Som i sagor

1. Jag drömmer dagligen om spiraltrappor

2. Det har genomgått en förändring. Det besvärar mig att erkänna. Insidan har blivit fluffig. Med rosa ludd och rosetter.

3. Förnuftet har lite svårt att tyglas när mobilen är en skattkammare av kärleksförklaringar

"Några millimeter in i min hud är avståndet jag vill ha dig på"

På väg till vinterlandet

Missförstå mig rätt nu.

Jag vill inte.

Sitter med té som tröst i Bangkok och jag konstaterar att jag hatar att flyga, och flygplatser över lag. Liten tröst finner jag i Slavens SAS-kort som jag tilldelades, så får jag softa i loungen i tolv timmar (nåja, sex h iaf).

Men nu e kinesandet slut och jag ska muppa i svenneland.

Vet inte riktigt hur jag ska va inställd.

Den som lever får se.

Someone call an ambulance, there's gonna be an accident

Nej, jag är inte död. Jag är bara lite frusen.

Hälsar på Slaven i Shanghai och gör sådant man förväntas göra här: äta med pinnar, går på Ice Bar, åker en jävla massa taxi, bestiger skyskrapor, dricker antagligen världens blaskigaste öl, åker upp till världens högst belägna bar, dricker té, bländas av neonljus, kinesiska trädgårdar, massager, orientaliska Venedig, marknader, tunnelbanor och går och blir sjuk i någon grad. Kan ju inte direkt påstå att ens engelska blir bättre i det här landet. Jag hade sol och engelska i Perthan, och ännu kallare lär det ju bli hemma i Sverige... Ajajaj. Någon har gått och börjat leka resenär åt helt fel klimatzonsdestinationer.

Eskimåerna på Ice Bar Shanghai

Resan hit var ju minst sagt en katastrof. Har i äkta dramatisk filmanda fått springa till gaten med blinkande final call där min status och placering rapporteras i walkie talkies av en hel drös med asiater. "Hon är här nu. Håll planet."

En strandad Misha i Bangkok, man hör ju själv hur illa det skulle kunnat sluta. Inte fick jag mitt baggage med på flyget heller. Och så bokade de om min flygbiljett fel. De tycker nämligen att jag ska vara kvar här till 31 december. Kineser är inte ett folk. Tur att man har världens bästa slav mitt bland allt!

Should I go to where the sunlight hits the snow?

Storthes St, Mt Lawley, Perth, WA.

36° idag.

Så när ska någon tala om för mig varför jag kommer utsätta mig själv för mycket jetlag bara för att komma till vinterlandet Sverige?

All the the nights magic seems to whisper and hush, all the soft moonlight seems to shine in your blush

På Hay Street finns Box, en liten mysig lounge bar med live swing band. Strålande och uppmärksamhetssökande som jag är får jag dem att sjunga Moondance på min begäran. Köper man en öl får man gratis tilltugg i form av ost, oliver, turkish och varierande söta kanapéer.

Hein (i sin nya frisyr som inkluderar hårnålar), jag, Nille och hans irländare drog sedan vidare till The Melbourne lite längre bort och kom in på alla möjliga väntade och oväntade samtalsämnen.

- Polen, vad har ni egentligen att komma med för stora människor? frågar stackars Nille ifrågasättande, som dricker vatten efter vatten.

Det räcker väl med att säga Chopin, Kopernikus och Johannes Paulus för att få tyst på den vilsne själen. Och mig, såklart. Lilla mig i rött. Köpte en riktig somrig röd klänning, med rosett och blommor och nya flats. De ser längtande ut mot havet när vi låg på City Beach (när pojkarna säger att vi ska till stranden, menar de ju uppenbarligen gräset och inte stranden).

Set me on fire in the evening, everything will be fine

In Flanders fields the poppies blow, between the crosses, row on row... Ge mig tre önskningar idag och en av dem skulle vara att få ligga i ett hav av blyga vallmoblommor. De vackraste och mest underskattade blommorna som finns. Hur kan man inte förälska sig i dem?

Alla bilder från dA

Look at me, I'm Sandra Dee

Det var världens bästa maskeradfest på Hastings i fredags. Folk var ambitiöst utklädda som faen, fem personer var gulingar a la familjen Simpsons, någon var en marijuanaplanta, jag o Hein var Sandy & Danny i Grease och vi hade geishor, Clark Kent, pirater och Axl Rose bland annat. Vissa var lite förvirrade och klädde ut sig som andra, Takin som Claws och Tias som CA. Lite sött, faktiskt.

Jag filmade ivrig som jag var. Men glömde kameran vid Tias säng. Så en fyllevlog kommer inom kort när jag får händerna på kameran igen...

Den största förlusten är att jag verkar ha blivit av med min kamera. Hittar inte min Canon Ixus 500 någonstans. Surt. Hur ska jag fota sönder fingrarna i Kina nu då? Ja just det, jag åker till Kina på tisdag! Alla lilliputt asiater och jag... och slaven. :)