Igår hade vi nog den största milstolpen i min filmutbildning, vi filmade äntligen på 16mm! Dessa filminspelningar är enligt mig extra stressiga, då våra lärare övervakar hela proceduren men också för att vi inte har så mycket film så man måste få allt perfekt på första tagningen. Så man är på ständig bevakning och blir dömd, fördömd.
Det var därför jag inte så jättegärna ville ta mig an regissör-rollen för det här, men i slutänden fanns det inget annat val. Min grupp är ganska organisationsmässigt hopplöst. Jag som är ett kreativt kaos framstår som diktatoriskt organisationsfreak. Nej, jag överdriver inte. Jag tror nog det gick ganska bra trots allt.
Jag gick upp redan vid åtta för att traska iväg till baren där jag jobbar, där vi skulle filma, för att fylla på baren som varje lördag töms på allt. Det var ju tänkt att folk skulle börja trill ain runt tio, men den enda som dök upp var Darcy (jag går hela tiden och kallar honom
Mr Darcy och försöker få honom att tilltala mig
Elizabeth Bennet, än så länge är det ett misslyckat försök. Det värsta är att han heter "Fitzgerald" i efternamn, som ju är näääästan Fitzwilliam!!! Okej, enough with the P&P madness...).
Precis innan han dök upp hände det som absolut INTE får ske på dagen för inspelning: min skådespelerska ringer och säger att hon inte längre kan tänka sig att ställa upp. Paniken växer, jag ringer runt och gör allt jag kan, men vem kan man hitta och ha på två timmars varsel?! Darcy anordnade kaffe till regissören. Det löste sig till slut med lite ombytta roller och omtalning. Med alla tre skådespelare på plats tyckte jag det verkligen inte kunde blivit bättre med några andra än just dem.
Två timmar efter mitt tids-schema hamnar vi till slut på location 2: vårt sovrum. Trångt med den stora och tunga kameran samt två stora ljuskällor. Det var hejdlöst trevligt dock, och sängkammartemat korsade alla gränser som inte borde öveträdas. Stackars Georgie och Jeremy, de kommer nog inte riktigt kunna se på mig och min grupp likadant igen. Reklamfilmen var ju trots allt för en vibrator som vibrerar i takt med musiken du lyssnar på i din iPod...
TRANSLATION: Making a long story short; Yesterday was a very big chapter in my life as a film-student. We shot our advert on 16mm. It was a chaotic beginning that ended in a very long, exhausting but hilarious and succesful day. I'll let the photos speak for themselves.
The product, that undoubtedly would result in too many sexual inuendos for our health, was an OhMiBod - a vibrator that makes you feel the music. Yes, it vibrate sin the rhytm of the playlist on your ipod. I feel sorry for my supervisor, he'll probably never look the same at my production group again.
