leaving the black swans behind

Vi hade lite trevliga goodbye-drinks på The Brisbane förra söndagen. Vi var tvungna att ta det då innan alla trevliga svenskar for iväg åt alla håll och kanter och vi aldrig såg dem igen.

Fast det kom massa mysiga muppar från jobbet också. Våra söta glassies till exempel. Och till slut även Alvin efter suicidal-voicemail från Mackan. Hihi. Till och med koreanen var där. (oj, skrev nästan koranen där...skulle blivit fel. Fast det vore tufft, att ha en kompis med nicket Koranen. Eller bara väldans läskigt...)

Men det kändes rätt på något vis att avsluta Perth-kapitlet på Ego-bloggen med bilder från den kvällen.
Takin och Sammy hotade/lovade att de skulle tejpa fast mig under kvällens gång. Sam hade en hel rulle tejp med sig. Fast det liksom blev inget. Oj så synd. Verkligen.
Senare gick vi till Luxe och där var det gay-night så jag blev totalt inspanad av heta brudar. Markus var avundsjuk. Vi tappade bort de flesta svenskarna när de drog till Lackers.

Dricka från klockan tre och framåt resulterar i en tidig kväll. Taxi hem och dö i säng.

sartorialist fail

Uppenbarligen var jag ämnad att out of boredom börja förtära allt det där förskräckliga Internet har att erbjuda sista dagen vi har tillgång till det.

Frukta icke. Jag är snäll och delar med mig. Here you go. Det var så lite så.

och nu till något helt annat

Okej, så jag är född och uppväxt i Sverige.

Men jag är polsk.

Vill man debattera logiken så är det inte så svårt. Vill man så kan man vända på allt. Men för mig är det så. Därför tycker jag om att skylla på detta när jag missuppfattar innebörden av ett ord, vad det egentligen betyder eller i vilka sammanhang det kan användas. Det är då ord som vinkorksskruvöppnare uppstår. Men ni förstår ju vad jag menar.

Så nu har stunden kommit då jag irriterar mig över svenskarnas söta röda hus med vita kanter mitt i grönskan. Vykortet ni skickar iväg ni vet? Ja just det! Ni läste rätt. Jag kallade det röda hus med vita kanter. Vem i helvete ser några knutar där?!?!

daybreak

Det här är högst troligt den sista gången min reflektion fångas i den här spegeln, med kameran i handen. Imorgon säger vi hejdå till kapitlet Perth och ger oss av på en lång bilresa till Melbourne med alla våra saker för att börja om någon annanstans.

sunshine in the rain

Det regnar mitt i solskenet nu. Det är lite mysigt.

Vintern har ju flyttat in i Australien nu. Det innebär inte snöstormar och lager-på-lager-utstyrslar. Det innebär snarare väldigt många oväntade regnskurar och att det kan bli ner till 5 grader på natten. Då är det kallt, när man vandrar hem från jobbet, utan vinterjacka.

Och se, nu var den här regnskuren över.

i think it's safe now...

Nu har det gått ett tag. Närvaron har varit spöklikt frånvarande. Men nu så. Nu är det nog dags att börja komma tillbaka här. Redigerandet är färdigt. Det som återstår nu är bara i skrift. Vi hade filmvisningen i fredags, alla filmer i filmkurserna. Jättemysigt att ha alla som medverkade i filmen där - nåja, inte alla, men många!

Så i lördags sov jag minsann till halv sex. Det var så länge sedan att jag inte mindes hur det var att vakna upp av sig själv utan någon borrande alarmklocka. Så jag somna om. Igen, och igen, och igen. Nice.

Nu, dags att skriva rapport.

to whom it may concern

Nej, jag är inte död eller uppäten av en hord Pikachus. Jag är bara omänskligt upptagen. Det går mindre bra med att lösa det här men när det väl är fixat så kommer jag tillbaka. I´ll be back. Over and out. Roger.