There's always a first, or so they say...

Kära B-log,

det har anlänt. Ögonblicket jag aldrig trodde skulle komma. Jag står och frivilligt lagar mat. Låt mig förtydliga för den oinvigde i hur life by Misha är lived. Jag lagar inte mat. Inte enbart för den största anledningen - jag kan inte laga mat, men också för att well, jag kan inte laga mat.

Lite kanske det har att göra med att jag är hungrig och helt enkelt inte har råd med att köpa annan mat förutom det som redan står i kylen...

Och här står jag nu.

Känner mig lite svag för att jag inte lever efter mina principer. Men nu har ju Hein och hans grabbgäng åkt iväg på deras Roadtrip. Jag är ensam i en tvåa (enligt Australiens tolkning that is) där fyra killar försökt leva städat (försökt var huvudordet i den meningen) och i och med att geniet själv gått och bränt sig radikalt på allt vad min baksida heter, dvs min röv ser patriotiskt vit och röd ut och jag kan inte röra på mig utan att gny, så har inte mycket blivit gjort. Och let's face it, en uttråkad Misha kan nästan gå med på vadsomhelst för lite hederlig sysselsättning.

Det började ju väl, jag lät ströbrödet svälla i sitt vatten, jag hackade löken, jag plockade fram de övriga ingredienserna. Här ska det göras citronstekta köttbullar. Inget jävla mumbo-jumbo som du har djupfryst direkt från affären. Riktiga egengjorda köttbullar. Ge mig en trofé rightaway. Sedan inser jag att aj, köttfärsen är ju ganska djupfryst. Så nu försöker jag tina den under rinnande vatten. Så vad tror ni, blir mina köttbullar redo fram till midnatt? Klockan e halv tio här nämligen... Den som lever får se. Amen.

Edit: Nej. Det finns en anledning till varför jag inte jobbar som kock... Det e omöjligtvis samma anledning till varför jag är en linslus dock. Sweet, och nu rimmade jag också...

A Brand New Me

Så här ser jag ut numera. Ny färg. Ny frisyr.

Japp. Det var det jag ville uppmärksamma.

I don't speak chinese quite well

Nu e hon minsann i HongKong, varav bristen pa svenska tangenter. Sitter i vad jag skulle vaga pasta liknar en skoluniform. Misha i Hong Kong med skoluniform. Hihi. Utanfor de maffiga glasvaggarna pa flygplatsen stralar solen. 27 grader. Antligen borjar det lata som musik i mina oron (Get Lucky med Dragonette i poden ifall man undrar). Battre det an minusgrader i Polen.

Kopte varldens finaste bok pa Heathrow Airport. The Assasin's Cloak. En sadan man kan sla upp slumpartat vartsomhelst och lasa nagra stycken och sedan hoppa till en helt annat del i boken. Ibland ar det langre inlagg, eller ibland bara en rad, eller tva. Mysigt. Voyeurism for the win!

Hejdå Norrköping

Hej världen!

Nu ska hon åka till andar sidan jordklotet.

En omväg via London och Hong Kong innan Perth och sommar.

Det där med övervikt...

Varför ska det vara så krångligt att packa för? Det har nog aldrig varit såhär svårt. Kan man verkligen packa med för många par skor? För många varma tröjor? (Australien mitt i sommarhettan, någon? Vaddå, det blir ju kallt sen! 18° C är väl kallt?!)

Och det där med handbaggage... Räknas väska på hjul, handväska och kameraväska som "handbaggage" eller har jag gått över gränsen då? Jag som tycker jag har mindre kläder med mig än någonsin. Vad fan är det som väger?!?! Allt té jag ska smuggla in...?

Hejdå P-land

Me, a name I call myself. Fa, a long long way to run

Älskar namnen på färgerna, från Pete Goldlust. Den tredje kritan kallas Cane Toad. Tänker på en Aussie dokumentär direkt. Den sista heter Tramp, och andra heter Loud Century och Crushed Beehive.

Sista dagen i Polskiland. Polen är mitt Lalaland. Jag hjärtar Gamla Bryggeri-gallerian. Vill packa ned den i handbaggaget och ha den ett stenkast bort från Storthes Street. Speciellt River Island. Oh. Det är som en hel smekmånad där inne. Och världens finaste inredningsbutik med rum som i en The Shining Labyrint.

På schemat idag, förutom obligatoriska dosen shopping, står bad och äventyrsland och antagligen, förhoppningsvis, hoppfullt, ponnisar. Ridning that is. Elvaåringar ska väl få slippa tvingas med på enbart shopping när de väl är här. Fast Inez och jag har matchat varandra i det vi köpt. Tänk en stor version och en liten version av Misha.

Fast idag, lek som sagt. Barnasinnet ska vakna från sitt ide. Misha ska leka med elvaåringar i riktig lekmiljö.

P stands for Polskiland

Växthuseffekten suger. Vintrarna är alltid varmare i Polen än i Sverige, men nu var det olägligt för farbror frost att bestämma sig för att bädda in kylan i mina hemtrakter. Minusgrader. Jag dör inombords när jag ser på nyheterna att det är 30 minusgrader i Bulgarien. Inte för att P-land och Bulgarien är samma sak, men ändå. Jag försöker erkänna att jag har en gnutta medkänsla i den här syndiga kroppen.

Hursomhelst så kom jag och Inez till Polen igår. Vi har typ mest ätit hela tiden. Vad annars gör man här? Dricker lite öl också.

Istället för att inhandla kläder har jag... inhandlat knästrumpor. Kanske borde sätta en gräns och spärr för hur mycket over the knee socks man borde va tillåten att äga. Ja jo, och en klänning! En riktigt 60-tals mod-dress Twiggy style, svart vit, med fickor där fram. Den är charmig som bara en Misha kan bli.

På måndag ska jag till frisören. Yay.

Nu ska det bli Kung Fu Hustle med la familia.

P.S

Jag räddade fiskarna idag!

Té var ingrediensen i tankarna när jag trevade med handen och det sa bara poff.

Säkringen gick. I vardagsrummet.

Och inte fan fanns det några som passade i storlek som jag kunde hitta. Där simmade de, firrarna, läppjades efter luft uppe vid ytan. Natten ut skulle de ju inte klara sig. Så nu har jag erövrat land och rike (ja i vårt hus iaf) och hittat en förlängningssladd. Så ja tack, applådera. Jag är en fiskhjälte!

Living A Johnny Cash Song

Nyårspromenad längsmed Strömmen

Varje gång nyårsfirandet kommer jobbar jag. Jobbade. Folk är ute och har roligt, somliga jobbar. Någon måste ju göra det också. Men den här gången, i år, var jag flickvänlig.

Sedan att det visade sig, när man står i T's kök (där en potent purjolök stod på bordet som en ståtlig växt) leendes med en öl eller med vin, att vi placerat oss på en parmiddag, var ju en ganska underhållande upptäckt. Fyra par närmare sagt. Slaven och jag på parmiddag. Jag tänker lämna lite skrattutrymme här.

Dock, så var det ju verkligen trevligt och perfekt som det ska vara, tills man börjar prata om helt fel saker vid helt fel tillfälle på helt fel plats.

Jag tycker inte om nyår.

Men jag tycker om att vakna upp med Slaven vid min sida. Även trots att ögonlocken strejkar, sådär som de bör morgonen därpå.

Slaven antastar polacken

Alla vill ha en (rejäl) bit av Kim helt enkelt

Så nära incest så jag ska inte ens pika, lilla T&J

Faktum bevisat: porrbilder är ett måste om en kamera närvarar...

"Det är fortfarande några före, men det blir snart din tur"

STA KAN TA SIG I RÖVEN!

Nahe, det blir ingen flygresa. Jag stannar i Sverige... Precis när Slaven åkt tillbaks till kineslandet och allt jag har i kylskåpet att äta är Gorby's och ost. Och en halv avocado.

Check Me Red And White

Jag visste ju innerst inne att det skulle bli mysigt och alldeles charmigt ända in i lilltårna ute i Arkösund, och det blev det. Zywiec och bastu. Mitt i nattmörkret och efter någon glögg, Bloody Mary och vin så gjordes det med envishet choklad- förlåt, jag menar neger - bollar, utan smör. Vi hade ju bara olivolja till hands...

Hmpf, det är nu efter att jag läst om den sista meningen några gånger som jag inser att man kan tro att jag syftar på något helt annat.

Låt mig förtydliga om den saken.

Så är inte fallet!

Tror nog jag fotade sönder sötslaven när han sov. Lider fortfarande av jetlag gör han, och däckar för tidigt på kvällarna fortfarande. Apropå brist på bildbevis, då de finns på hans kamera tänkte jag utan någonsomhelst anledning pynta med lite rött-och-vitt-rutigt. För nej, jag vill inte alls med röda skor skutta fram i Perth med en rödvit sötbit till klänning när jag väl kommer tillbaka. Vad får dig att tro det? Man skulle kunna se ut som en söt liten waitress på något diner...

Xmas Update

Först och främst känner jag mig hemsk. Jag har inte skickat ett enda jul-sms till någon, inte svarat på något heller. Därför får man fan se till så nyårs-smsen kommer flöda. Ville fämst bara damma av tangentbordet, blir inte mycket dator-sittande när man har två familjer att tomta med i julrushen. Och idag fan, ska jag invigas i bratidyllen som Arkösund är. Hjälp! Haha, vad gör man inte för sin brat till slav...

Hälsningar från storstaden

Då sitter man här i Älvsjö. Där syster och hennes filur bor. Jag ska ju försöka låta bli att kalla honom för synonymer som beskriver kortväxthet, typ dvärg, pygmé och dylikt. Skulle vilja påstå att detta är väldigt storsint av mig att försöka ta mig an den utmaningen.

Jag har lyckats bränna pengar, som vanligt med andra ord. Världens vackraste två svarta klänningar har fått en biljett till min garderob. Jag som bara var ute efter en partytopp. Jag har ju konstaterat att om inte jag har ett stycke kjol eller klänning, så känner jag mig underklädd om jag ska gå ut. Som jag sa till Märtis när jag tvingade på henne en jätteelegant svart klänning, "Varje chans du får till att klä upp dig ska du ju fan utnyttja!". Väldigt bra livsfilosofi tycker jag.

Syrran ska med sina elever och se Hairspray idag, jag ska haka på. Sist jag var på bio sågs ju Jesse James-filmen. När var man på bio senast i Sverige? Här får man ju inte dricka vin och ha lyxfåtöljer i biosalongen. Ahja. Smällar man får ta. Nu är det fan inte långt kvar innan min Slav kommer hit, (fredag, yay!) och sen är det inte långt innan det blir Perthan igen. Sweeeet!

Mental Note to Self

Det blir ju en ganska fartfylld helg trots allt.

Mamma och stålmormor rövades bort av morbror till P-land idag.

Fredagskvällen förgylldes med min livs första bloggdejt.

Utgång med Märtis och Sandrull på lördag.

Bakisjulfika på söndag i Linköping hos en Axelsson, med inkluderat våldgästning av mig (då denne stackars kotte inte har en hum om att jag kommer tränga mig på).

Och storstadsliv i Stockholm blir det söndagkväll, fram till på onsdag. Hakar på syster yster med den hårulvigaste sötkisse som finns.

Keep the Wolves at Bay

Låt mig yla åt mina bens vägnar. Sådana här vill jag trä på dem och förföra gator med. I vinterlandets kyla eller i kängurulandets svalare kvällar, en romans som jag lekfullt kan bemöta året om. De svarta och röda pumpsen lyser med sin frånvaro, men de gör väl entré så småningom. När de väl gör det kommer de dansas sönder om nätterna för att sedan vingla hem med ett par herrskor i samma storlek.

The Posing Ego: This one is for never giving up

Spegel spegel på väggen där, hur märker man att detta hus tillhör en polsk stålmormor?

Facit finner du här.

Guldstjärna till den som känner igen låttexten!

Once upon a time there was a dear little girl who was loved by everyone who looked at her

Mitt huvud det fungerar så olika. Ibland skenar det iväg. Ibland går det i ide. Väldigt ofta välter det omkull mig. Vilket som, så är det inte en ursäkt för att det ska bli en utställning av dammråttor på bloggen. Skärpning Misha!

Så länge snön inte är framme och slickar på asfalten så ämnar jag att leva så länge som möjligt i mina tunnare kappor. Jag är helt blint förälskad i min nya röda kappa, som friade till mig i en butik i Kina. Syns den? Förälskelsen? Poserandet med den nya kärleken, I mean? Ignorera det falska leendet, det är en illusion som endast du ser...

Vi åkte på en oh-så-romantisk liten resa till mormor för att hälsa på Egots nya klänning. Den är vit och blå och får sin stund i rampljuset i ett alldeles eget inlägg senare.

Höjdpunkten på dagen

Jordgubbsté med vanilj och champagnesmak och varma lussebullar till frukost.

Sen är jag redo att låta det gå nedför igen.

You think that you're the sun, the whole world revolves around you

Center of Attention av Jackson Waters - är det någon sång som har skrivits med mig i åtanke, ja då har jag precis pekat ut den. Among many others. Ganska lustigt fenomen det där, hur en låt kan kännas så skräddarsydd för en själv. Ganska lustigt hur somliga saker känns så skräddarsydda för en. Som om de legat där i väntan på att man ska hitta rätt.

Misha med Emsis kamera i handen

Misha med, surprise surprise, filmkameran i beredskap

Jag är tillbaka i Norrköping nu, och vad kan jag säga, det är sig likt. Förutom drastiska förändringar som att vi har en Veronica som bor med oss, närmare sagt i mitt gamla rum. Lång historia, och absolut inte material för bloggen. Den handlar på tok för lite om mig nämligen...

Just idag kom systeryster hit, virrig som aldrig förr, och sofistikerad till tusen (här spelas det Vivaldi för fullt). Vi har alla tre haft lussebakarkväll med glögg och Buffy. Mer om spektaklet imorn, för ett spektakel blev det...

Det blev aldrig så mycket sagt om Kina. Det är verkligen ett eget kapitel, men ett väldigt personligt sådant. Det finns bilder som säger det så mycket bättre. Men vi tar lite i taget. Finns ett litet klipp från innan vi beger oss upp i Jin Mao Tower, och jag ska ta mig an lite andra random China filmsnuttar. Bara för att jag är nördig och tycker om att hora runt med kameran.