in melbourne, they eat

Sängen och ett supervarmt täcke på vårt nya rum (femman) på Freeman Lodge är min bästa vän just nu. Jag har nämligen åkt på att bli sjuk. Så mest dåsar jag och ser livet i slow-motion och har ont i leder och hals. Mina halsmandlar har nog slagit rekord i storlek. Men så hittade jag en twilight-bok på rummet som någon lämnat bakom sig så ny läser jag om hur perfekt Edward är.

Och medans jag ligger och är sjuk tänkte jag dela med mig av lite iphone-bilder från när vi upptäckte söta laneways häromdagen och åt ute. Bilder på mat är så onödigt, och ändå kan jag inte låta bli...

Slaven åt en laxig sallad.

Markus och hans europeiska köttbullar.

Jag beställde en biff och pasta-rätt som påstods vara kokt i kanel och vin. Men den smaka inget kanel alls :(

Slaven och Mackan har bytt till vodafone så vi kan ha en gratis trekant när vi ringer till varann

På vägen hem hittar vi hemliga meddelanden i gränder

why don't they make movies like these anymore?

Bland det första jag gjorde på Deakin var att utforska filmbokshyllorna och filmtidnings-kollektionen. Lustigt nog har de mer böcker om vampyrer i film på Deakin än vampyrböcker överhuvud taget på ECU, men annars så var det en besvikelse.

The Caged Virgins var det förr, nu är det Lesbian Vampire Killers (Salsa-Andrew tipsade mig om den sistnämnda). Jag MÅSTE se båda!

i wish the world felt a little bit like this today

Idag kom jag på hur man lurar kameran att tro att den inte är trasig, så vem vet, det kanske äntligen blir lite mer fotografier på intåg. Men så länge får det bli andras mästervärk, sådana som är frusna moment ur vardagens paradis.

(via nirrima)

Dessutom, om någon någonsin inte kan komma på en bra ursäkt till att festa, så får ni härmed 365 anledningar som jag hittade. Det finns ju alltid en anledning till att fira!

sju saker jag saknar just nu

1. Ett rum med en egen säng fylld med spår av det som är mitt och Slavens där vi hör hemma

2. En underbar skara vänner som man skrattandes tillbringar vardagstimmarna med

3. Det gamla bekanta på ECU, biblioteket, media store och alla filmnördar, elever såsom lärare

4. En väska som innehåller mer än 3 hoodies, två par byxor, en skjorta, en t-shirt, en cardigan, röda leggins och en klänning

5. Hemlagad mat. Jag är trött på Pizza Hut, Nandoo's och asian take away

6. Harry Potter filmerna som finns otillgängliga i bilen någonstans. Man vill ju se om allt innan premiären på onsdag!

7. Kamera 1 och kamera 2. Den ena är batterikoma den andra behöver terapi hos kamera-doktorn.

surfing the free wave

Vi tar en paus i lägenhets-spanandet på Real Estate.com.au för att sippa lite cappucino och rapportera läget. Trötta på att betala $10 för tre timmar på vårt hostel, begav vi oss en promenix till East Melbourne's bibliotek. Det är riktigt fräsigt faktiskt. Dessutom gillar vi det här fenomenet med gratis internet. Vi har nu tagit det stora klivet att se förbi Richmond området och börja spana in lägenheterna inne i city. Det kanske blir mer tur där, vem vet?

keith the cat

Det här är kissen Keith. Han bits kärleksfullt men tycker mest om att bli klappad och ligga i knävecken. Han e vandrarhemmets egna myskisse men är stygg och fångar stora råttor som han drar med sig in...

Psst, han tycker om mig mer än Markus.

postcards from all over the outback

Jag sitter just nu i vår lilla TV Lounge på Freeman Lodge där vi bor tillfälligt med katten Keith slumrandes i en hårig boll bredvid mig. Vi ska gå på vår första lägenhets-inspektion om någon timme. Vi kom hit i fredags men var typ i bil-koma (speciellt stackars Slaven som varit vår enda förare och lyckats bli sjuk på kuppen) i två dagar efteråt. Eller ja, Mackan och jag hade en oväntat pubrunda i hela Richmond och spenderade för mycket pengar på goda drycker. Men hej och hå, vi lever på doritos, dip och té/kaffe just nu.

Mina skor läcker och alla våra kläder och skor är inlåsta i bilen. Det är inte snack om att packa ur.

Dessutom är det ju värt att nämna att vi i alla fall den hårda vägen lärde oss att det inte ens finns med på kartan att gå till skolan. No way, José! Jag har fortfarande träningsvärk.

Men såhär såg det i alla fall ut genom bilrutan för några dagar sedan när vi erövrade vägarna...

leaving the black swans behind

Vi hade lite trevliga goodbye-drinks på The Brisbane förra söndagen. Vi var tvungna att ta det då innan alla trevliga svenskar for iväg åt alla håll och kanter och vi aldrig såg dem igen.

Fast det kom massa mysiga muppar från jobbet också. Våra söta glassies till exempel. Och till slut även Alvin efter suicidal-voicemail från Mackan. Hihi. Till och med koreanen var där. (oj, skrev nästan koranen där...skulle blivit fel. Fast det vore tufft, att ha en kompis med nicket Koranen. Eller bara väldans läskigt...)

Men det kändes rätt på något vis att avsluta Perth-kapitlet på Ego-bloggen med bilder från den kvällen.
Takin och Sammy hotade/lovade att de skulle tejpa fast mig under kvällens gång. Sam hade en hel rulle tejp med sig. Fast det liksom blev inget. Oj så synd. Verkligen.
Senare gick vi till Luxe och där var det gay-night så jag blev totalt inspanad av heta brudar. Markus var avundsjuk. Vi tappade bort de flesta svenskarna när de drog till Lackers.

Dricka från klockan tre och framåt resulterar i en tidig kväll. Taxi hem och dö i säng.

sartorialist fail

Uppenbarligen var jag ämnad att out of boredom börja förtära allt det där förskräckliga Internet har att erbjuda sista dagen vi har tillgång till det.

Frukta icke. Jag är snäll och delar med mig. Here you go. Det var så lite så.

och nu till något helt annat

Okej, så jag är född och uppväxt i Sverige.

Men jag är polsk.

Vill man debattera logiken så är det inte så svårt. Vill man så kan man vända på allt. Men för mig är det så. Därför tycker jag om att skylla på detta när jag missuppfattar innebörden av ett ord, vad det egentligen betyder eller i vilka sammanhang det kan användas. Det är då ord som vinkorksskruvöppnare uppstår. Men ni förstår ju vad jag menar.

Så nu har stunden kommit då jag irriterar mig över svenskarnas söta röda hus med vita kanter mitt i grönskan. Vykortet ni skickar iväg ni vet? Ja just det! Ni läste rätt. Jag kallade det röda hus med vita kanter. Vem i helvete ser några knutar där?!?!

daybreak

Det här är högst troligt den sista gången min reflektion fångas i den här spegeln, med kameran i handen. Imorgon säger vi hejdå till kapitlet Perth och ger oss av på en lång bilresa till Melbourne med alla våra saker för att börja om någon annanstans.

sunshine in the rain

Det regnar mitt i solskenet nu. Det är lite mysigt.

Vintern har ju flyttat in i Australien nu. Det innebär inte snöstormar och lager-på-lager-utstyrslar. Det innebär snarare väldigt många oväntade regnskurar och att det kan bli ner till 5 grader på natten. Då är det kallt, när man vandrar hem från jobbet, utan vinterjacka.

Och se, nu var den här regnskuren över.

i think it's safe now...

Nu har det gått ett tag. Närvaron har varit spöklikt frånvarande. Men nu så. Nu är det nog dags att börja komma tillbaka här. Redigerandet är färdigt. Det som återstår nu är bara i skrift. Vi hade filmvisningen i fredags, alla filmer i filmkurserna. Jättemysigt att ha alla som medverkade i filmen där - nåja, inte alla, men många!

Så i lördags sov jag minsann till halv sex. Det var så länge sedan att jag inte mindes hur det var att vakna upp av sig själv utan någon borrande alarmklocka. Så jag somna om. Igen, och igen, och igen. Nice.

Nu, dags att skriva rapport.

to whom it may concern

Nej, jag är inte död eller uppäten av en hord Pikachus. Jag är bara omänskligt upptagen. Det går mindre bra med att lösa det här men när det väl är fixat så kommer jag tillbaka. I´ll be back. Over and out. Roger.

things that would make the first of june even better

Jag älskar saker. Det spelar ingen roll hur onödiga de är, att de bara är till för att stå där och se tillbaka på dig, eller att du kanske bara använder dem en gång. Slaven anser att detta är ett Lejman-beteende. Speciellt min mamma är en riktigt hamster - och mormor ska vi inte ens gå in på. Där kastas aldrig något.

Framförallt är detta väldigt obekvämt när man inte har utrymme att placera dessa ting. Så är ju inte fallet just nu, då vi har det ganska minimalistiskt med saker. Ändå lyckas mina grejer finnas överallt. Gärna där de absolut inte ska vara också. Men det är ju för att jag inte har tillräckligt med saker att förvara saker i!

Kort och gott: här är lite saker som skulle kunna göra min dag lite bättre, men som det säkert är bra att jag ändå inte har.

(via Paper Source)

today is a special day

... för idag fyller nämligen min hunkiga slav gammalt. I tre hela dagar kommer han vara ett år äldre än mig!

Happy burpday!

the college jacket

Förutom att jag försöker förtränga den mest bisarra drömmen (min syster hade visst fått barn och var under ständig uppsikt av alla andra "mödrar" i familjen och var tvungen att bo med släkten i Polen) så vill jag dela med mig av detta klyshiga begär - nämligen att jag vill ha en sådan där college- jacka. Jajamensan, i rött o vitt såklart.

just shoot me

Så jag lovar, jag har varit duktig och skrivit typ... 10 sidor manus. Det är alltid något. Men det ska ju liksom vara... 90-100! Jag har däremot också lyckats diska, baka oliv-bröd, Skypat med mammsen och klämt in två avsnitt One Tree Hill mitt i allt. Och pratat med Slaven. Han jobbar egentligen så det blev bara bedårande pyttesnack på hans rast. Jag saknar ju honom...

Nu ska jag, surprise, surprise, inte skriva manus utan försöka skriva torsdagens call-sheet inför dansfilmsinspelning numero 3.

Här är förresten lite skamlöst stulna bilder från Mickey sedan i söndags. Jag som dansade en tredjedel så lite som de andra gick omkring med tre-fyra blåmärken som gjorde sig påminda dagarna efter.


Flickor flashade sina bakdelar och Joel förlorade nästan ett öga efter att ha blivit attakerat av Marias tånagel också... Det är bara en tidsfråga innan jag blir stämd för något. Allting kändes bra. Men nu har jag börjat inse att jag måste vara framför kameran själv, ännu mer. Och det är ju lite läskigt.


Helt plötsligt känns mitt ambitiösa dansprojekt som världens sämsta idé... Gulp. Dessutom glömde jag bort min tid hos doktorn idag. Typiskt.