En natt på vinglande klackar

Karin hade en tröjan med mördarblommorna

Det började ju så bra! Helt plötsligt blev vårt hak första hållplatsen, alla bara droppade förbi. Vår uteplats är trots allt den ultimata uteplatsen. Vänta bara tills man får igång grillen också, då jävlar. När vi flyttade in så fick vi med alla utemöbler - dvs stolar och ett bord, som invaderades av tomma ölflaskor ju längre man drack. De står där fortfarande... Nu, dagen efter. Blir väl att städa så småningom.

Emsi drog med sig sin granne William, en britt, (myyycket trevlig gosse) som jag tyckte lika gärna med kunde vara en kunglighet, en prins som försökte smälta in och leva det vardagliga livet med well... bottenskrapet? Han hade tydligen hört den teorin förut. Så helt fel kan jag ju inte ha varit.

Scarfen runt halsen kom vi på, är för att försöka dölja Nilles chest hair

Och givetvis kom vi in på Nilles forna dagar som porrkung. Eller ja, då han dragen ställde upp att posa för +46 Motherfuckers affish inför deras gig på Hemma Hos. Jag tror bestämt att det var lättnad i rösten när han sa att bilden var borta, finns inte att få tag på längre. Så här har ni den, som jag sa, den finns visst! Misha fixar!

Se så glada folket blir när man fixar lite popcorn!

Slutdestinationen blev den omtalade Amplifier bar. Och mycket riktigt. Bra musik. Man hinner knappt nå baren för att spana in spritutbudet innan någon trycker en pint lager i handen på en. That's the spirit! Mitt hår fick ett eget liv och jag tror jag kan hosta upp en ordentlig hårboll, så ostyrig var man när rätt toner klingade ut i högtalarna. Inte varje ställe som spelar ens egna spellistor, typ. Och som sig bör, så hade stadsarkitekturen bestämt att det fanns ett kebabställe precis bredvid (att fråga om cayenne peppar är inte en populär grej här dessvärre).

Kvällens bästa bild?