oh fellini

Dansare eller inte, musikaler har ju alltid haft en soft spot hos mig. Den här hade ju smygit förbi min radar, men vilsen i bloggträsket blev jag upplyst igen. Från skaparen av Chicago, så vi vet ju på ett ungefär vad vi kan förvänta oss, och visst är det som att återuppleva Fellini's 8 1/2 när man kikar på trailer. Jepp, den här blir det att övertala Slaven att se med Lillräven - Gold Class.


TRANSLATION: Musicals being one of my guilty pleasures, I am quite excited to see the Fellini inspired musical by the director of Chicago when it's out.

about how i'm not getting anywhere

Kikar man i september-arkivet på bloggen är det lätt att konstatera två saker: 1) jag får alltid dator-krångel och 2) jag försvinner från jordytan och gräver ned mig i allt skolarbete. Och nu har jag fått omänskligt ont i halsen också och har seriösa koncentrationsproblem på grund av huvudvärk som är på besök. Om en vecka så... då är jag tillbaka!

(bilder via 1, 2 )

oh mummy

Det är svårt att tro att det här lilla ynkliga är det jag sysslat med hela dagen idag. Insane. Imorgon är det bara att försöka bygga vidare. Dumma visual effects uppgift... Så mycket tid för något så ynkligt. Fast jag älskar Video Copilot, I do!

Hoppsan då, mumie-klippet pågår ju i en evighet. Någon glömde att klippa längden på bakgrunds-lagret...

TRANSLATION: This short and tame attempt is what I've been doing most of my day today. Stupid visual effects assignment! But Video Copilot rocks!

IKEA in japan

Kan. Inte. Sluta. Titta.

have a bite: the vampire diaries

"What makes you think that I'm sad?"

"Well, we did meet... in a graveyard."

Jag är en riktig tv-serie junkie, i en pretentiöst hälsosam dos. Jag brukar ofta vända mig till tv-serier för att stilla min hunger efter ögongodis, må det vara hunken, flickan, kläderna (eller bristen på dem) eller faktumet att television idag liknar mer och mer film, visuellt.

Nu är ju hela världen i en eufori då det gäller glittrande vampyrer, men min blodade tand för detta har suttit i sedan systern övertalade mig om saken i form av Anne Rice, som sedan resulterade i en ganska besatt period av Buffy (Whedon är fortfarande Tv-världens Gud). Förutom True Blood (yum!) så är ett nytt tillägg i vampyrtrenden serien The Vampire Diaries. Och här är 10 anledningar till varför jag tyckte bättre om pilot-avsnittet än Twilight filmen.

1. De skriver dagbok, det är därför accepterat med monolog.
Eller WTF, de skriver dagbok. Punkt.

2. De gör mer än en referens till Hitchcocks Fåglarna

3. De hänger i kyrkogårdar, det är alltid tufft och visuellt stimulerande.

4. De lyckades använda samma hus som jag hade i åtanke för Scarlet's farmor att bo i,
great minds think alike?

5. Varför såg inte mina lärare i högstadiet/gymnasiet ut så här?

6. Elena är en vacker amerikansk high-school tjej som inte tittar i kors

7. Återupplev de klassiska samtalen tonårstjejer emellan

8. Hej elak vampyr som beter sig som en provocerande manshora, så som en vampyr ska va

9. Ljussättningen!!!

10. Insikten att om Bella Swan framställts av den här tjejen kanske den-där-filmen inte varit fullt så hemsk

"I promised you an eternity of misery, I'm just keeping my word"

TRANSLATION: So yes, not only am I a TV-show junkie, I am also a fang-lover. I enjoy it, if I may say so myself, with a pretentious eye. And here's 10 reasons why I enjoyed the pilot episode of The Vampire Diaries more than Twilight. Translate button to the right.

säg inte hej förrän du hoppat...

Det var ju mycket jubel man fick. Min dator den mår fint, men hårddisken som mer än hälften av allt råmaterial från dansfilmen vilat på, den körde en Houdini idag och vägrar vara kontaktbar. Så nu tar Datordoktorn till desperata metoder, han fryser ned hårddisken i frysen och lyckas efter det få 10GB ut ur den. 10GB av 140.

TRANSLATION: Ok so maybe I celebrated a tad too early. My laptop itself is fine, but my external harddrive is not. It's skinnydipping in Styx with Hades. But my own McDreamy (instead of saving lives, he saves electronics) took some desperate meausres and put the hard-drive in the freezer and managed to retrieve 10GB out of 140. It's not much, but he's not giving up, yet.

to celebrate this moment, we discover beauty

1. sweet as honey-tea, 2. Anatomica, 3. Home brewed Cookie Splash! with Starbucks Coffee!, 4. Untitled, 5. Paris ~ Bokeh streets, 6. Break Free, 7. Waiting for you, 8. La dee dah., 9. valentineballoons, 10. Untitled, 11. praktica＆Blue light:: muszka, 12. Natalie Portman, 13. Untitled, 14. buganvilias in the summer, 15. an ordinary world, 16. Untitled

Tjoho! Nu jublar vi i en stor publik-våg för min dator är numera 500GB tjockare. Woho! Och så har jag adopterat en snöleopard till den också, fina grejer. Allt tack vare att Slaven hjälpt mig uppgradera datorn. Och bäst nyheter ever! Vi har fått vår kamera tillbaka från doktorn!!!

TRANSLATION: Woho, not only is my wonderful partner in crime (my laptop that is) upgraded to Snow Leopard, it's also 500GB heavier. Thanks to Mr Slave that is. Yay! Editing, here I come...

notes from a film production

Av de 250 stor-budget filmer som kom ut 2008 så var ynka 9% regisserade av en kvinna. Man hör inte talas om så många kvinnliga stora namn i den komersiella film industrin. Ja, alltså de som står bakom filmerna. De som gräver lite och har intresse för film är en helt annan femma, för visst finns det kvinnor i filmindustrin. Sofia Coppola, Mary Harron eller Kimberly Peirce (jaså, ni har märkt att jag försöker att INTE nämna Twilights Catherine Hardwicke? Missförstå mig rätt, jag älskade Lord of Dogtown och tyckte om Thirteen...). Men min favorit är helt klart fantastiska Jane Campion - kvinnan bakom magiska The Piano.

Hennes nyaste film är Bright Star vars diverse produktions dokument jag fann är vad ni ser här. För den dödlige kanske detta är tråkigt pappersarbete och bilder, för mig är det en varmgivande känsla och insikt att det är så här det ska gå till. Allt utrymme på datorn som tillägnas "inspiration och idéer att komma ihåg till passande tillfälle" är inte ett sådant kreativt kaos som somliga påstår...



TRANSLATION: Mostly this is a rant about the lack of well-known female directors.

I adore watching the process behind a film.. Here are some production notes from a new film, Bright Star, by my favorite female director - Jane Campion. It kind of reminds me of my endless amount of notes and photos stored in various folders for future use.

All pictures from Bright Star Website