15/12/2012

sigur ròs - or how to blow ones mind



När Amy hade skaffat biljetter till en Sigur Ros konsert ute i Swan Valley måste jag medge att, trots att jag var villig från första andetaget, så var jag nyfiken på hur ett så musikaliskt kollektiv som Sigur Ros skulle funka i ett live-format. Jag har alltid tänkt på dem som film-musik inte från denna värld, som funkar förträffligt med visuella medium som stärks ytterligare med en ännu mer fantastisk komposition av ljud. Min isländska är heller inget att briljera med - men det var inget att oroa sig över. Det var minst lika atmosfäriskt visuellt som musikaliskt. Det kändes lite som om vi i publiken var alla de där djuren som kikar fram i Den Sista Enhörningen för att få en sista skymt av något magiskt, som om vi var priviligierade utvalda få. Fint.

TRANSLATION: When Amy came around announcing that she had tickets for a Sigur Ros concert out in Swan Valley I was game right away. I was, however, skeptical and curious about how it would be to experience a music collective live that in my opinion is the ultimate visual stimulus companion. Their music is made to be partnered with a story told through moving images and I have always put them in the film-soundtrack category. Not to worry though, it was just as musically pleasing as it was visual with all the lights and fogs and projections. It almost felt as if we, the audience, were the animals  in the forest from The Last Unicorn, in that particular scene when they came forward to  get a glimpse of something magical for the last time.



No comments:

Post a Comment