För två veckor sedan kom jag hem på morgonkvisten efter att ha jobbat hela natten, stannat och hållt hus-vinet sällskap, väntat på att caféerna söndags-öppnade, fått i mig kaffe och delat någon onyttig socker-bomb med Pedro. Inte en helt ovanlig rutin, dock brukar vi köra på vår standard-frulle som är äggröra med lax och capris. Mums! Problemet med den här rutinen är ju att söndagen är ju i full fanfar och igång när man väl kommer hem och lägger sig, vilket resulterar i att man sover bort en stor del av söndagen. Just den här färgglada morgonen orkade jag visst knäppa lite ego-bilder i trädgården också, med vår alarm-klocka som rekvisita. Fick höra under kvällen att min klänning såg ut som julafton samt att jag såg ut att höra hemma i en ungersk folksaga. Färgglatt var det i vilket fall!
Men det här känns ju som en evighet sedan... Sedan dess har jag fyllt år, med tillbehörande åldersskris och den här helgen jobbade jag inte alls för smidigheten själv stukade foten på det klumpigaste möjligaste sättet på danslektionen i fredags. Med svullen fot haltade jag mig (jösses vad folk stirrar när man rör sig i zombie-fart) via både buss och tåg till Highgate för att skämmas bort på Keturah spa i några timmar med Emma - omtänksam pojkvän hade ju fixat "paket för 2" så man kunde få lite sällskap. Det kom ju inte på fråga att han skulle vara mitt sällskap... Helkroppsmassage och ansiktsbehandling - ljuvligt! Både Emsi och jag hade oerhört amorösa tankar om Fille efter den här eftermiddagen, minst sagt!
Svullnaden på foten gick över till söndag afton, men trappor är inte riktigt min starka sida riktigt ännu. Senast jag stukade, eller vrickade, foten genom att dansa den snett var under koreograf-kursen i Rzeszow. Inte riktigt 10 år sedan - men nästan! Jag minns att tanten som var direktör för kursen delade med sig av gamla huskurer och tyckte jag skulle linda in foten i mitt eget urin. Jag avstod.
Svullnaden på foten gick över till söndag afton, men trappor är inte riktigt min starka sida riktigt ännu. Senast jag stukade, eller vrickade, foten genom att dansa den snett var under koreograf-kursen i Rzeszow. Inte riktigt 10 år sedan - men nästan! Jag minns att tanten som var direktör för kursen delade med sig av gamla huskurer och tyckte jag skulle linda in foten i mitt eget urin. Jag avstod.
TRANSLATION: A couple of weeks ago when I came home on a Sunday morning after working all night behind the bar, staying behind to keep the house-wine company and then having coffee and cake for breakfast with Pedro (our routine usually is a healthier choice of scrambled egg and salmon with capers), I surprisingly enough had enough of energy to snap some ego-pics in the backyard. I was told throughout the evening that my dress looked like Christmas and also that I looked like I belonged in a Hungarian folktale. No need to state the obvious: it was a colorful ensemble! It feels however as if it was ages ago, since then I've had my birthday and just recently this week-end, I didn't work because graceful as I am... I twisted my ankle while dancing last Friday night.
With a twisted ankle I dared the public transport and limped my way (gosh, people do stare when someone moved at a zombie-pace!) into Highgate to appreciate my birthday present. Which was a full-body massage and facial treatment at Keturah spa for me and company of my own choice (Fil refused blatantly to be this company, so my girl Emma got to be spoiled with me). Both of us had rather amorous feelings towards Filski after being spoilt rotten!
Such a cute look!
ReplyDeletewww.Fashioncontainer.com
Fashioncontainer Facebook page