Dear Mr Slave

Om du vill, får du gärna klä dig här...

Blandgodis

Man kommer över så mycket som har så lite med varann att göra, men som ändå väcker ett leende. Jag älskar Internet, så mycket att hämta precis under fingertopparna. Även om det oftast handlar om vackra saker att vila ögonen på men som man aldrig kommer få nästla in i sin verklighet. Som den här klänningen, den är sötast!

• Andas ut exhibitonistiska själsfränder, vi har alltid funnits!
• Rodney Smiths fantastiska bilder kommer va utgångspunkt för min experimentiella film, i svartvitt såklart!
• Spontant så föraktar jag tanken på ett bröllopp mitt i vintern, men den här bilden får mjuka snöflingor att se sagolika ut!

Bild: x Loulabelle x

The Cotton Club

Vi såg Coppolas The Cotton Club igår, med inga förväntningar alls. Det blev nästan lite av en överraskning att det var glammig gangsterfilm med show och musikalkänsla. Jag skyller på min illusion att allt Robert Evans rör vid blir till guld, det finns väldigt lite som kan övertyga mig om motsatsen. Det går inte om man är mannen bakom The Kid Stays In The Picture. Och om nu någon skulle hitta en övertygelse som bevisar detta, så tänker jag blunda och fortsätta leva med tron om att Mr Evans är lite av en gud. Blinkar man så missar man nästan att tösen som spelar Cage's fru är Baby från Dirty Dancing. Ahja, här är lite ögongodis från filmen. Stillbilder värda att sätta på minnet!

Good Night and Good Luck

Igår klippte jag till luggen lite.
Den är inte jämn, men jag är inte särskild jämn heller som person, så det får väl vara symboliskt.

Jag är berusande förälskad i Andrew Ewings röst. Den kan få kittla mina öron på repeat ett tag. Vi gick på hans spelning igår, på Hyde Park Hotel. Intimt med få människor men en ögon, eller snarare, öron-öppnare: det där var ju inte alls rösten han talade med! Vackert och bitterljuvt. Lyssna själva vettja!

Try to Remember How to Behave

Just nu är jag på jakt efter inspirations-karameller till mitt kreativa lilla huvud så jag kan sitta och skriva manus hela dagarna när jag är ledig. Den här tycker jag om, den är som skapt för att berättas i rörliga bilder.

Dance In The Times Of Cholera

Kära främling, detta är en en ödmjuk liten rad:
Varning för hur nostalgiskt dettta blogginlägg beter sig.

Dudek-systrarna ska alla tre dra iväg och kasta sig in i den dimma som Rzeszow-festivalen är. Det finns väldigt få ord som beskriver rätt nivå av avund jag känner. Jag missar hela reunion-upplevelsen! Alla kommer vara där...

Förstisar i partyhattar

Rzeszow är då alltså en stad i Polen. Polen, älskade Polen. Jag hamnade där på en koreografutbildning, fyra somrar lång och superseriös. Dygnet hade 28 timmar, minst. Det fanns plats för både dans, svett och tårar, litervis med festande och ytterst lite sovande. Sedan så finns det också en internationell dansfestival som sker var tredje år på samma plats. Samma plats, samma folk, men annan tid.

Zapiekanka! Den godaste hittade man vid centralstationen

Min danspartner Duda, framåt slutet av kursen gick han mig på nerverna,
men oh vad jag saknar honom nu!

Vi omvandlade tråkiga danslektioner till ren underhållning,
när han inte var för bakfull vill säga

Ändå om varken dansgruppen där hemma i gamla goa Norrköping åker på festivalen för att delta, eller Perth-gruppen heller, så vill jag ju vara där som moral-support och för att supa mig osannolikt lycklig i sällskap av gamla vänner. Kanada, Asutralien, England, Litauen, Lettland, Polen... Alla är ju utspridda på det mest oekonomiska sättet så att det är omöjligt att återses om inte just... Rzeszow-festivalen, som är vad, var tredje år? Jag pallar inte vänta tre år till...

Min galna kanadensiska roomate Margi - världens finaste!

När vi inte klädde ut os si toga, hade vi Beach-tema

Så var är jag? Jag är "fast" i Australien. Även om jag skulle vara dum nog att kosta på mig en resa via csn, så kommer jag inte ha råd att göra allt jag vill. Livet är surt ibland. Jag som hade hoppats att jag kunde tagit med Slaven och visat honom istället för att försöka berätta. Men nej, han får fortsätta leva i mörkret och vänta med att bli upplyst om det stora med polsk kultur och folktraditioner. Jag får förbli den där konstiga flickvännen som är över-patriotisk.

Varje kväll börjades med ölande i korridorerna

Mannen, Grudzien, honom älskar vi.
Kvinnan, Haszczak, henne hatar vi.
Did I make myself clear?
Låt inte det där leendet lura er...

Tummen i pannan

Så som tröst, spolar jag igenom gamla DV-band från galna nätterna och dagarna från Rzeszow. Jag växte ju banne mig upp där, mina somrar mellan att jag var femton och arton. Nu i efterhand tycker jag min mammut var helt galen som släppte en färskkokt, nyfylld femtonåring på en ungdomskurs som den där. Man var ett barn bland vuxna (ahja, de som var 18+) som försökte bete sig som de vuxna. Inte för att de "vuxna" betedde sig bättre än barn i alla lägen. Det var mycket dramatik! Det var många triangeldraman, oväntade hångel-sessioner, trånande blickar, fel läppar som kysstes, kärleksförklaringar, hjärtan som man lekte med, känslor man inte kunde sätta finger på just då, men som lät vettiga i efterhand. Det är få festande nattäventyr som kan jämföras med nivån från kursen! De bästa minnen är trots allt de som inte inkluderade revolterande hormoner.

Togaparty! Varje år klädde vi ut oss i gardiner/lakan och festade kungligt som romarna!

Pojken som kramas och jag var de yngsta på kursen, här: vårt avgångsår.
Då var vi lika gamla som minimumåldern egentligen
skulle vara då man började kursen.

Tommyboy med yra systrar

Traditionsenlig hälsning

Ja jag saknar det, visst jag skulle vilja åka tillbaks i tiden och vara där igen, men jag skulle inte vilja åka dit och göra om det nu. Det fanns en plats för Rzeszow-kursen, den var då, nu är det bara plats för älskade återseenden och vodkashotande skratt om gamla minnen. Amen.

Song for Sunshine

Åh vilken vackert väder det var igår! Kikar man utanför fönstrena på vår bunker till lägenhet så är prognosen ganska identisk idag. Hmpf, och här gick Slaven igår och tjatade om regn... Han hade ett jobb nästan ända ute i Fremantle, så han plockade upp mig innan och sedan åkte vi efteråt dit för att ta en kaffe: det blev på The Merchant. Fremantle är världens mysigaste utflyktsmål om man är Perth! Jag blir alltid lika förälskad i det varje gång.


Storhandling var på to-do-listan, men jag blev kartläsare och vi åkte ut till Maddington och köpte en fönsterruta till bakdörren till bilen istället. Det var antingen det eller att vänta till på fredag/lördag. Någon slog in den för några dagar sedan...

Köpte de här söta örhängena i födelsedagspresent till mig själv

Slavski har styrt upp så det lilla rummet blivit ett "arbetsrum"

Everybody Loves A Pole Dancer

Genrep innan uppvisningen med diktatorn i röd kappa

Då var det dags i lördags för min dansgrupp (de är polacker, dvs inte poledancing, utan Pole dancing) som jag tränar här, en gång i veckan, att ha en uppvisning på den polska "klubben", Cracovia. De hade fått nya dräkter, flickorna, för sin nya Mazur. De känns lite som någon klänning från en Jane Austen-bok, kanske minus den glansiga tygsorten. Grabbsens uniformer hade inte beställts ännu så de fick dansa i Krakowiak-kläderna.


Och ja just det, jag dansade ju dessutom. Hur kunde jag glömma den detaljen? På något mystiskt vis hade Pani Ania lyckats övertala mig att svänga till ett kort solo mellan danserna som jag på alldeles för få extra-träningar lärde upp Max. Vi är så osynkade i vissa moment, men den finns en alldeles logisk förklaring till detta: de sista 20 sekunderna trampar han på min fot och jag gör allt med mina fotmuskler för att silverskon inte ska glida av... Oh well...

Någon glömde ha på sig täckande underkläder... Tsk, tsk...