Kung Fu Hustle

Amazing Goal

Fullt hus ikväll. Till och med Stanley och Menora är på besök.

Det är trots allt Champions League.

Klockan är strax halv tre på natten och nachosen och coronan har tagit plats.Vi har något de andra inte har - en TV minsann! Ser jag ett amazing goal till av Bergkamp blir jag galen. Skoja inte.

Cross on the roof

Hela huset verkar äta tillsammans idag. Händer fan inte varje dag.

P.S Franskalektionerna på gymnasiet ägnades som oftast åt att översätta svenska uttryck till engelska istället för franska över huvud taget. Challes och mina favoriter var ju "Have you seen on husband", "Cross on the roof" och "Are you sharking?".

Is it out of line if I was to be bold and say "Would you be mine"?

Ibland mister jag grepp om saker och ting. Jag glömmer ibland att det finns saker som jag är jävla bra på. Man fastnar gärna i det ödmjuka tankesättet att "Jaja, du är bra men det finns andra som skulle gjort det tusen gånger bättre". Som med dans. Jag vet att jag kan ta över scenen och lysa, men det är i Norrköping.

Idag blev jag påmind om att jag kan kontrollera ord. Jag kan skriva. Vem som helst kan skriva, men vem som helst får ju inte en bok publicerad heller, fast idag är det nästan fullt möjligt att det är så ändå. Jag blev orolig ett tag, självsäkerheten sviktade. För en sak ska ni veta, det är skillnad på hur jag skriver här i bloggen, vars syfte är att skriva av mig och hur jag skriver när jag skriver för att skriva. I'm on a roll now. Scriptwriting kursen går ju över förväntan. HD hit och dit, hyllning börjar bli lite av en huvudingrediens på lektionerna. Så får jag ju inte tänka, men det känns ju så helvetesbra!

Det är lite läskigt när handledaren börjar involvera klassen i att analysera mitt skrivsätt. My individual style. It's so dark underneath the insecure illusion. "Yeah, you´re sick!" flinar Hamish. "I have noticed that so many of you have so dark endings, it's disturbing actually. I'm getting worried..." Jag kan inte få nog av Michelle. Varenda scriptwriting kurs som ECU har att erbjuda, I'm signing up!

Och så bjuder jag på my inner jukebox:

Whistle for the choir - The Fratellis

Leaving on a jetplane

Jag hade en sådan här. Pilotjacka insisterade mor min att kalla den. Jag minns att det var kärlek på hög nivå. Övertalade föräldrarna att köpa en sådan till mig för att storasyster hade en likadan. Den var varm och vad kan jag säga, Sverige är ett kallt land. Jag lyckades aldrig se särskilt badass ut i den dock, jag gick ju på mellanstadiet. Men den är nog åtsidolagd någonstans där hemma fortfarande (om inte mammut i min ovisshet skickat den till någon mer behövande själ i Polen, please say it isn't so). Nu när pilotjackan fastnade på bild på Rupert Friend av alla hetingar, (åh dessa ljuvliga markerade kindben baby) så vill jag att det ska vara vinter (ja svensk vinter alltså) så jag kan bära upp en mysig pilotjacka med fårskinn och se badass ut.

A girl like you's just irresistible

Först och främst - att skriva en exegesis låter som rena rama självmordet, men oh så kul ändå! En behind-the-scenes fast om ett manus.

Sedan så fick jag HD på min portfolio, vilket e en ljuvlig känsla. High Distinction baby. Man kanske skulle ta och droppa film & video som sin major och ha Scriptwriting istället? Det firas med The Fratellis (Can we watch movies on your TV, don’t have to get dressed just for me. We could stay home and get drunk quick. I could wear your dress and your lipstick, or we could go out and steal a car) Jag är en HD-are. Yay me! Dags att skriva vidare om Chelsea Dagger och Terrence Grant... Här ska det tryckas ut en till HD kreation!

Btw, är Inte Fratelli ett satans grymt efternamn? Heter du Fratelli så friar du till mig omedelbart! Melissa Fratelli liksom.

Varning för skamlöst pikande

Hon fyller år snart. Hon skulle bli bortom sig av glädje om hon fick en årlig prenumeration av Creative Screenwriting. Ja om man får vara oförskämd och rakt på sak gällande vad man vill ha.

Fast hon skulle kunna settle för godbitar som dessa med:

• Stealing Fire From The Gods: The Complete Guide to Story for Writers and Filmmakers (2nd Edition)
• Hero with a Thousand Faces
• Rebel without a Crew: Or how a 23-year-old Filmmaker with $7,000 became a Hollywood Player
• Film Directing, Cinematic Motion: A Workshop for Staging Scenes
• Making a winning Short: How to Write, Direct, Edit and Produce a short film

Så 1 juni is the day. Bortsett från att jag inte är hemma då. Så det går lika bra att komma förbi hela juli månad och äta tårta med mig. Med polsk vodka.

She should have been born yesterday

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Jag är född i fel tidsålder. Se bara på den här ljuva skapelsen. Jag fullkomligt älskar corsetteklänningen, synlig på Romola Garai i Amazing Grace. Kapa av ärmarna till kortärmad och jag skulle crasha någons skolbal bara för att ha den på mig. Will you go to prom with me?

Facebook & cheese

Misha har joinat den mörka sidan. Det var lite motståndskraft i början, måste jag medge, men sedan insåg jag att det fanns massa Rzeszow älsklingar som were doing it. Nu är jag fast. Det finns ju folk man inte har träffat på år och dagar och som man inte har kontakt med på något annat håll, så det är mysigt. More facebook åt folket.

Måste bara deklarera att jag kanske kan leva på makaroner och four cheese sauce med vattenkastanjer och bäbismajs trots allt. Det var godare än jag trodde. Min plånbok gillar!

Every Night Is Another Story

Sjuttonde maj igår för dem som missade det. För de ignoranta så var det alltså norrmännens stolta dag, och en utomordentlig ursäkt för att festa (trots lektioner dagen efter som var obehagliga att stiga upp till). På förfesten var det Ernesto (Dennis nya artistnamn som senare byttes till Esteban: han ska bli kuban) som skötte musiken och den var ju guld om man jämför med den låga kvalité som man fick skaka rumpan till på Sapphire. Och det var äcklig öl där också. Men man ansåg att jag hade varit en skötsam flicka för mitt i en tre år gammal r'n'b låt så hittar Misha en $50-sedel på golvet. Det blev att ryta "Vart ligger baren?!" och den upphittade pengen fick stå för en omgång i baren för tjejerna och senare taxin hem. Det kallas flyt. Kvällen blev med ens så mycket bättre med en RBV i handen och lite diskuterande kring Maya Deren (se, jag kommer inte undan henne nu!) med bosniern från tutorial gruppen. Vakterna och stalkern gjorde väl sitt till också I guess. Bildexhibition på G!

Misha leker i hemma-baren

Desi gillar den röda drinken (alla gillar den röda drinken)

Om vi säger så här: Sam mår som han förtjänar idag. Han steg upp efter 18.00 idag...

Mattes ciggmössa!

Emsi ser till så vakterna övervakar oss flitigt. P.S De har lätt för att rodna.

Mishis kan fejka att det spelas dålig musik

Vad gör Marcus med min tékopp på Sapphire?!

Misha, Ernesto/Esteban & Emma. Kubanen är kameraskygg.

(I taxin på väg till Subiaco)
Sam: Shit! Jag har glömt att byta om!
Misha: Nej Sam, du har en skjorta på dig.
Sam: Har jag? Yeah! Sweet!
Misha: Bra att någon har koll på dig.
Sam: Ja polacken, det är *hick* skitbra!
Misha: Mm, bra att du tycker det Sam. Men du behöver inte klappa mig på brösten.
Sam: Jag trodde det var din arm...
Emma: *fnissar* Har hon... fasta armar?!
Sam: Jaa!

Say I Am You

Jag är inte helt säker, men jag tror jag är kär i Maya Deren.

Inte konstigt egentligen att Meshes of the Afternoon var den enda vettiga filmen under dagens visning, då hela den var rytmisk och associerande med dans överlag. Den var nästan genialisk för att vara en drömsekvens. En av de bästa. Makes perfect sense without making any sense at all.

"My film cost what Hollywood spends on lipstick".
Och jag är härmed blint förälskad i den sanna innebörden av ordet amateur.

These Tiresome Paper Dreams

Jag önskar livet kunde vara som på film. Just nu känns det som om jag är någonstans mellan första och andra akten. Jag vet inte ens om jag har nått katalysatorn för handlingen. Men en film om mitt liv är för lite, en film för varje viktig period i livet - now we're talking. Min film skulle i alla fall börja till tonerna av The Kooks med She Moves In Her Own Way, med fotsteg mot kullerstensgator i en gammal storstad i Europa. Prague kanske. Jag älskar Prague. Vad skulle jag ha att göra i Prague? Dricka den där fantastiska Mojiton på det stora torget bl a. En helt ny nivå av Mojito upplevelser. Kanske sitter jag där och hoppas på att få uppleva min egen Before Sunrise, ni vet den med Ethan Hawke?

Nu ska jag ta på mig Benetton koftan och gå till bussen. Vi orkar inte med annat än jeans och svart tee idag, okej. Det är ju film-tittar-lektion. Dog Star Man och The Order av The Quay Brothers på schemat. Jag ska sitta med benen kastade över stolsraden framför mig, med min cappucino i mörkret och mysa med min kofta, förvirrad över experimental film.

Det är Norge-fest idag! Det tas ju väldigt allvarligt med nationaldagsfirandet. Så förfest i våran hemmabar och sedan ska vi försöka smälta in med norrmännen på Saphire. Och så avslutar vi med det ultimata i-lands problemet: Vad fan ska jag ha på mig?

Daily Misha

Med lite peach tea som sin arsenal så är det bara att strike a pose. Jag förstår mig inte på vädret i det här landet. Ena dagen är det iglookallt och idag är solen framme som vanligt. Bäst att ta det säkra före det osäkra och ha tightsen på...

Rött älskar vi. Rött med vita influenser, dvs vita prickar (patriotiska färger darling!) älskar vi ännu mer. Jag kommer aldrig bli less på prickarna. The polka dots have become me.

Väntan på min turk

Det har varit en två veckors väntan typ, men idag äntligen fick jag min efterlängtade kebabrulle! Fy fan vilket sug jag har haft efter det. Inget går upp mot turkarnas pizza eller kebab i Sverige förstås (what's up with that?!) men den heta chili såsen de har på KebabCo borde fan exporteras till Sverige, då skulle jag slippa beställa min kebab med extra cayenne pepper hela tiden!

Det är ju nästan så jag saknar tryggheten i att ringa till Torpets och ge det magiska kodordet (cayenne) för att höra någon fånl ei andra änden av luren. "Åh, är det du Melissa..." eller "Vi började bli oroliga Melissa, du har inte varit här på ett tag!". Nu när Mille är gift behöver jag inte oroa mig för att hitta på nya ursäkter för att inte gå ut med honom (jag har redan pojkvän var inte giltig i hans öron: "Men kom igen, vill du inte ha en riktig man?"), klart mycket bättre att få stå ut med ramsan om vad jag gick miste om istället. Fuck, till och med sådant saknar jag!

Give me something to believe in

I always knew I was special

Över hos Miss Keep Your Distance klickade jag till mig superhjälte-quizen, vars resultat ni ser här. Yeah baby. Jag som oroade mig för att jag skulle få någon utav de tråkigare comic karaktärerna. Typ Hulken, eller Robin. Är jag en nörd för att jag vet vem Green Lantern är precis? Nevermind, tillbaks till mitt resultat. Who are we trying to kid? The result is what it is. Jag blev Wonder Woman...

Det var den midsommarn det...

Fram tills idag var min senaste tenta den 13 juni. Gott om tid att åka hem på innan svenskarna blir vilda och firar sin midsommar. Jag har aldrig firat midsommar riktigt. Främst för att jag oftast befinner mig i Polen det datumet. Jag minns en midsommar dock, med Josephine ute på landet någonstans i Linköping/Mjölby hos hennes vän. Vi sov på golvet, åt en tomat (kylen var tom och tomaterna var det enda som lämnats åt sitt öde) och kände inte en kotte. Ingen big hit.

Men nu så, nu är mina exams i dans bestämda. De sker den 22a juni. Man behöver inte vara ett matematiskt geni för att räkna ut vad det betyder. Ingen midsommar för mig, igen.

Såvida jag inte direkt efter tar ett flyg och åker hem. Bakåt i tiden ni vet. Så jag e hemma den 22a juni. Midsommarfirande med jetlag? Fuck no.

Mors Dag

Det är mammutarnas dag i Australien idag.

En förvirrande tillfällighet det här.

Sista söndagen i maj firas mammorna i Sverige.

Den 26e maj firas de i Polen.

Vilken jävla dag ska man hålla sig till?!

3 klänningar hon vill ha, nu

Nick is my bitch, med puss på kinden

Folk tar sig sådana friheter ibland. Säger polacken där man måste plågas med den traditionsenliga tre-puss-på-kinden-hälsningen på diverse släktträffar. Vi jobbar skift imorn igen, Nicky och jag. Yay.

Jag hade både Sarah, Ivan, Nick och Gabri att leka med på jobbet idag. Med dem på samma skift så känns det inte som om man jobbar, man skämtar och jävlas med varandra hela tiden mellan beställningarna. Fast det är inte ett dugg roligt då Sarah får för sig att det är jag som ska städa toaletterna den här gången, med moppning av golvet inkluderad. Ivan går och skäller ut henne - eller, ja, han kommer till min undsättning - för det kommer ju städare på morgonen som ska sköta det där. Jag slipper. Fast vi lät bli att berätta detta för Gabri som fick städa killarnas toa... Oj.

Jag får min chai latte med extra love. Min bitch vet hur man tröstar rätt. För jag uppskattar då inte folk som dricksar när de betalar med kort. Jag får ju inte se skymten av de $20 dollarna ändå vafan! Betalar man med kort så dricksar man fan vid sidan om med kontanter. Lägg det på minnet. Allmän hyfs.

Blev nedsprutad i köket vid städning. Folk borde ha licens för att hantera vattenslangen!
"Thanks for making me wet, man!"
"Anytime..."

Gabri - min stackars italienare med språksvårigheter, frågar vad som egentligen finns i chai latte. Första ingrediensen jag nämne är kanel.
"Cinnamon..."
"Cinema? You drink cinema, you mean like movies?"

Litet senare när vi putsar bestick så knuffas man ju om bäst utrymme. Jag slåss för glatta livet. Typ. Gabri slår tillbaka.
Gabri: You are bad?
(Han undrar ju alltså ifall jag har ont, if I´m hurt)
Misha: Nick, Gabri asks if I am bad?
Nick: To the bone!

Varför kan jag inte bara svara rakt av när man frågar mig ifall jag har några tatueringar. Hur svårt kan det vara att uttala ett ärligt ord?
Nej nej. Det går inte an. Istället ler jag hemlighetsfullt, drar ut på tystnaden och drar ut på ett "Maaaayyybbeee..." Sluta distrahera arbetskollegor Misha för fan!

Polacker om polacker

"Du förgyller alla platser... borde klona dej människa!"

- Anna aka Anus

Kunde inte sagt det bättre själv! Som en liten hyllning till att mina trogna danselever säger rätt saker (de vet hur man smörar med andra ord) tänkte jag posta med en liten Polen-bild från när dansgruppen var i Polen i somras, på dansläger och festival. Fast det sluta med en hel drös bilder för det går inte att sammanfatta sommaren med en bild. De ska till Wagrowiec i år igen så som det ser ut just nu (yeah baby, Misha kanske får se Arek i cykelshorts igen. Gossens benmuskler ska vi inte tala om för då kommer min skärm få tekniska problem i allt dregel). Och den stora moraliska stöttepelaren och förebilden (vi kan ignorera att det var jag som tvingade flickorna springa omkring och fråga killarna ifall de fick klippa av etiketterna på deras kalsonger eller att jag fick dem att strippa och göra klädlina för alla att se, ok? ) ska se till så töserna får lika spännande upptåg och äventyr i år igen. Nu är de ett år äldre. Jag vill inte ens tänka på vad jag gjorde när jag var i deras ålder...

Shit vad långt hår man hade!

"Kan inte du berätta om vad du gjorde när du var i vår ålder så vi får lite inspiration?"

Lilla Anton som trodde skottlossningen skedde på riktigt gömde sig i en bil...

Det var inte lätt att övertala snubben att låta alla som var över 10 år att ha kul. Misha fixar!

Missar man bussen övertalar man en lastbilschaufför att skjutsa 15 barn...

Mental note: Lär inte töserna att skrika "Ta av dig kläderna" på polska

Alltså, de var ju inte svårövertalade till att dra av sig kläderna...

Partybåååååten!

Borowki!

Det luktade Polen om Perth idag

Sådär lagom mängd avgaser.
Lagom mängd blöt asfalt.
Och en tredje doft som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Polen liksom.

Sedan slog KFC molnet emot mig.

Jag är lättroad, ok?

Irish Breakfast tea med citron är liksom min bensin idag, så bear with me. Bäst är ju dissen "I'm lesbian," och den japanska tjejen påminner stortsett om alla asiater på skolan ju. Scary.

A rush of blood to the head

Jag älskar mig själv idag.

Det kan bero till stor del på att jag fick en överdos av ego boost idag då mitt manus hyllades av min tutor, lästes upp högt OCH väckte reaktioner. "So go on change your assignments and pick your 3 best ones and hand in on friday, except you Melissa, you don't change anything about it and hand it in." Att få höra det - det kändes guld.

Så jag vill tacka mig själv för att jag började skriva på en berättelse när jag var 13 som under årens lopp utvecklades till den story som idag fick en twist och blev ett kort manus. Jag vill passa på och be om ursäkt till karaktärerna för att de får bära namn såsom Cowgirl, Cougar, Sheila och Bad Jon. Så som alla manus bör, gästspelade absinte i första akten.

Nu lyssnar vi vidare på Mint Royale - Singin in the Rain.

Plans for the future

Plan A: En vacker dag kommer jag publicera en bok.

Plan B: Misslyckas detta så kommer filmatisering av dessa påbörjas.

What can I say? I have stories to tell! Allt finns i mitt huvud förstår ni, och det kan ta år innan orden når till pappret. Jag skrev mycket bättre när jag var yngre, det är sanslöst vilket ordförråd jag hade då. Resultatet idag är att jag är en synonymhora. Seriously.

Det borde vara olagligt att bli ivrig när man hör ordet thesaurus nämnas.

Yesterday's Misha

Blogger trilskades med mitt tålamod igår så det får bli en post om det idag. Här viker jag ut min garderob. Se, jag går med kläder på kroppen! Klänningen (ja, det där tygstycket är en klänning, egentligen) kommer från min favoritbutik som jag funnit inne i stan. Jag har en svaghet för det där med korta längder va...

Nu ska jag off och researcha Robert Earl of Huntington minsann. Oh vad jag önskar den här serien fanns på DVD att få tag på. Matthew Porretta, vilken man. Those were the days... när man var fjorton eller något.

Love Doctor to the rescue

Nu ska vi ta och sitta ned och ta ett snack om det här en gång för alla.

Vad fan är det för fel på pojkarna i Perth?!

Jag har då aldrig sett commitment-hungrigare individer. Gå ut i Sverige och säg till killen att du inte är intresserad av något seriöst förhållande men träffar honom gärna igen för andra förmåner - ja då jävlar tror ju killen han har vunnit jackpot! Men här, ja här är det något sjuk fetish där hålla i handen, månskenspromenader, solnedgångar och pussar på pannan är a och o. Puss på pannan kan min farsa ge mig for fuck sake! (Obs! Resultaten av att faktiskt dra den här liknelsen kan sluta med att ynglingen ifråga fortsätter göra det bara för att jävlas. Min panna har nog aldrig befläckats med så många läppar sedan Emma och jag diskuterade detta högt på en fest. Morr.) Vill du pussa på mig får du gärna sikta på mina läppar, comprendo?

För ärligt talat, låt oss rannsaka oss själva. Hur många tänkbara långvariga förhållanden har funkat med snubben du träfffar ute på krogen? Jag menar inte att det är omöjligt. Men jag har då ännu inte blivit swept off my feet av någon som jag lärt känna svettandes på dansgolvet, stundvis flåsandes för att hämta andan vid baren, under hysteriskt blinkande neonljus och UV-lampor. "Jag vill föda dina barn och vakna upp med ditt dregel i min nacke resten av mitt liv!" är sällan hur tankeverksamheten ser ut i mitt huvud just då. Attraktion och kemi, sure, det kan finnas där. Men varför komplicera det vackra med en förlängning?! Det slutar aldrig lyckligt. Blir jag betuttad i någon så är det för att jag umgås med människan dagtid och ser dennes många andra sidor.

Så jag skakar på huvudet och sympatiserar med Emma som både blivit friad till, erbjuden att flytta in med en snubbe (efter bekantskap i två veckor) och dessutom fått en annan att överge sina backpackerkompisar för att slå sig ned här, så han kan fortsätta träffa henne. Har männen här någon biologisk klocka tickandes eller vaddå?! De gråter i telefon också när man talar om den hårda sanningen för dem. Aj aj....

Det där med ekonomi

- Vill du ha pengar eller en present till din födelsedag? frågar mamma snällt.
- Kan jag inte få båda? frågar jag inställsamt.

Jag betalade hyran idag. Sedvanligt bär det av till Woolworths för att inhandla mat. Den maten brukar hålla i två veckor. Claes är förvisso skyldig mig pengar, och jag ska få min lön anyday now. Men det känn så förödande att se att det bara är 26.00 SEK på kontot...

Misha needs a ride

I samband med att jag såg Lila dit ça för några veckor sedan och allas jämmer på jobbet om "det är farligt att gå hem själv så sent Mel!" (iih, hatar när folk kallar mig Mel), så har jag ju inte bara kommit att sakna en cykel utan jag har nog romantiserat hela idén om cyklar. Eller en italiensk motorcykel, sådan där vintage, en mysig liten vespa.

Körkort känns ganska avlägset med min tid och ekonomi just nu, så det är väl uteslutet. Väldans handikappat utan kan jag intyga. Och ett tips är att man ska säga, när någon frågar vem som ska ge mig skjuts : "Nick is giving me a lift." Så slipper man följande reaktion:

- Nick is going to give me a ride...
- I bet he is!

Grön av avund

Jag fullständigt älskar hennes klänning. Den känns som något töserna i Where The Boys Are skulle ha på sig och så får hon bonuspoäng för de röda skorna. Jag vet att jag ska spara på lönen men jag måste hitta mig ett par röda stövletter.

Bild från Face Hunter

Get Shirty

Ibland faller jag tillbaka på hela t-shirt med tryck och jeans modellen. Jag älskar tees med tryck, speciellt sådana med intertextuell mening. Just nu jobbar jag så många extra skift det går så det e inte någon fråga om att jag har råd med att sprida riksdalerna på sånt, men om... om!

Är så sugen på att köpa en Peanuts tee på Myers och en grön tee från Junk Food där det står Kiss Me I'm Irish Today.

Ciao Bella!

Ojdå.

Jag har visst fått ett sms från Gabrielle.

Min italian stallion ( som jag retsamt kallar honom för på jobbet) har lyckats skicka iväg ett ruggigt flirtigt mess. Han snackar italienska med mig ibland, och visst förstår man det mesta, men tar Gabri till med hårdhandskarna så snackar man polska tillbaka.


Typiskt att jag inte har pengar på mobilen så jag kan svara tillbaka...

Om immunitet

En efter en har pojkarna fallit offer för någon förödande bakterie som fått dem att nästan dö i sina sängar i medömkan, för att följa alla fördomar och generaliseringar. Henrik höll ut längst innan han till sist också blev sjuk. Man fick till och med höra halva komplimanger som "Vad skulle man göra utan dig?" och "Tack vare dig har jag inte behövt ringa hem till mamma för att få medömkan". Jag har alltid haft min mammut som daltat med mig och tvingat in radikalt äckliga polska huskurer ned i min strupe, så det är väl av ren vana som jag tvingar igenom sjuklingarna samma mönster. Kanske också en smula för att jag själv när jag blir sjuk vill ha uppmärksamhet och någon som tar hand om mig. Alla Henriks tappra försök, och de har varit många, på att få mig att bli sjuk också, har misslyckats.

Henrik: Vad fan, du blir ju aldrig smittad!
Misha: Jag är immun. Det är för att jag är gud.
Henrik: Nej... häxa snarare. You and your evil powers! You're a sorceress!

Yeah baby, yeah.

När kommer hon hem då?

Det börjar tisslas och tasslas och folk börjar fråga om när jag kommer tillbaka. För jag har en biljett till good ole Sweden i sommar, bara att exakt datum inte är bestämt än. Eller rättare sagt, jag tänker boka om till tidigast möjliga datum jag kan då jag vet när alla mina tentor äger rum. För tillfället är den enda tentan med exakt datum 13 juni. Så fort alla tentor är skrivna ska jag slås av helvetes jetlag och flyga 20+ timmar för att spendera några veckor någonstans i Europa (Sverige + Polen med andra ord). Men det säkraste svaret jag kan ge er är att jag lär vara hemma till midsommar, ok? Bara att börja anteckna i almenackorna och planera all pubrundor...

Har man väl tagit steget, går man aldrig tillbaka

Är man en fattig student så är det bara realistiskt att hålla sig till de ekonomiska valen av shampoo och balsam man hittar i vanliga affärer. Men nu är det kört för mig. Jag har exponerats för Tigis Bed Head och är övertygad om, för stunden, att jag aldrig kommer återgå till något annat. Jag lovar, jag ville gnugga in hela kroppen i mitt nya shampoo (som för övrigt heter Brunette Goddess - jag personifierad!) och nu efteråt luktar jag ljuvlig gräddkola. Mums! På flaskan står det "Brunettes do it better", fast jag gör det minst lika bra oavsett hårfärg va...

Sing Halleluja

Temporär lycka i kolossala mängder. Nu har vi internet igen. Jag kommer på mig själv att skriva utan de mäktiga svenska bokstäverna av ren vana nu, ett gott tecken på att det verkligen var läge för internets återkomst. För att fira detta tillfälle visar jag en bild på tårtan som ehm, Claws gjorde i Sammyboys ära. Jag sa inte att det var vackert... Man vågar nog inte äta den. Det vita som tårtan simmar i är alltså sprutgrädde, som inte höll särskilt länge.

Setting up Sarah

Min plan om att hooka up Sarah, en av mina 3 managers, med Takin har skridit till verket. Hon e hawt, och sa e hon lang, 26, och brunett och jag bara alskar henne. Anette, Karen, jag och Sarah satt kvar efter jobbet igar och snackade hederlig skit med en flaska Alkoomi. (Betyg: for sott for min smak. Torrt vitt vin om man far be!)

Hela Polen-crew jobbade igar. Typiskt. 3e maj och allt. Fick reda pa att den ena av pojkarna e gift och allt. Det va som varst!

Jag la upp alla kort pa bordet till och med for flickorna och klargjorde min plan for dem, arlig som jag ar. En del av sanningen i alla fall, jag sa stortsett att om en manad fylls det ar och jag forvantar mig att folk ska droppa forbi fran jobbet och samtidigt lara kanna mina pojkar (inte for att alla fortjanar att bli promotade av mig, men jag tror det e for allas basta att de far till det forr eller senare).

Sammyboy fyller ar idag. De tjuvstartade vid midnatt med sitt numera vardagliga tidsfordriv. Team Kitchen forklarade stolt att de inte touched the Kompis-bag pa tva hela dagar. Sam blev en katt igen som missbrukade ordet "Awesome". Dennis blev tva meter lang med sina vertikala rander pa pyjamasen och Claws och Henrik brast ut i sang till nagot gammalt program som hette "Joelbitar" eller nagot. Tydligen med nagot mongo som at gras och kastade sniglar. Jag tittade inte pa sant va, svensk television har alltid bojkottats av mitt inre ego. Igar med. Jag snoozade i soffan mellan Henrik och Dennis och orkade dra fossingarna efter mig till min egen sang vid halv tre inatt. Till skillnad mot alla som bakade ned sig igar klev jag upp till lecture och tutorial. Vettefan ifall det e bonuspoints till mig eller ej...

Nick is my bitch

Japp. Jag borjar aterfa mitt flyt med manipulationen. Jag behovde inte ens komma pa sjalv att man kan antyda om att fa en skjuts, den blev man erbjuden som serverat pa silverfat. Nick is my bitch. Baristan pa Bianchi. Han bor tydligen inte langt ifran mig heller, vid Karrinyup Golf Course. Bullseye! Jag ska forsoka sluta att distrahera honom... kanske. Om han kommer in till nasta termin ska han borja plugga pa mitt universitet, Sound Recording. Som gjord for att utnyttjas : han kan gora musik till mina filmer!

Claws says

Villa Bianchi: italiensk restaurant dar inte bara yours truly, dvs jag, jobbar, utan nu ocksa Sanna och Claws (densamme som jag delar hus med, svar:ja). Igar diskuterades ett och annat och vi kom in pa huruvida det fanns nagot eyecandy for pojkarna pa var arbetsplats.

Sam: Finns det nagra snygga tjejer dar ni jobbar, eller e alla liksom fula?
Claws: Nej, alltsa vi har Melissa.

Awkward silence. Jag gor mitt basta for att inte anmarka hogt om komplimangen som jag mot alla odds utan att fiska nyss horde. Jag forblir tyst i soffan dar jag ligger med ett busigt flin pa lapparna.

Claws: Eller nej, det dar kom ut fel. Det jag menade var att Messi var den fulaste av dem.

Ja, tack. Det var det hoppet om en smula mansklighet hos Claws. Inte e jag forvanad heller. He's such a smoothtalker is he not?

Mishas new groove

Fore och efter, kompis.

Egot ville ha en morkare farg, och jag gav efter.

Jahopp, det var den lonen det...