Det svåraste med att vara ensam är just ensamheten. Känslan att man inte har något val, för att det inte finns någon där ute som orkar bry sig. Jag talar inte om den ödesdigra ensamheten man känner när man gör slut och hela världen går i kras. Jag talar om ensamheten som tar över när man inte har någon och man försöker sträcka ut handen och be om hjälp. Det är öde på vänskapsfronten. Och det gör ont att när jag ropar på hjälp så ekar det bara tomt tillbaka.
Åh gumman vad jag önskar att jag kunde komma och krama dig <3
ReplyDeleteLillan... du har mig :)
ReplyDelete