Misha in Wonderland

Filmande i våran supersurrealistiska park. Den är underbar! Små söta broar, dammar, vattenfall... Varje gång jag var där för att filma var det fotografer på plats som fotade barnfamiljer eller par, så det är inte bara jag som tycker den är vacker som miljö. Det finns en ankfamiljer som promenerar runt hela tiden, så sött. Folk tittatde lite lustigt på oss i våra masker, men det var väl bara att förvänta. Mest underligt var det att filma sig själv, ensam, utan assistans av någon annan. Lämna kameran, sätta sig tillrätta och sedan gå tillbaka och kika ifall det blev rätt. Resultatet är väldigt lite rörelser i filmandet utan det blir givetvis mycket mer statiskt, men det får duga. Misha ger sig på auterismen!

Do I make you nervous?

Oh vad sugen jag är på att titta på A Place In the Sun (1951) med det skönaste flickansiktet att vila ögonen på, nämligen Elizabeth Taylor när hon är som vackrast. Om Barthes kan skriva två sidor om Greta Garbo's ansikte, kan jag säkert skriva en hyllning till fröken Taylor. Eller, varför göra en remake (missförstå mig rätt, remakes i all ära) av något fantastiskt som inte behövs kan göras bättre (se Psycho och Psycho)? Det är bara att applicera Barthes poetiska ord på Elizabthe istället. Detta mytomspunna mjuka fokus och ljus... Och både hennes och hans, Montgomery Clift, röster är ljuvliga att lyssna på. Den är magisk den här filmen. Titta, titta, titta! En liten pärla i ett pärlhalsband i klass med Roman Holiday och Gone With the Wind.

divine idylle

Jag har varit sjuk i en vecka nu. Jag ligger inte i sängen och ömkar mig själv utan hostar upp halsen i bitar på föreläsningarna och tycker det är allmänt obekvämt att hosta så mycket bland andra människor. Nu får det vara nog, jag är trött på att må halvdant och trött på den här hostan som inte vill ge sig! Jag vill vakna upp ock ha Divine Idylle som morgon-boost-musik och få sug att klä mig i allt annat än stora tröjor och sjal tusen varv runt halsen. Dessutom smakar min hostmedecin apa. Fast så kanske det ska vara, medecin ska smaka äckligt för att lura mig mentalt att den gör nytta. Hösten är slut snart, solen viskar om varmare tider och det är inte något jag vill spendera inomhus!

it's my slave, and i'll pose with him if i want to

Nu har jag äntligen stulit Slavens sladd från hårddisken som passar till hans fina kamera så jag kan lägga över bilderna som tagits de senaste veckorna. Han är väldigt mån om att anmärka att det var jag som tog sönder minneskortläsaren för sisådär 6 månader sedan och det är just typiskt Misha att inte ha köpt än ny på så länge. Oh well... Det är inte direkt så att han använder kameran så flitigt och narcissistiskt som jag, så det är jag som lider av att behöva kånka med sladden (som jag tycker funkar alldeles utmärkt så det sa!). Bara att inse, det är på tiden att köpa sig en ny Canon Ixus att ha med sig överallt i väskan.


På bilderna har vi precis kommit hem efter en middag långt ute i förorten hemma hos Pani Ania och ska kasta oss på madrassen på golvet, knapra nachos och se på film på projektorn. Stackars Slavski fick sitta sjuk och tvingas stå ut med dvd:er från dansfestivalen i Rzeszow... Det var Anias dotter Kasia som varit på sitt tredje år den här sommaren. Jag är så hemskt som låter honom plågas. Det är ju inte som om han har ens en millimeter av intresse för polsk folkdans. I don't blame him.

the celluloid dream

“A film is never really good unless the camera is an eye in the head of a poet.”

Cinema as magic. Magic as cinema. Min tolkning går i Ellen von Unwerths fotspår. Stillbilder i allra grovast format. Har inte börjat pilla än, har bara suttit och loggat materialet i FCP. Jag har så mycket hoppfulla förväntningar för hur det kan bli, och som Brydzia sa på jobbet idag: "Det sista som dör är hoppet". Bland det finaste jag hört på senaste tiden. Men jag tycker om min vision. Sen så har jag en finfin egen kompositör på waapa som jag får adoptera musiken ifrån.

say it with a vhs

bloody brilliant

University Lipdub (HS Furtwangen) from DASKAjA on Vimeo.

Någon upplyste mig på flickr att Vimeo tydligen ska vara så mycket mer än youtube, så jag utforskade lite. Fist Full of Kidneys måste ju förr eller senare laddas upp. Jag fann den här. Jag vill göra nåt sånt här. Hur kul som helst! Men shit så mycket genrep man måste genomlida för att sätta det här, ljuvligt! Vi ska ju göra en musikvideo den här terminen, en åtta minuter lång sådan. Ja vi tar oss vatten över huvudet. Men Baz vill ha det så - det är trots allt hans band och hans script.

p.s we hate australia

$500 för att inte ha säkerhetsbälte är ett skämt. Skämt är inget att skoja om.

if i was a circus princess...

Puuuust! Det är inte mindre än fem minuter sedan jag blev färdig med min commisioned content brief & proposal, för en serie Absout Vodka sekvenser där smaken presenteras komersiellt på olika festliga tillställningar och med en cocktail som man kan göra med spriten. Det hela låter väl obegripligt, men idén är god, bara att jag kände att efter sju olika scenarios så var det mycket lättare att spela på klyshor och stereotyper än originalitet. Hej togaparty till Absolut Kurant, hej änglaflickor och Absolut Vanilia. Men nu är det gjort.

Jippieyay, första inlämningen avklarad. Check. Bara att ta mig an min Cinema as magic-vlog. Under tiden lite eskapism i form av spöklika cirkusprincessor, via foto decadent (för den nyfikne själen). Hon har ju Anna Sui stövlarna jag föll för när jag först vilade ögonen på dem. Butterflies! Skräckfilmer skall definitivt äga rum på övergivna tivolin eller övergivna cirkusar. Det har blivit väldigt mycket avant-garde inspirationer visuellt, men det är väl bra det då tre av mina film projekt är titulerade experimentfilmer. Det ka inte vara estetiskt vackert, det ska bara ha en impakt.

Oh, vad jag önskar jag hade tid med det här...

rapunzel, rapunzel, let down your hair, so i can climb up and get into your underwear

1. Jag klippte av mig håret, med saxen i badrummet, och rusade till en frisör dagen därpå för att rädda det som fanns. Här är resultatet: Misha i kort hår.

2. Två masker ska få gästspela i två av mina filmprojekt den här terminen. Jag ska ha den ena, Slaven tvingas på den andra.

3. I lördags fick Slaven ligga i kostym och den röda masken på en filt och sippa vin i parken, medan jag filmade med Sony Z-1 kameran. Det är jätteflumt och magiskt :) Temat är "cinema as magic" och det är experimentalism på hög nivå. Tänk Maya Deren fast med mask.

once upon a yesterday

Det här traskade jag runt i en dag på skolan och kände mig som en duktig skolflicka. Men det var länge sedan, vi pratar om en vecka eller två, innan håret rök. Vad kan jag säga, svart och vitt funkar alltid.

through the looking glass

is today yesterday or tomorrow?

Jag ska regissera mitt manus, Pushing Buttons. Baz är min DOP, Xiao som numera heter Pete (namnet var för svårt att uttala rätt) ska redigera. När Hamish läste igenom mina två förslag så frågar han "what's up with the absinthe?". Den gröna dimman. Jag har lyckats nästla in en shot av absinthe någonstans i mina manus. Vem vet, istället för John Woo's vita duvor trademark så blir det Melissa Lejmans absinthe. Absinthe är cinematiskt, in my humble opinion. Den har så fin grön färg, sen smakar det gott också. Det är van Gogh och jag, darling! Sen är speglar väldigt tilltalande också. Jag är en sucker för spegelreflektioner. Jag älskade Aaliyahs musikvideo bara för speglarna (sen att jag var inne i en r'n'b-period just då, och att hon hade heta läderbyxor kanske också hör saken till). Det är ett jävla helvete dock att jobba med speglar och film, det visste jag redan i och för sig innan jag försökte utmana ödet och filmade Footage. Men men... Det är fantastiskt snygg, speciellt i Picasso's kubism-anda. Nåt att fundera på.

beware of pretty faces that you find, a pretty face can hide an evil mind

Oh vad allt känns outdated. Yesterday's yesterday. Men nu är det så att jag var tvungen att skaffa mig ett nytt student id, och ett nytt foto till det fick det bli. Det enda jag har som säger att jag är jag. Fortfarande inte ett pass, men ett steg närmare. Tydligen kan jag flyga inrikes på mitt student-kort, så det var ju också löst om jag måste flyga till Sydney eller Canberra.

Annars så är det här med att skaffa pass en enda ond cirkel. Alla bara vidarebefordrar mig runt tillbaka till varandra. Gaaah! Dessutom så har svenska ambassaden bara telefontider må-ti 10-12. Fyra timmar per vecka! Helt sjukt. Men ett tillfälligt pass borde inte bli så mycket krångel... om jag har tur. Pfft. Annars får jag gifta mig med en aussie och stanna här för evigt. Lalalala! Eller inte.

Förstår ni att det där långa hårsvallet ligger i papperskorgen?! Gaaalet!

the black friday

Hennes internet-comeback, det vill säga, bloggen kommer få liv igen, sker på den svarta fredagen. Idag mina vänner, är det nämligen 08.08.08. Känns fint att printa det svart på vitt som dagen av återkomsten. Insert The Imperial March here. Under tiden har jag inte vart rastlös, skolan är hektisk som en kapplöpning den här terminen. Har två inlämningar nästa vecka (redan! Hallå, vems dumma idé är det att ha inlämningar vecka 3?! *host* Tanja och Murray *host*) och vi har fått tillgång till de urtjusiga Sony Z-1 kamerorna (riktiga tungviktare som ser ut som en riktig maffig filmkamera, yay) och har blivit spontantestade för att bli godkända till att på egen hand få leka i den stora filmstudion med alla 30+ strålkastare i taket. Och ja jo, klippt mig har jag också. Det är riktigt, riktigt, riktigt kort. För att vara Misha. Aldrig haft så här kort hår. Lockigt är det också!

hold on tight, there's still no broadband in sight

På bloggfronten intet nytt. Det här börjar nästan kännas lite som en en-gång-i-veckan-blogg, för med inget internet hemma så innebär det supersegt snyltande på skolan. Det går saakta! Å andra sidan är det väl inget att sörja, världen kan ju faktiskt klara sig utan en dos Mishaism... Sedan att världen är en vackrare plats med lite mer av mig, det är en annan femma. 

Saker jag måste få gjorda blir well, inte gjorda, då jag inte har tillgång till internetski. Mitt pass till exempel, måste lösas snarast möjligt! Jag ska ringa och undersöka närmare ifall det finns en möjlighet för polacken att få ett svenskt pass, men deras öppettider är ju två timmar två dagar i veckan. Oh well. Ett nytt försök imorgon. Under tiden får jag helt enkelt pynta lite med gamla kort, från Kings Park när allting var problemfritt och lyckligt. 

Min slav

Mitt Perth

Oh fan, man kan ju nästan tro att hon brukade dansa en gång i tiden...