Once upon a time on a (small) island

Apropå föregående inlägg, så blev det så att jag kom att tänka på sommaren 2005.

När jag åkte till Mallis för att utveckla det hela. Fjortontusen för en bartenderkurs. Vår uteplats känns inte ett dugg som Australien, den känns som Mallorca. Rättare sagt, ibland får den mig att känna mig som om jag var tillbaka på Mallorca.

Låt mig visa varför...

Japp, det var vackert och svettigt och alldeles solbränt underbart.

När vi inte spenderade timmarna på Pachas och pluggade, teori och praktik, eller åkte omkring till massa bodegor eller destillerier...



... spenderades tiden så här.

Men allra mest så här...
Ibland var det festligt och fint med avslutningsmiddag och betygsutdelninginne i Palma ...

Men sen så lyckas man hamna i situationer som dessa och dessutom fastna på bild. Det hjälpte inte alls när DJn sänkte musiken och i mikrofonen frågade ifall jag gjort det här tidigare... Jag klättrade snabbt ned som en skamsen hundvalp med svansen mellan benen. Dessa förbannade dancepoles, måste de va så frestande att leka med?

Jaja, det är inte för intet man första kvällen blev krönt till dansluvan.

I rum 231 bodde jag med dessa fantastiska tjejer, Angelica och Disa. Jag har aldrig på så kort tid fäst mig och känt mig så bra med en tjejkompis som jag gjorde med Angelica, fy faen vilken härlig individ. Vi var utsedda Myrdrottningar och porrdrottningar för hela slanten. Helt ljuvlig och så saknad, då vi inte har någon kontakt whatsoever längre, trots att hon bara befann sig så kort som E-tuna eller Katrineholm. Minns inte riktigt...

En av de första dagarna på skolan skulle vi försöka "lära känna varandra" bättre och skulle därför svara på frågan "Vilket djur skulle du vara?" varav jag bestämt svarar myrdrottning och möts av en sann förvirring. "Ja så jag får bestämma och bossa över alla slavande arbetsmyror..."

Världens lyckligaste var jag när jag fick jobb på Den Glade Viking tillsammans med favoritgrabbarna. Fina tider.

Sedan fanns ju min bäste engelsman Dave, som vägrade in i döden att ställa upp på kort. Alla försök resulterar i dessa förbannade två fingrar riktade mot kameran. Men härlig var han, och lite kär i honom måste jag medge att jag blev. De längsta nätterna, de vingligaste och de galnaste var med Dave. Han vet hur man festar med polacker, med gudar.

En ganska olycklig kärlekshistoria dock, då jag hade pojkvän kvar i Sverige... Och det är väl ganska pinsamt att svart på vitt tala om att det var inte bara en gång det kommande året jag övervägde att åka till London och hälsa på honom.

Men allra finast hade jag nog det med min alldeles egna snäcka, Jenny. Det var hon och jag som stannade kvar efter skolan när alla andra åkte hem. Det var hon och jag som inte hade råd att bo kvar på hotellet så vi bröt oss in i andra rum bara för en natt. Det var hon och jag som drev bartenders till vansinne med vår ihärdighet. Det var hon och jag som lyckades inkvartera oss i personalbostäder, trots allt. Det var hon och jag.