Nytt jobb, nya förolämpningar

Så superpolacken fortsätter personifiera den polska vägens alla frestelser. Det där med att jobba och få pengarna direkt i handen, det är fina grejer det.

Jag hade mitt första skift på den Polska Restaurangen igår - som heter något så opolskt som, ehem, Rembrandt (han var nederländsk för faen, wtf?!). Har jag tur så kommer jag få ströpass på en elektronikfirmas lager, ägd av, surprise surprise, en polack. Det kanske ligger någon poäng i Heins kommentar att "Polackerna är de nya judarna", men sanningen är ju att vi bara värnar om våra egna, ok?! Bäst är att jag inte behövt lyfta ett finger för att få de här jobberbjudanden, personer av polskt ursprung insisterar på att fråga runt åt mig på eget bevåg...

Kommentar från bord nr 3:
3 gäster (2 polacker, en Polen-förälskad fästmö) alla beställde Pierogi Ruskie:

- So please explain to me, if you're from Sweden, why are you speaking with an american accent?

Tack för bitchslapen. Jag går och tröstäter en sernik (läs: polsk cheesecake) på jobbets bekostnad nu.

Kommentar från kollegan Dorota:
Betuttad i en kostymklädd heting till stamkund, som dessvärre alltid har med sig mammsen, är där... Hennes lediga tid går att strategisk komma på hur man raggar upp honom i mammsen snärvaro.

- Jag kanske ska råka spilla nåt över honom?
- Du skulle bara våga spilla nåt på en gäst!
- Eller fråga om maten smakar bra, blinka med ögat och säga "Ja för jag lagar bättre mat"...