Monika, Ida och jagNär jag var elva åkte jag på ett dansläger i Polen och blev valpigt kär i en pojke från ett barnhem. Han hette Wojtek och var fjorton. Han hade fräknar på näsan, kaffe-bruna ögon och hår som
Nick Carter, fast ja, mörkbrunt. Dessutom hade han varit i Göteborg året innan hos någon fosterfamilj över sommaren, vilket jag tyckte var ett tecken att vi hörde ihop just då. Jag fick flaskpost från honom på ett gräsfält, han och hans kompisar skrämde livet ur oss när de försökte bryta upp vårt fönster mitt i natten och bländade oss med ficklampor men inte så mycket som en puss fick jag. Vem behövde pussar när han tittade sådär behövande på en på avstånd?
Wojtek hette han i alla fall. Jag har honom inspelat på ett gammalt 8mm videoband hemma i Sverige där han skyggt försöker gömma sig från kameran. När jag berättade om honom, för det var det man gjorde såklart, för mina vänner så finns det en reaktion jag minns klart och tydligt.
- Han heter Wojtek.
- Våldtäckt?! Är du kär i någon som heter
våldtäckt Melissa?!
Polska namn stavas ju inte alltid som de låter. Så Slaven reagerar på ett liknande sätt idag när vi sitter på irländska puben Pug Mahones där det finns hundratals namn skrivna i taket. Patriotiskt pekar jag ut ett namn som onekligen ser polskt ut.
- Det namnet måste ju vara det fulaste som finns!
- Va? Varför det?
- Vem fan vill heta
spysäck?
-... Zbys(z)ek. Min gudfar heter det...
P.S Bilden är förvisso när Ida och jag var tolv, men det var den enda jag hade på datorn som var närmast den perioden.
TRANSLATION: When I was eleven I had a big crush on this boy named Wojtek. In swedish his name is similarly pronounced as the word rape. Tonight Nick pointed out what the name Zbyszek sounds like (eh, vomit-bag?). However the whole point with telling you all about polish names is pretty much lost if you don't know Swedish. So I suggest you start downloading some Learn Swedish podcasts or something...