så är det värt. Det är en snygg pilot och den har det en pilot bör ha: bra handling, karaktärsutveckling, det jag kallar för flyt, man blir hooked helt enkelt. Tacka tidigare X-files regissören David Nutter för Arkiv X känslan!
Med handen på hjärtat så var det filmen med samma namn som fick mig att läsa boken av Tracy Chevalier, och vet ni vad - boken är mycket bättre! Det brukar ju vara så, att böcker är bättre. En film fångar inte alltid upp de inre tankarna och det känslomässiga kaos man kan läsa sig till som sker inombords på huvudkaraktären. Griet, i detta fall. Hon blir tjänsteflicka vars höjdpunkt under dagen blir att städa i ateljén till konstnären Vermeer. Man har fångat hela vardagstillvaron från 1600-talets Holland ganska bra i boken, allting är väldigt vackert skrivet. Hjärnan stimuleras av ordvalet. Det är en berättelse om hur en tavla kom till, med väldigt mycket "förbjuden frukt" och frestelser. Synd att de inte frestas mer och att saker kommer i vägen. Halvvägs genom boken fick jag ett stort sug på att se filmen en gång till, vi har den liggandes någonstans. Ska bli intressant att se den med nya ögon.
I söndags på teatern när jag höll i danslektionerna, så passade jag på att smyga ned i det enorma kostymförrådet för att njuta av alla vackra klänningar och kostymer som hänger där nere, som jag ofta gör. Ja, om jag inte envisas med att prova på en och annan klänning som jag sedan måste hålla tassarna borta ifrån, för att jag för sent insett vår pågående opassande romans. Robin är där och hoppar fram med huvudet före från ena raden av kostymer och det första han utbrister är en anmärkning om mitt utseende.
Så gurkor var vad jag skulle komma till.
Yay! Idag är det måndag, och måndag innebär Prison Break! Så här sitter man nu, reklampaus visserligen, och njuter. Oh, Panic Room på tisdag, nu blev jag sugen på att se den med...
Jag bara måste skriva några rader om en viss röd liten kisse som kommer bli min i slutet av april! Det är så att jag har bokat Sparvens kattunge ( hennes katt har en kull på sju), och "bill å bull" som hon okreativt kallar de två röda är inom sikte för mig. Jag är frestad av att ta båda två. Sanningen är ju att den jag ska ha är egentligen en gåva till sötaste syster som behöver sällskap av en kisse, men eftersom jag troligtvis kommer flytta ihop med henne under hösten så kanske två kissar blir för mycket? Aww, men är de inte söta?!
Dagens upptäckt var när jag traskade in i inredningsbutiken Casa Nova på St Persgatan, för att leta efter något änglalikt att köpa till mammsen, då jag upptäcker att de numera har köpt in en hel vägg med Dazzling smycken! Trendiga och prisvärda halsband, armband, örhängen med en hel del etniska influenser. Blev själv förtjust i ett halsband med nätt guldkedjka och en stor berlock/sten som verkar vara på tapeten nu. (Haha, det är ett så roligt uttryck det där!) Det är ganska lustigt att somliga saker blir billigare att köpa via Accesora, än direkt i butik! Aja, det slutade med att jag köpte en älv-ljushållare till mamma och kaffedoftande ljus till mig själv.
Ja, så här såg jag ut för kanske en timme sedan när jag och pojken kom hem, lagom trött, efter att bockat av Cromwell och Palace på kvällens utelista. Eller det kanske heter "innelista", det är trots allt två ställen som jag tycker om att gå till. Nu har jag smörjt in mig i Clarins produkter och är redo för att snärjas av sömnen och drömma sött. Gonatt.
Här är det lite vardagslyx med min fina, underbara, stora och téfyllda, tékopp som gäller. Ska strax sätta mig ned och titta på Sex, Lies and Videotape som Steven Soderbergh regisserat. Fick hem den idag, från Boxman. Det där fiffiga med att hyra DVD på nätet, ni vet. Egentligen står Breakfast at Tiffanys överst på min lista nu, men jag fick hem den här istället. Alla exemplar är troligtvis uthyrda, så de skickar det som stod näst på listan. Fast den här ska bli spännande att se också! Mer om filmen kommer sen...
Det är väl lika bra att jag lägger upp en bild på mig med lugg. Klippte ju luggen, som för övrigt var lika lång som resten av hårsvallet. Kortet är från samma dag jag klippte mig och luggen var helt omöjlig att lägga snyggt, så jag blev nästan lite orolig. Men efter att tvättat håret så blev den medgörlig. Mamma tycker jag ser ut som en femtonåring igen. Toffe säger att "lugg är sött" och menar att jag inte är farligt attraktiv längre. Hm, skulle det va en komplimang va? Har fått höra att jag ser ut som en manga-karaktär också. Oh well. Jag ser oskyldig ut. Förstå hur jag kan bedra folk med utseendet nu! *mhoahaha*
Dusty cocoa and black cherry aromas bring this 2004 Cabernet to life. Hints of vanilla, caramel and bay leaf add to the intrigue. Juicy red plum flavors give this wine a lush mouth feel, while the bright fruit will make it an excellent match with food. Chewy tannins remind you why Cabernet is king!
När jag såg kollektionerna från LeSportsac blev jag bara så spontanförälskad att jag var tvungen att dela med mig. Förstå vilken fräsh väska i geometrisk mönster, i marinblått, skulle kunna göra mig lycklig! Jättesnyggt på stranden ju!
Det var en allmänt bitter dag igår, så istället för att smutskasta bloggen med negativ energi höll jag mig borta från den. Förhoppningsvis blir det bättre nu. Två faktorer försämrade the mood, danskonserten i Hörsalen som närmar sig med stormsteg och faktumet att det bara går sämre och sämre för ungarna istället för bättre, och morsan som vet precis hur man ska få en dotter att känna sig värdelös. En moralisk utskällning om att det är på tiden att Lunnevad filmen blir kvar, hur hopplös jag är, att man inte kan lita på mig, yadda yadda. Människan har ingen aning om att varje gång jag väl sätter mig med plågan, så är det oftast samma dag som hon tjatar, fast omedveten om att jag kommit ett steg längre. Därför medan jag redigerar, brukar jag bli avbruten med att hon vill att jag ska göra diverse saker.
“We are trying to put together a Spike movie – I don’t know if it’s financially feasible. That’s what I’ve been working towards for the past several months, and I should know fairly soon whether or not something’s going to happen with that.”
Vi var inne på Myrorna och hade gott om tid på oss, i alla fall! Syrran fyndade väl mest antar jag. Hon hittade bland annat ett par superläckra blåa pumps som självklart skulle vara i storlek 38. Här lider man av big-foot komplexet med 39-40-41, beroende på skorna. Jag köpte en vårjacka. Jag skyller helt och hållet på Vero Modas reklamkampanj med den där 80-tals västen, för det var den jag åkte förbi, innan jag kom till Myrorna och sen fann jag jackan. Den är från H&M, tydligen. Skulle den inte suttit som den gjorde skulle jag skippat den. Nu kommer jag vara värsta färgklicken till våren! Fast man kan väl aldrig ha för lite jackor, eller hur?
Dagens inköp skedde på den omtumlande bokrean. 1001 Cocktails - 1001 recept på den fulländade drinken, 384 sidor med lots of inspiration för den alkoholblandarfrälste och A Crash Course: Movies, för ynka 29 spänn! Det blir bartenderafton ikväll med andra ord, blir att plocka fram Boston Shakern och barskåpet ska bli välbesökt. Yay! Jag blir så sugen på att få blanda ihop några smarriga cocktails meddetsamma! Senast jag blandade drinkar till folket här hemma så blev det Grasshopper som gick hem. 
Då har vi begåvade Sofia Coppolas nya film Marie-Antoinette att se fram emot hösten 2006, eller 25e december närmare sagt. I huvudrollen som Marie Antoinette ser vi Kirsten Dunst som tidigare jobbat med Coppola i Virgin Suicides, och filmen är löst baserad på Antonia Frasers bok Marie Antoinette: The Journey, om den österrikiska flickan som blev Frankrikes drottning vid 19 års ålder. Coppola nämner John Schlesinger's "Darling" och Terence Malick's "Badlands" som riktlinjer till hur hon vill göra filmen. Sexscenerna mellan societetsdamen du Barry och kungen Louis XV beskrivs som väldigt rock n' roll. Intressant.
