10/06/2010

hold onto hope love



Vill man vara överdrivet dramatisk (erkänn nu, det vill vi) så kan man ju se saker på följande vis:

Min pojke krossade inte mitt hjärta, han mördade det. Dessutom tänker han ta min kamera ifrån mig. Som om inte början av det stycket var tillräckligt.

Fast sedan så är det ju inte min kamera, egentligen. Canon EOS D40, den har ju följt med mig överallt sedan den flyttade in med mig. Fast det var ju han som köpte kameran. Det är inte som om han använder den, någonsin. Användandet har jag patent på. Egobilder och vackra verklighetsflykter.

"Varför köpte du kameran ens?" frågade jag och bet mig i underläppen. Ibland känner jag ju mig skyldig till att den slits sönder med mitt poserande.

"Jag ville testa ifall jag var bra på att fotografera, ifall det fanns en fotograf i mig" svarade han sakligt.

"Och..?"

"Nej, inte min grej. Du är fotografen."

Ja, det är jag ju. Och snart måste jag ta farväl till min älskling.

3 comments:

  1. Anonymous1:36 pm

    Let him have his stupid camera. You can always buy a new one, but he can never have another girl like you!

    ReplyDelete
  2. Amen fy fan vilken jävla äcklig människa han är ! Låt henne fan behålla kameran ! Han har ju fan tagit allt annat. Snart så kommer han att vilja ha alla presenter som han gett dig tillbaka också. Fy fan vilket svin !!!
    Och jag tänker fan inte vara anonym ! Kurde woda sodowa mu do glowy uderzyla. Skurwiel !

    ReplyDelete
  3. du behåller iallafall talangen även om kameran tas ifrån dig (: förresten måste jag poängtera att du är så himla vacker!

    ReplyDelete