Jag skrämmer folk. Som Iron Man så vist påpekade, så är det inte antingen respekt eller fruktan som ger en makt, det är en kombination av båda. Det är inte som om folk springer iväg när de ser mig, de beter sig bara... försiktigt.
Jag skuttar fram till min ände av baren och hälsar på modell-pojken. "Hej Ryan!" hälsar jag. Hans reflex är inte att hälsa tillbaka. Hans reflex lyder "Please don't hurt me!". Japp, så är det. Folk är så känsliga. Alla vet ju att de älskar sexual harrasment på arbetsplatsen. Så därför tänker jag fortsätta att charmigt ta folk på rumpan bakom baren. Därför att jag kan.
Och nu tycker jag det är dags för en runda nattklubbs-foton igen. Fånga natten. Fånga berusningen.
Du har fått en ny läsare :D. Scrollade snabbt igenom din blogg och tycker om den stil du bloggar med. Bilderna är lite mörka och sagolika och texten är bra.
ReplyDelete:D