you are a victim of the rules you live by

Livet är hårt när man är jetlaggad och chillaxar i solen. Det känns fel att säga att jag är hemkommen, men jag är hemma hos familjen i vilket fall, i Polen. Polen är precis det Melbourne och Perth inte var när jag lämnade, så jag njuter av värmen. Däremot vet jag inte riktigt hur jag ska tackla hela det där med att jag tvingades iväg på spa, frisör och tandläkare det första jag gör. Var det verkligen så illa att titta på mig hörrni?

Eller igår när jag knappt varit här i två timmar, så drar mammut iväg mig till affärerna och försöker promt intyga mig att jag ska shoppa. Kvinna, jag har haft en 32 timmars resa. Låt mig njuta av ölen och matchen och den heliga minuten då Ronaldo tar av sig tröjan.

be good or be gone

Visst älskar vi när folk tar kort på en bakifrån när man minst anar det? Det finns ju bilder från sista kvällen i Melbourne, men jag väntar tålmodigt på att få se de som Pid framkallade.

Samtidigt så försöker vi inte tänka på vad dagens datum innebär egentligen. Off till Gate A bär det av...

singapore airport is a jungle

Och jag älskart! Det enda som saknas är ju livs levande apor som klättrar i grenarna men men, jag får nöja mig med att klappa på Koi-fiskarna i dammen istället.

Snart bär det av till London. Landa fem på morgonen låter som det bästa som kan hända en. Verkligen. För att sedan byta flygplats. Men sedan så - då jävlar landar jag hos la familia!

oh dear gods

Vilken sista kväll! Inga bilder postas för de skulle nog behöva censureras. Nu har jag spenderat min sista natt i Mellbjörn (djupt imponerad att jag förnuftigt övergick till vatten efter ett tag!) och håller på att packar ihop det sista, utan någon gnutta av bakfylla. Min lägenhet kommer nog aldrig återhämta sig... om väggar bara kunde tala! Men satans vilken röra...

Och hörrni hörrni! Jag har typ andats samma luft som Tim Burton! Awesome! Han var i egen hög person på utställningen på ACMI och gick omkring bland oss dödliga...

lessons learned from coupling

Steve: I'm single again. I need to look at naked women.
Susan: I'm single again. I need to look good naked.

sista natten med gänget

Då har alla shiiiiiit-du-åker-snart-vi-måste-ut-ut-ut-och-driiiicka-oss-fantastiskt-berusade-och-buuuusa-kvällar börjat köa för att äga rum i min sista vecka i Mellbjörn. Den ser gansk fantastisk ut. Jag som gnällde att jag inte har någon här. Bullshit. Jag har mycket vackra människor som förgyller min tid och som jag regerar likt den myrdrottning (okej, myrdrottning var kanske lite väl internt och långt tillbaka i tiden... ) jag är. Eller som Marcel uttryckte sig: "Ärligt talat Mel, du får sluta hänga så mycket med nördar och hänga mer med folk som jag..." Pfft. Never!

I söndags blev det mina filmnördar och särskilt utvalda som begav sig för att kaxigt anta Go-Kart banan. Vi kan väl säga att jag gick på dejt med snubben-i-gul-väst kanske för många gånger när han eh, fick spinna mig i rätt riktning igen. Jag har då alltid påstått att jag skulle vara en fara i trafik, så det var ju inte så oväntat. Sedan blev det Cookie där jag mitt från ingenstans svimmar (skoja inte!) och blir likt en damsel in distress uppsvept i någons armar och utburen. Det var läskigt! Markus fick en panik-attack och trodde att någon slippat mig en roofie eller något. När dramatiken lagt sig fortsatte vi natten till sex på morgonen i min soffa (höhöhö) och hade mysigt som bara vänner kan ha, med en överdos av sexuella innuendos.

Zebbie-do och jag

I väntan på kebabski

Allt normalt än så länge

Liam aka Puppyface fick försvara sin första kebab

Tissel tassel om söta pojkar förstås
Gruppfoto fail!

Sedan blev det Cookie

Mysigaste bilden med min söta lilla Stev-O

Världens bästa Pid och världens bästa Pika

Fnitter-drottning Aki med på ett hörn

Markus var som vanligt Mr Tipsy
Mera gos!

Misha flyger lite på äventyr

Vi har konstaterat att det ser ut som att jag blir ammad här

Givetvis blev vi som mest mogna när vi ritade kroppsdelar på varandras kroppsdelar

Alla föll för Miss Muffin

Meow!

meow

Jag tror bestämt att lilla Miss Muffin är kär i mig. Det får hon gärna vara.

up up and away the hero gets killed in the end and the sky cries revenge

(bild via)

Sjuttonde juni. Dagen då vi kommer tillbaka till ruta ett - med tusentals mil som skiljer oss åt. Fast på ett helt annat sätt än förut.

Och sen kom regnet...

an old memoria

Behöver du ett barbord? Matchande barstolar? En säng?! Sweet. Kom och köp för faen! För nu tusan är jag på G. Idag är det postärenden och DVD bränning extraordinaire som gäller. Än så länge ospacklad och så, men who cares? Inte Muffin i alla fall.

when a heart breaks it doesn't break even

Om mindre än två veckor åker jag hem. Jag säger farväl till den vita fluffbollen som ligger och spinner i mitt knä, för ett tag. Hon kommer komma hem till mig en dag. Och hon kommer alltid påminna mig om honom, för tanken var att hon skulle vara vår att ta hand om.

Better be - Anna Ternheim

Like the wisdom of ages will flow from her tongue this is the delusion of the young

Min inre smurf tvingade mig att dela med mig med omvärlden att jag blev för ivrig med saxen häromdagen. Luggen gör entré igen. Lite för kort, lite för ojämn - men vem fan orkar med rak lugg när livet är i obalans anyway?

good ole P. Sawyer

(bild via här)

"At this moment there are 6,470,818,671 people in the world. Some are running scared. Some are coming home. Some tell lies to make it through the day. Others are just now facing the truth. Some are evil men, at war with good. And some are good, struggling with evil. Six billion people in the world. Six billion souls. And sometimes -- all you need is one."

misha, the bartender slayer

Nu har jag lyckats att dräpa min egen arm med ett vinglass också. Det gick sönder i min hand och den avbrutna foten av glaset gick rätt in i min arm. Djupt och öppet hål. Fina grejer.

hold onto hope love

Vill man vara överdrivet dramatisk (erkänn nu, det vill vi) så kan man ju se saker på följande vis:

Min pojke krossade inte mitt hjärta, han mördade det. Dessutom tänker han ta min kamera ifrån mig. Som om inte början av det stycket var tillräckligt.

Fast sedan så är det ju inte min kamera, egentligen. Canon EOS D40, den har ju följt med mig överallt sedan den flyttade in med mig. Fast det var ju han som köpte kameran. Det är inte som om han använder den, någonsin. Användandet har jag patent på. Egobilder och vackra verklighetsflykter.

"Varför köpte du kameran ens?" frågade jag och bet mig i underläppen. Ibland känner jag ju mig skyldig till att den slits sönder med mitt poserande.

"Jag ville testa ifall jag var bra på att fotografera, ifall det fanns en fotograf i mig" svarade han sakligt.

"Och..?"

"Nej, inte min grej. Du är fotografen."

Ja, det är jag ju. Och snart måste jag ta farväl till min älskling.