Once upon a time in the Western Australia

När jag klev ut ur sal 6.102 kliade det i fingrarna efter att parkera framför ett tangentbord och skriva skriva skriva manus. Flera stycken. Korta. En efter en. Alla skulle utspelas i en sandig western-miljö, vargar skulle yla, cowboybootsen skulle strida fram och duellerna skulle få en att hålla andan. Och gitarrerna. Outsidern anländer till den öde staden där flickan med hjärtat av guld, faktiskt skulle ganska ordagrannt ha ett stort guldhjärta hängande i sin guldkedja. Behöver jag påpeka att första projektet vi ska göra i Video Production ska vara en western?

Temat till ära så ska man börja knarka western-filmer. Och en som jag definitivt inte ska se om är There Will Be Blood. Däremot så blev jag fullkomligt förälskad i en kortfilm som en av studenterna på skolan gjort. Det vackraste jag sett i studentarkivet. The Mormon av Seven Ten gänget. Det var som en smakbit av Kill Bill och Matrix på en grön äng med gula blommor. Ett Jehovas Vittne som battlade en Mormon, med samurajsvärd och fickkniv! "These doors are no longer yours to knock upon". Brilliant! Min Western ska vara en hyllning till Kung Fu Hustle - lätt!

I have known you for an hour, but you grow on me like a flower

Jag skulle kunna säga så mycket.

Men tröttheten lockar mig till sängen. Förförd med en sista kopp té. Natt.

Open your heart and catch my disease

365: Det går framåt. Det blev en med galet långa ben (som Nicky Flippers i Hoodwinked) och en uppochned (gårdagens), helt slut efter en dansträning. Lite som nu, fast slut efter karuseller & karameller med träningsvärk.

JUST NU: Soffan och kaffe, made by the slave.

DAGENS KOMMENTAR: "Jag är det enda punet du får spana in!"

IDAG: Tillsammans med Emsi och hennes italienare åkte vi till Adventure World, vattenrutschkanor och karuseller helt enkelt. Sista dagen på lovet innan skolan ska man väl få leka lite. Fick nog äntligen massa färg på kroppen också. Den ser onekligen lite röd ut...

STUDIERAPPORT: Jag fick nys om att jag kommer ha Michelle i en kurs! Ljuvligt. En jättebra lärare som har lite anti-Bush propaganda minst två slides per powerpoint-presentation. "Oh my, how did that one end up here?" Hade henne första terminen i Scriptwriting: Short Films (fick HD i den, yay!), den här terminen ska jag upplysas om något jag verkligen har noll koll på - Australian Television. Jag hoppas det kommer bygga på mer än McLeods Daughters och Neighbours...

Meep, allt börjar imorgon! Och jag kommer (tyvärr) gå i skolan alla fem dagar i veckan. Första kursen för terminen blir Scriptwriting: Television Drama. Snart är det jag som kommer skriva avsnitten ni så troget följer till era favoritserier...

FILM: There Will Be Blood. Oscarsnominerad och allt men strax efter att ha sett Juno (oooh-jag-är-fullkomligt-förälskad!!!) så känns den för seg och den störande musiken gör det inte bättre. Som om någon försöker stämma en symfoniorkester. Jag har inte full koncentration eller hunger för en western long-shot efter long-shot. Psst, det är ju Oscar(s)-gala inatt!

Hon hade en blomma i håret idag, den blev en fin lekkamrat

Love me if you dare

365: Jag har kanske tagit hela det här threesixtyfive-projektet på för stort allvar. Folk kommer tro att allt jag gör om dagarna är att ta kort på mig själv. Men som jag yttrade mig tidigare på promenad i Mount Lawley med Slaven, 365 egobilder mer dör man ju inte av.

JUST NU: Ben Lee och Royal Rum té.

DAGENS GÄST: Lucy, grannens hund är här (fortfarande!) och har flätat in sig själv i ett knytte och sover bredvid mig. Jag rastade både hunden och slaven förut. Det var länge sedan man hade en hund att promenixa med. Mysigt.

IDAG: Första danslektionen med polackerna. De fick dansa massor (mazur, that is). Nu vill de att jag ska ha hand om en grupp till. Vi får se hur det styrs upp. Tiden ska ju gå åt till så mycket annat. Muppade till skolan och skrev ut CSN-papper. Vem annars än jag lyckas att be om för lite pengar från CSN?

STUDIERAPPORT: Skolan börjar på måndag! Jag hoppar av iver. Det ni!

FILM: Slaven kallar det för pretto-filmer. Han vet ju förstårs inte vad han talar om. Men Love Me If You Dare är ljuvlig. En sådan film vill jag också göra. Det är så här en love story ska berättas. Pluspoäng för att tösen e polack, ja i filmen alltså, och hur hon alltid har rött på sig.

MUSIK: Ben Lee Baby! 1 mars ska öronen förgyllas med Ben fucking Lee. Snaaart!

Make a list of things you need, leave it empty
Except for number one, write “love”, gamble everything
Keep it under lock and key
If you wanna, you can gamble everything for love

Threesixtyfive

Threesixtyfive heter projektet.

Ett kort per dag i 365 dagar.

Det börjar nu.

In the eye of the beerholder

Till och med Perth kan se lite sagolikt ut ibland, upptäckte jag av ren slump på flickr. Och då blir man lite småförtjust i att man faktiskt bor här.

En kapsyl viskade i mitt öra idag

... den sa att 1961 var det senaste året som blev samma sak om man läste det uppochned. Nästa gång samma fenomen kommer inträffa är 6009.

Lyssna på kapsylerna.

Det är visa ord minsann.

Be Still, Restless Hearts, I Am Not One Of Them...

Egentligen vill jag i ren protest lämna arkivet fläckfritt från det här datumet. Mer värdelösare dag på året som giltig ursäkt för konsumption och falsk eufori existerar inte. Så nej, det här är inte ett av dem inläggen.

Idag är ett annat historiskt ögonblick av mer betydelse.

Idag säger vi hejdå till Mr Winfield och Mr Dunhill.

Länge leve oss.

Once upon a time on a (small) island

Apropå föregående inlägg, så blev det så att jag kom att tänka på sommaren 2005.

När jag åkte till Mallis för att utveckla det hela. Fjortontusen för en bartenderkurs. Vår uteplats känns inte ett dugg som Australien, den känns som Mallorca. Rättare sagt, ibland får den mig att känna mig som om jag var tillbaka på Mallorca.

Låt mig visa varför...

Japp, det var vackert och svettigt och alldeles solbränt underbart.

När vi inte spenderade timmarna på Pachas och pluggade, teori och praktik, eller åkte omkring till massa bodegor eller destillerier...



... spenderades tiden så här.

Men allra mest så här...
Ibland var det festligt och fint med avslutningsmiddag och betygsutdelninginne i Palma ...

Men sen så lyckas man hamna i situationer som dessa och dessutom fastna på bild. Det hjälpte inte alls när DJn sänkte musiken och i mikrofonen frågade ifall jag gjort det här tidigare... Jag klättrade snabbt ned som en skamsen hundvalp med svansen mellan benen. Dessa förbannade dancepoles, måste de va så frestande att leka med?

Jaja, det är inte för intet man första kvällen blev krönt till dansluvan.

I rum 231 bodde jag med dessa fantastiska tjejer, Angelica och Disa. Jag har aldrig på så kort tid fäst mig och känt mig så bra med en tjejkompis som jag gjorde med Angelica, fy faen vilken härlig individ. Vi var utsedda Myrdrottningar och porrdrottningar för hela slanten. Helt ljuvlig och så saknad, då vi inte har någon kontakt whatsoever längre, trots att hon bara befann sig så kort som E-tuna eller Katrineholm. Minns inte riktigt...

En av de första dagarna på skolan skulle vi försöka "lära känna varandra" bättre och skulle därför svara på frågan "Vilket djur skulle du vara?" varav jag bestämt svarar myrdrottning och möts av en sann förvirring. "Ja så jag får bestämma och bossa över alla slavande arbetsmyror..."

Världens lyckligaste var jag när jag fick jobb på Den Glade Viking tillsammans med favoritgrabbarna. Fina tider.

Sedan fanns ju min bäste engelsman Dave, som vägrade in i döden att ställa upp på kort. Alla försök resulterar i dessa förbannade två fingrar riktade mot kameran. Men härlig var han, och lite kär i honom måste jag medge att jag blev. De längsta nätterna, de vingligaste och de galnaste var med Dave. Han vet hur man festar med polacker, med gudar.

En ganska olycklig kärlekshistoria dock, då jag hade pojkvän kvar i Sverige... Och det är väl ganska pinsamt att svart på vitt tala om att det var inte bara en gång det kommande året jag övervägde att åka till London och hälsa på honom.

Men allra finast hade jag nog det med min alldeles egna snäcka, Jenny. Det var hon och jag som stannade kvar efter skolan när alla andra åkte hem. Det var hon och jag som inte hade råd att bo kvar på hotellet så vi bröt oss in i andra rum bara för en natt. Det var hon och jag som drev bartenders till vansinne med vår ihärdighet. Det var hon och jag som lyckades inkvartera oss i personalbostäder, trots allt. Det var hon och jag.

One should never listen to the flowers

Godmorgon ( säger hon 15.53)

Bjuder på lite skymtar ur vår trädgård. Den är fin att dricka ljummen Södermalmsblandning i. Lite varmt idag. Men det ska bli sen frukost och jobb alldeles strax.

Ode to Icecream

En liten pärla från gamla goda 90-talet. Jag älskade My Girl (Howard Zieff, 1991) när jag var yngre. Såg den idag och jag blev lika mycket kär i lilla Veda som vanligt. Sådär härligt förälskad i en karaktär man kan bli. Så man önskar hon var ens egen. Jag vill också klättra i träd med likasinnade. Jag vill också kasta mig över sängen, plocka fram klassfotot och sjunga ut min förälskelse. Och alla dessa mood-rings, ni vet ringarna med stenar som skiftade färg när man bytte humör. Hade inte alla en sådan? Och den tematiska cinematografin... Oooh...

Weeping willow with your tears running down,
why do you always weep and frown?
Is it because he left you one day?
Is it because he could not stay?
On your branches he would swing,
do you long for the happiness that day would bring?
He found shelter in your shade.
You thought his laughter would never fade.
Weeping willow, stop your tears.
There is something to calm you fears.
You think death has ripped you forever apart.
But I know he'll always be in your heart.

Men nu ska vi ta och kasta upp Atonement på projektorn. Så jag längtat efter att se den!

Selling the drama, colourblind

Nu minsann ska jag berätta lite om en liten resa vi gjorde för att förtära den sista måltiden. Bara det att den illustreras litegrann istället, med massa egobilder.

Vi tog bilen Brynhild och åkte till Fremantle

Tim och Vickan skulle nämligen åka tillbaka till Sverige på kvällen

Vi åt på Little Creatures Brewery!

Efter maten (prosciuttowrapped tiger prawns) satt vi kvar där ute och drack öl och rosé


Cancerpinnarna var på tok för populära

Innovativ tolkning (?) av facebookbilden


Tyvärr finns det flickor som inte vet hur man sitter snyggt

Lyckligtvis finns flickor som jag, som förgyller tillvaron också

Adam ate the apple, and our teeth still ache

Tandvärk har hon nu också.
Igår med, när det var dags att gå ut. Så det liksom blev inget...

Smärtstillande, ja tack.

Glass, frukt, muffins och Entourage.

Det är vad som orkas med idag.

Ajajaj jävla tandfaen.

And then they went to Swan Valley

Istället för att sitta och svettas i lägenheten med projektorn som lyser upp den vita väggen, så valde vi att svettas i bilen (den heter Brynhild) igår och kika lite på vyerna i Swan Valley. GPS:en och kartboken får säga vad de vill - jag förlitade mig på vägbeskrivningen som Kajjin klottrat ned på en servett, och när något bekant skymtades i Guildford bestämde jag att vi ska köra utefter min eh, magkänsla. Visst en omväg på 6 km, men vi kom ju rätt!

Vi köpte kaffe på The Coffee Hut
(Irish Cream, Hazelnut Vanilla och Jamaican Blue Montain)

Rökpaus

Slaven gör reklam för Pump vattnet

Och jag, well, jag leker pinuppa... vad annars?!