Nu hände det sig ju att det bästa ur genpoolen inte samlades i första avkomman utan ledde till en senare avkomma, men icke att förglömma så blir den äldre utgåvan, Monkiponki, gammal idag. Hon är sådär obstinat och vägrar vara mottaglig på sin födelsedag (följer mina fotspår, ser jag) så i ren protest för att inte visa att jag är en ignorant syster tänker jag uppfylla hennes önskan: ett helt blogginlägg tillägnas henne här. En bild säger mer än tusen ord, och i och med att det är 24 bilder per sekund i film, så skulle det ultimata vara att klippa ihop ett projekt med bara massa snuttar av en galen Monika i sina bästa år (dvs, de tidigare åren), men nu är ju min gröna låda med dv-band från pre-australia kvar i Sverige, så det blir att vänta med det. Det är knappt så jag har bilder alls från förr...Grattis syster! Mishis älskar och saknar dig! Jag skulle supit ditt pensionerade arsle under bordet, du som blir lullig efter bara ett glas vin. Ni vill inte ens veta vad hon gör om nyårsaftnarna (stavas det så? I think not), hon häller ut dryckerna i blomkrukorna och hoppas komma undan med att hon är fullare än lillasystern när hon inte pallar mer... Den gamla goda tiden, när hon lät som en åsna/säl/gris/kråka, hade en crush på Martin Timell, sexfantasier om Antonio Banderas, skickade lillsyrran på skoldiscon för att spana på hennes ragg, inte lyssnade på lillsyrrans kärleksråd (*host, ska-inte-nämna-några-Markus ,*host) eller på senare tid blev uppraggade av hockeyspelare som gick ned i split för att få hennes uppmärksamhet. Det sistnämnda finns inte ens en följetång... Hon är numera lyckligt bunden till en kortväxt fästman o storstan. Mela misses you bejbi. Du är bäst!
No comments:
Post a Comment