just nu

Det står ett ryskt par vid utskrivaren på Corner Café där jag sitter med fötterna uppslagna över soffan i ett hörn. De ser så väldigt rysska ut på något vis, han har kort blont hår och en brun läderjacka och hon har eccentriska färger och folkliga mönster på klänningen och strumpbyxorna. Hon heter säkert Oksana och han heter kanske Anton, Dima eller Oleg. De försöker förstå sig på hur utskrivaren fungerar. Jag och Slaven gjorde precis samma sak för några dagar sedan. Den busiga utskrivaren skriver nämligen ut dubbelsidigt här. Den liksom skrattar åt oss och läxar upp oss att tänka på miljön.

Jag ska på lektion alldeles strax på lektion. Jag tippar på att jag kommer för tredje gången den här veckan gå igenom hur man använder en och samma kamera. Den är hästlängder från EX och Z1 som vi använde på ECU, och det verkar som om vecka 3 är "gå igenom kamera"-veckan i alla kurser. Så, nu ska jag lära mig hur man använder den för 3:e gången. Oh well.

Fast ikväll, då ska jag dansa polka.

melbourne, the beginning

När vi först kom till Melbourne så bodde vi på ett litet hostel i Richmond

Vi gick ofta till det lokala biblioteket och letade lägenheter på Internet

I fredags fick vi äntligen flytta in i vårt nya hem!
Vi bor på sjätte våningen inne i stan.

Bland det första jag gjorde var att utnyttja badkaret. Jag älskar att plaska i badkar!

Tyvärr har vi inga möbler än så första natten sov vi på golvet som ett gäng house-squatters

Enligt kontraktet ska lägenheten vara lämnad ren och i bra kvalité. Nåja.

Här är vårt nya kök med Slaven och Mackan.

Det behövde firas att vi äntligen hade en ny adress

... det blev hemlagad middag. Gissa vad?

Det är inte alltid lätt att äta sådant här på ett ladylike sätt

Mackan, vårt lilla husjur, sov vid elementet.

the times they are a-changing

Givetvis hände allting på en gång. ECU-dokumenten kom på posten, jag lyckades enrolla, Nicke lyckades betala och vi fick ett ja från mäklaren. Så idag flyttade vi minsann in på Bourke Street mitt inne i smeten och bor på sjätte våningen i en liten två-vånings-tvåa. Inatt sover vi på golvet dock, för möbler det har vi ju inga...

På botten av vår byggnad så finns bekvämt nog IGA, dvs supermarket. Så det behövs bara att ta hissen ned när det är dags att laga mat och hämta ingredienserna. Vi har helt enkelt ett väldigt väldigt stort skafferi kan man säga! Vi köpte tortellini, pesto, vitlöksbröd, oliver (gröna) och en box rött och kollade på Se7en. Det gällde ju att äta upp innan man kom till the fat man...

the night is young but markus is not

Så Mackan fyllde år igår och skamset inser vi att vi inte har några kläder att "gå ut i", eftersom allt fortfarande är nerpackat och oåtkomligt i burriton på bilen. Jag hade den här i väskan eftersom jag hade den när jag gick på avskedsmiddagen i Perthan hos min söta och matgalna dansledare Pani Ania. Så vi tar en shopping-rund apå Bridge St. Slaven och jag behövde skor. Jag behöver fortfarande skor, sådana som jag kan ha till vardags. Men när jag såg de här för 30 dollares ropandes mitt namn kunde jag ju inte bara lämna dem där...

Så det blev att köpa strumpisbyxor och tada, nu kunde jag på höga höjder gå från ställe till ställe med Nicke och Mackan. De åt lamm, jag åt känguru. Servitören försökte döpa min mat till Skippy. Han var fransos. Say no more. Sedan blev det bål på opium-den, aka Golden Monkey. Vi hamnade till slut på Berlin Bar där man måste ringa på klockan för att bli insläppt, får ett tyskt pass och har en tyskbrytande bar manager. Hilfe.

pretty things

Exempel på saker man INTE ska läsa högt på de sönderklottrade väggarna i den fullpackade hissen:

"Vagina, it's pretty"

Men se, är det någon som gör det ändå, så är det jag. Och konstiga blickar är givetvis vad jag får.


Mental note: do not read random things out loud.

that bloody potter

Mackan och jag hade äntligen lyckats övertala Slavski att se Harry Potter och var hoppfulla och glada i torsdags. Fy fan vad dålig den var. Allra mest är den ju bara konstig. Visst den har sina stunder men allra mest störde jag mig nog på de dåliga skådespelarinsatserna av den yngre skaran. De måste ju banne mig ha lärt sig vid det här laget! Filmen kan ju knappast gå att förstå om man inte läst boken. Innan sitter vi på Charles Dickens puben och försöker förklara vad som har hänt i de tidigare böckerna/filmerna för Slaven. Vi kommer till tvåan...

"Men så till slut så dödar han den där jätteormen..."
"Hur då?"
"Ja alltså, det kommer en fågel, med en hatt och drar ut ett svärd ur den..."

Det är med stor skam jag meddelar att tjugo minuter in i filmen så har Slaven alltså somnat. Ahja, jag fick honom att se Star Wars filmerna i alla fall. Rom byggdes inte på en dag.

in melbourne, they eat

Sängen och ett supervarmt täcke på vårt nya rum (femman) på Freeman Lodge är min bästa vän just nu. Jag har nämligen åkt på att bli sjuk. Så mest dåsar jag och ser livet i slow-motion och har ont i leder och hals. Mina halsmandlar har nog slagit rekord i storlek. Men så hittade jag en twilight-bok på rummet som någon lämnat bakom sig så ny läser jag om hur perfekt Edward är.

Och medans jag ligger och är sjuk tänkte jag dela med mig av lite iphone-bilder från när vi upptäckte söta laneways häromdagen och åt ute. Bilder på mat är så onödigt, och ändå kan jag inte låta bli...

Slaven åt en laxig sallad.

Markus och hans europeiska köttbullar.

Jag beställde en biff och pasta-rätt som påstods vara kokt i kanel och vin. Men den smaka inget kanel alls :(

Slaven och Mackan har bytt till vodafone så vi kan ha en gratis trekant när vi ringer till varann

På vägen hem hittar vi hemliga meddelanden i gränder

why don't they make movies like these anymore?

Bland det första jag gjorde på Deakin var att utforska filmbokshyllorna och filmtidnings-kollektionen. Lustigt nog har de mer böcker om vampyrer i film på Deakin än vampyrböcker överhuvud taget på ECU, men annars så var det en besvikelse.

The Caged Virgins var det förr, nu är det Lesbian Vampire Killers (Salsa-Andrew tipsade mig om den sistnämnda). Jag MÅSTE se båda!

i wish the world felt a little bit like this today

Idag kom jag på hur man lurar kameran att tro att den inte är trasig, så vem vet, det kanske äntligen blir lite mer fotografier på intåg. Men så länge får det bli andras mästervärk, sådana som är frusna moment ur vardagens paradis.

(via nirrima)

Dessutom, om någon någonsin inte kan komma på en bra ursäkt till att festa, så får ni härmed 365 anledningar som jag hittade. Det finns ju alltid en anledning till att fira!

sju saker jag saknar just nu

1. Ett rum med en egen säng fylld med spår av det som är mitt och Slavens där vi hör hemma

2. En underbar skara vänner som man skrattandes tillbringar vardagstimmarna med

3. Det gamla bekanta på ECU, biblioteket, media store och alla filmnördar, elever såsom lärare

4. En väska som innehåller mer än 3 hoodies, två par byxor, en skjorta, en t-shirt, en cardigan, röda leggins och en klänning

5. Hemlagad mat. Jag är trött på Pizza Hut, Nandoo's och asian take away

6. Harry Potter filmerna som finns otillgängliga i bilen någonstans. Man vill ju se om allt innan premiären på onsdag!

7. Kamera 1 och kamera 2. Den ena är batterikoma den andra behöver terapi hos kamera-doktorn.

surfing the free wave

Vi tar en paus i lägenhets-spanandet på Real Estate.com.au för att sippa lite cappucino och rapportera läget. Trötta på att betala $10 för tre timmar på vårt hostel, begav vi oss en promenix till East Melbourne's bibliotek. Det är riktigt fräsigt faktiskt. Dessutom gillar vi det här fenomenet med gratis internet. Vi har nu tagit det stora klivet att se förbi Richmond området och börja spana in lägenheterna inne i city. Det kanske blir mer tur där, vem vet?

keith the cat

Det här är kissen Keith. Han bits kärleksfullt men tycker mest om att bli klappad och ligga i knävecken. Han e vandrarhemmets egna myskisse men är stygg och fångar stora råttor som han drar med sig in...

Psst, han tycker om mig mer än Markus.

postcards from all over the outback

Jag sitter just nu i vår lilla TV Lounge på Freeman Lodge där vi bor tillfälligt med katten Keith slumrandes i en hårig boll bredvid mig. Vi ska gå på vår första lägenhets-inspektion om någon timme. Vi kom hit i fredags men var typ i bil-koma (speciellt stackars Slaven som varit vår enda förare och lyckats bli sjuk på kuppen) i två dagar efteråt. Eller ja, Mackan och jag hade en oväntat pubrunda i hela Richmond och spenderade för mycket pengar på goda drycker. Men hej och hå, vi lever på doritos, dip och té/kaffe just nu.

Mina skor läcker och alla våra kläder och skor är inlåsta i bilen. Det är inte snack om att packa ur.

Dessutom är det ju värt att nämna att vi i alla fall den hårda vägen lärde oss att det inte ens finns med på kartan att gå till skolan. No way, José! Jag har fortfarande träningsvärk.

Men såhär såg det i alla fall ut genom bilrutan för några dagar sedan när vi erövrade vägarna...