Det var helt galet kul på jobbet igår!
Det började lite i stil med uppförsbacke då jag två timmar efter en dansträning (Ania och jag var hardcore och gick utöver vår hiphop-lektion också på jamaican
dancehall...
my god!) redan kände av träningsvärken och kände motstånd i kroppen hela kvällen (vilket inte alls går att jämföra mot hur mina muskler mår nu).
P.s Känner på mig att jag missbrukar funktionen av paranteser i det här inlägget.
Redan från andra timman på jobbet hade vi functions som rymde runt 130 personer så det var full fart med cocktails (jag trodde aldrig jag skulle säga det, men beställ en
caipirinha en gång till och du får ett vulcan-dödsgrepp. Jag står fast vid min ursprungliga åsikt, dels för smaken, men främst för längden av tillagning: en caipirinha ska för fan inte skakas!).
Sådär efter midnatt flyttade jag upp till baren där uppe med Markus ("
Stop being so perky, Mel!") och insåg att det var något riktigt mysko på gång med folket när folk började introducera sig som Scribbles eller Twee. Med lite detektivtalang (eller nåt) kom det fram att hela bboy-tävlingsfolket från OutBreak var där och det förklarade ju varför alla såg ut som well, bboys. Jag fick souvenirer och visitkort från crews, haha. Misha är b-girl nästa!
Not. Fast jag planerar seriöst på att gå på
Luther Browns danceworkshop. Oh yeah!
Over and out with the randomness.
TRANSLATION: It was a crazy night last night at The Manor. To sum it up I'm pretty tired at making shaken caipirinhas. Who came up with the idea that they are supposed to be shaken?! But the atmosphere was insane. Mainly because the whole land of b-boys from the Outbreak competition was there. Great fun to see them all dance.