Svar: Nej

Urinvägsinfektion är inte kul.

Slaven kommer hit!!! + utropstecken

Haha, man kan fortfarande se min panna... Den gamla goda tiden innan luggen.

Nej nu orkar jag inte sitta still längre. Det är hemskt att vänta! Jag vill att klockan ska vara dags, tiden ska vara nu. Slaven ska komma ut från gaten och bli attakerad av mig. Vid tvåtiden inatt. Det är tusen evigheter dit...

Brad Pitt, Tom Cruise, John Wayne och Englands drottning har ätit här... det har jag med

Recept för framgång

Mitt lilla E var över häromdagen för att besudla våra samveten genom att tala ut och fylla i tomrummen om vad vi haft för oss under lovet.

Emsi har vart i Thailand, klättrat, dykt, gått på gay porrklubb, blivit stalkad av gamla Perthan-ragg, vart på TV och rört till det i huvudet på italienare.
That's how she works.

Hon konstaterade misstroget att det ibland känns som att man inte är en flickvän, utan en morsa istället när hon ringer till sin snutt och med mild röst säger:
"...kan du inte gå till grannen en stund istället medan du väntar, jag glömde att lämna nyckeln till dig..."

"Men killar, barn och djur fungerar ju precis likadant!", muppar hon lite senare. "Kelar du ihjäl katten går den sin väg, sitter du och ignorerar den kommer den och lägger sig i ens knä. Spring efter en unge i ett köpcenter och du kommer aldrig fånga den, vänder du på ryggen och säger hejdå-nu-går-jag kommer ungen inom 3 sekunder. Killar fungerar för fan exakt så!"

Hong Kong, part the 1st

Vi (vilka vi!? Great, nu har mina multiple personalities kommit till ytan...) har en positiv förändring i tillvaron! Inte nog med att jag fortfarande än idag lider av en bra mycket degraderad smärta, men fortfarande en smärta, på ryggen, så har jag hemsökts av en diskret skara finnar där som jag totalt inte kan pilla bli. Too much information? I think not.

Det ringdes från jobbet också. Polacken ska jobba på lördag. Sjuttonde timmen. Yay. Vilket innebär två (ge och ta) mer dagar av sovande, slöande, tédrickande, försiktigt solande, skrivande och kreativt uppfinnande med allt man kan göra för att undvika att packa upp.

Men, men... Här är lite bilder från Hong Kong! Måste förgylla ego-loggen med mer egoism och minnen. För all del, känn er inte blyga att kommentera...

Sen kan man ju lyssna på Waltz #2 av Elliot Smith om man vill. Den är fin, sådär sorgset hoppfull som en vals om stulna löften kan vara...

An Illusion of Disneyland

Med en stor kopp té i handen och musik som förgyller tystnaden (jag lyssnar febrilt sönder denna gudomliga version av I Walk The Line framfört av Live) så känns det på gränsen till ångestfullt och avslappnande att njuta av ledigheten.

Missförstå mig rätt nu, jag har faktiskt diskat. Det enda som återstår är att packa upp... Och städa... Och tvätta kläder... Och frukost kanske?

Bjussar på en bild från Hong Kong istället. Det är det enda jag orkar med just nu. Min baksida är fortfarande för bränd för att jag ska kunna röra mig smidigt i huset. Nu, dags för mer té!

There's always a first, or so they say...

Kära B-log,

det har anlänt. Ögonblicket jag aldrig trodde skulle komma. Jag står och frivilligt lagar mat. Låt mig förtydliga för den oinvigde i hur life by Misha är lived. Jag lagar inte mat. Inte enbart för den största anledningen - jag kan inte laga mat, men också för att well, jag kan inte laga mat.

Lite kanske det har att göra med att jag är hungrig och helt enkelt inte har råd med att köpa annan mat förutom det som redan står i kylen...

Och här står jag nu.

Känner mig lite svag för att jag inte lever efter mina principer. Men nu har ju Hein och hans grabbgäng åkt iväg på deras Roadtrip. Jag är ensam i en tvåa (enligt Australiens tolkning that is) där fyra killar försökt leva städat (försökt var huvudordet i den meningen) och i och med att geniet själv gått och bränt sig radikalt på allt vad min baksida heter, dvs min röv ser patriotiskt vit och röd ut och jag kan inte röra på mig utan att gny, så har inte mycket blivit gjort. Och let's face it, en uttråkad Misha kan nästan gå med på vadsomhelst för lite hederlig sysselsättning.

Det började ju väl, jag lät ströbrödet svälla i sitt vatten, jag hackade löken, jag plockade fram de övriga ingredienserna. Här ska det göras citronstekta köttbullar. Inget jävla mumbo-jumbo som du har djupfryst direkt från affären. Riktiga egengjorda köttbullar. Ge mig en trofé rightaway. Sedan inser jag att aj, köttfärsen är ju ganska djupfryst. Så nu försöker jag tina den under rinnande vatten. Så vad tror ni, blir mina köttbullar redo fram till midnatt? Klockan e halv tio här nämligen... Den som lever får se. Amen.

Edit: Nej. Det finns en anledning till varför jag inte jobbar som kock... Det e omöjligtvis samma anledning till varför jag är en linslus dock. Sweet, och nu rimmade jag också...

A Brand New Me

Så här ser jag ut numera. Ny färg. Ny frisyr.

Japp. Det var det jag ville uppmärksamma.

I don't speak chinese quite well

Nu e hon minsann i HongKong, varav bristen pa svenska tangenter. Sitter i vad jag skulle vaga pasta liknar en skoluniform. Misha i Hong Kong med skoluniform. Hihi. Utanfor de maffiga glasvaggarna pa flygplatsen stralar solen. 27 grader. Antligen borjar det lata som musik i mina oron (Get Lucky med Dragonette i poden ifall man undrar). Battre det an minusgrader i Polen.

Kopte varldens finaste bok pa Heathrow Airport. The Assasin's Cloak. En sadan man kan sla upp slumpartat vartsomhelst och lasa nagra stycken och sedan hoppa till en helt annat del i boken. Ibland ar det langre inlagg, eller ibland bara en rad, eller tva. Mysigt. Voyeurism for the win!

Hejdå Norrköping

Hej världen!

Nu ska hon åka till andar sidan jordklotet.

En omväg via London och Hong Kong innan Perth och sommar.

Det där med övervikt...

Varför ska det vara så krångligt att packa för? Det har nog aldrig varit såhär svårt. Kan man verkligen packa med för många par skor? För många varma tröjor? (Australien mitt i sommarhettan, någon? Vaddå, det blir ju kallt sen! 18° C är väl kallt?!)

Och det där med handbaggage... Räknas väska på hjul, handväska och kameraväska som "handbaggage" eller har jag gått över gränsen då? Jag som tycker jag har mindre kläder med mig än någonsin. Vad fan är det som väger?!?! Allt té jag ska smuggla in...?

Hejdå P-land

Me, a name I call myself. Fa, a long long way to run

Älskar namnen på färgerna, från Pete Goldlust. Den tredje kritan kallas Cane Toad. Tänker på en Aussie dokumentär direkt. Den sista heter Tramp, och andra heter Loud Century och Crushed Beehive.

Sista dagen i Polskiland. Polen är mitt Lalaland. Jag hjärtar Gamla Bryggeri-gallerian. Vill packa ned den i handbaggaget och ha den ett stenkast bort från Storthes Street. Speciellt River Island. Oh. Det är som en hel smekmånad där inne. Och världens finaste inredningsbutik med rum som i en The Shining Labyrint.

På schemat idag, förutom obligatoriska dosen shopping, står bad och äventyrsland och antagligen, förhoppningsvis, hoppfullt, ponnisar. Ridning that is. Elvaåringar ska väl få slippa tvingas med på enbart shopping när de väl är här. Fast Inez och jag har matchat varandra i det vi köpt. Tänk en stor version och en liten version av Misha.

Fast idag, lek som sagt. Barnasinnet ska vakna från sitt ide. Misha ska leka med elvaåringar i riktig lekmiljö.

P stands for Polskiland

Växthuseffekten suger. Vintrarna är alltid varmare i Polen än i Sverige, men nu var det olägligt för farbror frost att bestämma sig för att bädda in kylan i mina hemtrakter. Minusgrader. Jag dör inombords när jag ser på nyheterna att det är 30 minusgrader i Bulgarien. Inte för att P-land och Bulgarien är samma sak, men ändå. Jag försöker erkänna att jag har en gnutta medkänsla i den här syndiga kroppen.

Hursomhelst så kom jag och Inez till Polen igår. Vi har typ mest ätit hela tiden. Vad annars gör man här? Dricker lite öl också.

Istället för att inhandla kläder har jag... inhandlat knästrumpor. Kanske borde sätta en gräns och spärr för hur mycket over the knee socks man borde va tillåten att äga. Ja jo, och en klänning! En riktigt 60-tals mod-dress Twiggy style, svart vit, med fickor där fram. Den är charmig som bara en Misha kan bli.

På måndag ska jag till frisören. Yay.

Nu ska det bli Kung Fu Hustle med la familia.

P.S

Jag räddade fiskarna idag!

Té var ingrediensen i tankarna när jag trevade med handen och det sa bara poff.

Säkringen gick. I vardagsrummet.

Och inte fan fanns det några som passade i storlek som jag kunde hitta. Där simmade de, firrarna, läppjades efter luft uppe vid ytan. Natten ut skulle de ju inte klara sig. Så nu har jag erövrat land och rike (ja i vårt hus iaf) och hittat en förlängningssladd. Så ja tack, applådera. Jag är en fiskhjälte!

Living A Johnny Cash Song

Nyårspromenad längsmed Strömmen

Varje gång nyårsfirandet kommer jobbar jag. Jobbade. Folk är ute och har roligt, somliga jobbar. Någon måste ju göra det också. Men den här gången, i år, var jag flickvänlig.

Sedan att det visade sig, när man står i T's kök (där en potent purjolök stod på bordet som en ståtlig växt) leendes med en öl eller med vin, att vi placerat oss på en parmiddag, var ju en ganska underhållande upptäckt. Fyra par närmare sagt. Slaven och jag på parmiddag. Jag tänker lämna lite skrattutrymme här.

Dock, så var det ju verkligen trevligt och perfekt som det ska vara, tills man börjar prata om helt fel saker vid helt fel tillfälle på helt fel plats.

Jag tycker inte om nyår.

Men jag tycker om att vakna upp med Slaven vid min sida. Även trots att ögonlocken strejkar, sådär som de bör morgonen därpå.

Slaven antastar polacken

Alla vill ha en (rejäl) bit av Kim helt enkelt

Så nära incest så jag ska inte ens pika, lilla T&J

Faktum bevisat: porrbilder är ett måste om en kamera närvarar...

"Det är fortfarande några före, men det blir snart din tur"

STA KAN TA SIG I RÖVEN!

Nahe, det blir ingen flygresa. Jag stannar i Sverige... Precis när Slaven åkt tillbaks till kineslandet och allt jag har i kylskåpet att äta är Gorby's och ost. Och en halv avocado.