Jag medger, jag är ganska sent ute med att se den här, men jag har liksom blivit avrådd från så många att inte se den. Kingdom of Heaven. Jag minns att min filmkunskaplärare berättade att hennes man kommit hem mitt i natten och varit förbannad och upprörd. "Jag förstår INTE, han får inte göra så här, han KAN göra bra filmer, det har han redan bevisat, och så gör han det här?!" hade han skrikit.
Så jag visste inte direkt vad jag skulle förvänta mig. Bara att jag inte skulle ha höga förhoppningar. Men nu har jag sett den, och nu har jag min åsikt. Filmen var ju inte dålig, det kan jag inte påstå. men den var inte bra heller. Det finns minsann vackra miljöer, fantastiskt vackra kostymer och hela filmen har så mycket potential, men det fattas något. Hur kan man ha så många tillfällen, så många chanser på att beröra publiken, lämna dem i ett känslomässigt tumult, och inte göra något åt det! Man har känner inget medlidande för huvudkaraktären, Balian, han har ju inget att förlora! Sen så störde jag mig otroligt mycket på att Orlando Bloom envisades med att se butter ut hela tiden. Så ensidigt. I början av filmen passade det sig, men vaddå, skulle Balian aldrig le? Hans fru dör - han ser butter ut. Han blir erbjuden att få gifta sig med kungens syster - han ser butter ut. Visa känslor människa!
Men för övrigt är jag jätteglad! Ylva är ju tillbaka på SH, dagen kan inte bli bättre! Är inne i en kaotisk besatthet med att rollspela just nu, med en nypa Nanowrimo förberedelser och obcessioner, och skuldkänslor över att Lunnevadprojektet inte blir färdigt. Om jag vetat att det var så fruktansvärt enformigt och tråkigt att göra en årlig arkivering av en danslinjes föreställningar, skulle jag ha avsagt mig jobbet innan jag tog betalt...
No comments:
Post a Comment