in the dead of the night

Jag har gett mig på utmaningen att klippa vår övervuxna gräsmatta med en häcksax och har strött ut 1 kg gräsfrön i hopp om att lite färskt gräs växer fram lagom tills vår inspektion den 25e April. Inte tusan visste jag att jag skulle få både blåsor, rivsår, förhårdnader och brutal träningsvärk från att frenetiskt vifta med en stor sax i tre timmar. Jag måste medge att jag var lite nojjig över hur mina armar skulle palla att lyfta Absolut-flaskan 500 gånger, men jag hamnade på en function där jag serverade cirkus 15 personer på fem timmar. Så risken att jag skulle jobba ihjäl mig blev istället de lättaste pengarna där jag stortsett fick betalt ör att snaska jordgubbar och leka med telefonen. Fick inte ens tillräckligt med dricks för att kunna ta en taxi hem så Fille fick komma och hämta mig och sedan blev det en romantisk Skype-dejt till halv sex på morgonen med finaste Märta som jag saknar ihjäl mig efter. Jag tror vi kom fram till att jag började bli en moralisk tant, men med all rätt till det. Panter-tanten, det är jag det.

TRANSLATION: Use a pair of hedge scissors to tame the beast that our overgrown lawn is - challenge accepted! My gosh what a workout my arms are getting from trimming away, I'm so sore! In fact I dreaded going to work to lift that heavy Absolut bottle about 500 times but I ended up working a function where I pretty much served 15 people during the 5 hours I worked. Gotta love being paid to do nothing but eat the cocktail-fruit. Then I had a lovely Skype date at home with Märta when I got home, just what I needed when I'm turning into a moral old lady.

haven't you heard about the bird?

Vi har en rooftop-bio här i Perth. Den är nykläckt som en färsk potatis och har bara varit öppen i en månad, men den är så himla tuff så mitt hjärta får en attack av bara tanken. De har gjort om översta delen av ett parkeringshus genom att klä det med låtsas-gräs, plintar, ljusslingor, solstolar som sittplatser, en bar i en retro caravan och så rosa flamingos! Det är lite som ett white-trashigt Miami! 

Problemet är att den är så himla populär så varje visning är slutsåld om du inte köper biljetterna på Internet. En kväll när vi hade tänkt att se en Fellini-film (alla andra var så lättade att det var slutsålt, bara jag som dör av lycka när jag drömmer om Fellini i svartvitt) så vi gick till The Bird istället. Varken Emsi eller Chris hade varit där så vi var ju tvugna att öppna dörren till en ny värld för dem.  Perth är tyvärr fullt av ställen med dresscode (inga shorts för killar, inga vita skor för killar, inga linnen osv ), och låt mig förtydliga at The Bird är då inte ett av dem. Deras lilla courtyard är smockat av hipsters i alla former (seriöst, så mycket vildvuxna skägg!) och det känns lite som om man har smugit iväg till den förbjudna sidan av skolgården där alla bråkiga kidsen hänger och gör saker de inte får göra. Men de säljer Rekorderlig där, bara att du pungar ut $16 för en flarra! Här är lite gryniga och suddiga stalker-bilder. Ingen uppskattar en kamera i mitt umgänge tyvärr...

TRANSLATION: Sold out rooftop cinema equals a plan B which turned out to be The Bird with Emma, Chris & Fil. Here's some grainy stalker-snaps. Apparently camera-shy people do exist... and this place is a hipster junction!

good intentions, not so good results

Nu ska jag tillägna ett helt inlägg om hur underskattat det är att ha någon som gör ens tvätt. När man bor hemma är fallet mer än ofta att käraste mammsen ser till att ständigt tömma smutskorgen och leverera fräsha, nytvättade högar med plagg (har du tur är det struket och vikt likväl!). Det är nästan som att få nya kläder. Pooff, så finns det en ny omgång att kunna ha på sig utan att ha behövt lyfta ett enda finger. Ändå skulle jag gnälla om hur jobbigt det var att behöva lägga in en hög med kläder i garderoben. Suck!

Jag var ganska bortskämd då det gäller tvätt-dagar. Jag kunde skylla på att jag inte förstod mig på hur tvättmaskinen fungerade, och så slapp jag (det är ungefär den taktiken Fille försöker köra).  Men så småningom flyttar till och med de bortskämda barnen hemifrån och måste börja ta hand om sin egen tvätt. Det är liksom garanterat att man förr eller senare kommer missfärga en eller två tvättar. Man lär sig också att ett plagg som har färgat, borde sluta släppa ifrån sig färg 1-2 tvättar senare. Så jag tyckte ju det skulle vara säkert som en livboj att kasta in ett par shorts (ja om man kan kalla dem för det, de täcker inte så mycket) med den vita högen. 

Resultaten var ju inte så bra. Ett brutalt jävla FAIL måste jag medge. Förvisso blev det en jämn ljus-gul på kläderna, så helvita plagg har en ny påsk-version hekt enkelt. Men de med tryck... råkar ju ocks vara Filips kläder.  Om det här ändå var första gången jag förstörde några av hans tröjor... men nu är det ju fanimej tredje gången! Hur svårt ska det vara att med fem års erfarenhet  kunna tvätta kläder?!  Det är ett tecken, jag är inte ämnad till att leka husfru. Själv så ser jag hela den här incidenten som en stadig ursäkt till att köpa nya underkläder! Woho!

Jag har däremot aldrig krympt tvätt. Det var min mor duktig på och ännu duktigare var hon på att förneka det (förlåt att jag hänger ut dig såhär mammut!). Jag tänker däremot skylla ifrån mig på alla dessa tvätt-maskiner i Australien och deras spara-vatten-fasoner. Jag vet inte vad det är, vattnet (haha!) eller maskinerna, eller produktera, men de tvättar ju aldrig rent och dessutom sliter de kläderna något otroligt. Jag har seriöst behövt både Vanish och 3 omgångar för att tvätta bort vanliga svettfläckar! In-con-ceivable!

Råkar du vara tvättmaskins-geni får du mer än gärna dela med dig av hemlighetenerna. I'm just a poor cinderella with a dramatic flair...

 

TRANSLATION: I know you have one or two accidents where you mis-colour a load or two as a beginner in the business of doing your own laundry, but seriously, five years later and I still fuck things up?! In-con-ceivable! Doesn't that make you miss the days when someone (read:mom) did your laundry and it was like new and fresh clothes appeared magically every now and then? Good times.

and none will hear the postman's knock

I lördags satte jag mig ned och gjorde något jag inte gjort på flera år, känns det som. I sällskap med en nyfiken kattnos och tre koppar vildbärs-té skrevs det några rader till en vän. När jag var yngre brukade jag skribbla ned alla mina sommar-äventyr och posta till mina närmaste kompisar, så man hade koll på vad vi gjorde de få veckor om året vi var åtskilda. 

TRANSLATION: I sat down and did something I haven't done for years the other day. In the company of a curious cat-nose and three cups of wildberry tea, I wrote a nice collection of lines to a dear friend. I used to write so many letters when I was younger, the peak season being in the summertime to share all my adventures I've been through with my closest friends while being apart.

the heart of the south

Idag kände jag för att ge Rachel Bilson en chans och började titta på Hart of Dixie, som förutom en väldigt tunn handling, utspelar sig i en sydstats stad, närmare Bluebelle, Alabama. Det är lite som en Gilmore Girls stad, med en gazebo fast med alligatorer. Välproducerad, men inte så välskriven, och söta Rachel är inte särskilt trovärdig som läkare. Pluspoäng för alla locations, när får jag flytta dit?

TRANSLATION: Today I thought I'd give Rachel Bilson a chance and started watching Hart of Dixie. Besides a very thin plot it takes place in a southern town in Alabama, and what can I say, it makes me want to move there right away!

restless

Ibland finns det så mycket att berätta att man inte vet riktigt var man ska börja. Istället blir det ingenting. Istället tar vemodet över och sedan blir det ångest över att man inte är tillräckligt produktiv. Jag är inte virtuellt produktiv, och det gnager obehagligt. Jag söker jobb just nu. Bara att se vad det resulterar i...

TRANSLATION: Sometimes there's so much to write about that you don't know where to start, and in the end, you loose momentum and all you write is nothing. Just great. Virtually productive, not so much. Am applying for jobs though..

in the street, got a secret to repeat

I söndags så var det  gatu-festival på William Street, där de stängde av huvudgatan i Northbridge och hade sisådär 150 stycken marknads-tält med lokalt utbud på delikatesser, designers, musik, art och underhållning.  Dessutom hade de en liten art-battle kallad Boxed, där olika kreativa själar fick dekorera just boxar med lite nödvändig artistisk touch, samt så körde de en hel del graffiti på väggarna. William Street har utvecklats till bland de coolaste gatorna i Perth med alla vintage-butiker och subculture-stores. Himlans trevlig atmosfär, till och med Flippen utbrast "Sedan när fick Perth för sig att göra coola events?" Jag är så stolt över Perth det här året, det har vuxit så himla kulturmässigt!

TRANSLATION: The William Street Festival was on yesterday, with hundreds of stalls with local delicacies, local art, designers, music and vintage and also the Boxed  art exhibition where creative souls turned boxes into artistic exhibitions. Even Fil exclaimed, rather surprised, that Perth finally is having cool events happening. Personally, I'm so proud of Perth this year, it has grown up to become a rather cultural place!

Drakens år

Världens godaste grillbitar, mina smaklökar kom till himlen!

Söt vovvse med bandana

Kokosnöt!

Räv klotter

Jag var sååå nära på att köpa hem ett Bonsai-träd

Galna badshorts

Vinyl plattor med coolaste illustrationerna

Fille på William Street

Den här pojken kunde inte sluta dansa till musiken

Jag köpte en cinefil-bok såklart!

Hemliga meddelanden

Tufft!

Avslutade med sushi, mums!

the fringeworld festival, it cures cancer

Medans det är ganska vanligt i Sverige att ha en kulturnatt, så har vi snarare haft en kultur-månad här i Perth. Det är lätt att gnälla på lilla sovande Perth, men i år har det funnits så himla mycket (varav det bästaste, bästaste, bästa var fjäder-showen Place Des Anges som sänds ikväll på WTV). Nu har våra små avsnitt från Fringeworld-festivalen kommit upp på YouTube så jag tänkte att ni kunde kika lite på vad jag varit upptagen med. Här är vårt lilla mingel-avsnitt med underbara Kristy Mollica som rapporterade från en utav festival-öl-gårdarna där de hade DJ's, live music och sjöjungfruar och sjömän (meh, låter mycket bättre på engelska för tusan) i stora vatten-tankar. Håll utkik efter en galen baron (som för övrigt när han inte spelar baron, är ganska het).

TRANSLATION: Our Fringeworld Festival episodes have now been exposed to the web, so I thought I'd shred some light on what I've been busy with. This is our little mingle-episode with amazing Kristy Mollica at the Treasury Chest, a festival beer-garden with DJ's, live music and mermaids (and mermen!) in huge water-tanks. Look out for the crazy baron!

it doesn't mean a thing to me

Världen behöver ständigt räddas från all denna dåliga musik som släpps. Att folk har olika smaker då det gäller musik, intressen, mat, utseende och sex-ställningar, är inget man kan ignorera när man yttrar en mening som drar alla över en kam. Nu råkar en av mina 108 hemliga super-skills vara just att ha bra musiksmak, varav detta Music Monday inslag. Förvisso är det bara en låt, men med tanke på min nyfunna kärlek till neo-bluegrass (jag vet, snacka om oväntat!), och ett obotligt sug att kasta ihop spellistor jämt och ständigt, så kanske jag spontant levererar en podcast späckad med Mishaism-musik. Isåfall sker detta efter onsdag, när mitt sista Perth City Talks avsnitt är färdigt. Har jag tur catchar jag upp på bloggerierna då...

Förresten så lyckades jag aldrig riktigt visa upp min nyårsklänning. Jag jobbade ju nyår, så då ville man gärna ha något som inte skulle kunna ruineras med bitters eller grenadin-fläckar så denna svarta assymetriska lilla tygbit fick det bli. Bilderna är ju knappast från nyår, men jag hade på mig den till jobbet igen häromdagen...

TRANSLATION: The world constantly needs to be saved from horrible music. That's my cue! Although this is just one song on this Music Monday, I have a feeling that my unexplained craving  to throw together playlists might result in a podcast, sooner or later. With my exquisite taste in music of course. Won't happen until after Wednesday however, once my last episode for Perth City Talks is finished. Oh and speaking of nothing, this is my New Years dress which I now own, giving in to the consumer Gods back in December when I needed to find something pretty to work in that would be safe from bitter and grenadine stains.

Things Ain't Like They Used To Be - The Black Keys

insta-mish: february

En av mina (bästa) vanor är att konstant ha med en notebook eller en kamera vart jag än går (oftast iPhonen, ibland Alphan). När en idé slår ned måste man ju kunna meddetsamma skribbla ned den någonstans. Vldigt ofta kan man ju gå, slås av en tanke, som sedan försvinner ut i arkiv-dimman i huvudet för att man inte fysiskt fångade den. Mina detaljrikaste och färgglada minnen är de som jag tagit mig tid att skriva ned, eller fota, filma. Med tiden blir allt annat suddigt. Att ta foton eller skriva ned saker man ser, saker man tänker, saker man hör, är ett fantastiskt sätt att föreviga minnen och idéer på. Därför används Instagram flitigt. Här är fångade stunder ur mobilusken från februari.

TRANSLATION: A habit of mine is to always carry around a notebook or a  camera (mostly iPhone, but sometimes the Alpha) so that when an idea strikes, I can quickly scribble it down, or capture something I see, hear, experience. It's amazing how these captured fragments enhance your memories. To some it might be random doodles, random snaps. But it's always a treat to go back to them at a different time, different place. So here's my captured moments in February through Instagram.

all that we are

I måndags blev det ett avbrott i den stressiga vardagen, och vi drog iväg till Soundwave, en musik-festival. Jag var inte lika tuff som Lexi som hade media-pass och fotade med bara meter-avstånd från godbitarna, utan jag drog med mig min lilla GoPro. Mest för att filma förstårs, i blindo. Vi såg Limp Bizkit, Bush, Pretty Reckless, Jack's Mannequin, Thursday, Enter Shikari, Slipknot, System of a Down, The Used och Angels and Airwaves (jag blev lite ledsen i ögat när jag missade Dashboard Confessional, men jag kompromissade och lät Fille se hela 60 minuter av Slipknot istället). Förra årets line-up var bättre, men med tanke på att vi inte lade ut ett öre på tre biljetter, så ska vi tamejtusan inte klaga! Woho!

TRANSLATION: So Soundwave came, Soundwave passed. I brought the GoPro to capture some fisheyed stuff (not as cool as Lexi who had a media-pass), and here's some photos from the day full of Limp Bizkit, Bush, Pretty Reckless, Jack's Mannequin, The Used, Thursday, Enter Shikari, Slipknot, System of a Down and Angels and Airwaves.