Post Design Battle Syndrome

Höjden av ironi va. Söndag 11.00 steg jag upp ( en halvtimmes snoozning exkluderad) för att dra fötterna efter mig och dyka upp hos blondie Bonta vid halv ett snåret. John Tucker Must Die var inte ens värd att ses bara för att dregla över henne eller honom. Åkte till storstaden med bussen vid femtiden och tog mig direkt till skolan där jag endade upp med en all-nighter med vårt team inför the design battle. Aldrig har en flaska Fanta smakat så gott som klockan två på natten! 07.30 cirka tar jag tillfälle i akt att somna i en av sofforna i cirka 40 min. Sedan lektion 9.00 och vi slutade inte förrän 17.00. Och ännu har jag inte sovit ut alla de berövade skönhetsömnstimmar jag behöver. Jag är klarvaken! Vid 05.00 låg jag däremot på golvet i datasalen och fick kramp i magen av skratt på grund av

a) en poster med texten "Sport"
b) det gröna rummet med bananer på mattan
c) the Joystick
d) Camillas "Perder" mapp
e) det svävande huvudet i Party-scenen

Nu är det cirka 36 timmar, ge och ta, sedan jag sov. Intefan känne rjag mig sömnig för det... Gah!