Pardon my mess

Så ja, vi har flyttat. Gamla lägenheten lämnas tillbaka på torsdag (den måste städas först) och där kvar står även vårt kylskåp som är för tungt för bara oss två att kånka på. Vi har tyvärr inget Internet än, på denna försakade ö tar det nämligen minst två veckor att skaffa nytt internet varje gång man flyttar. Så nu snyltar jag på skolans nätverk. 

Skolan har börjat! Mina första lektioner var manuskurs numero fyra, Adaptation and Comissioned Work, med Mr Oliver. Hur kan man heta Oliver i efternamn, och Murray i förnamn? Det är ju helt bakvänd, fast jo just det, vi är i Australien. Glömde det... 

about a girl

Meanwhile, in an apartment with no Internet far far away...

The Ego Strikes Back

I should be allowed to blurt the merest idea, if by random whim, one occurs to me

Här bjuder jag på lite triviala vardagsbetraktelser. Fem slumpmässigasitter vyer från där jag sitter, vid vårt matbord. Ibland glömmer man bort att uppskatta simpla, vackra, personliga saker som färgyller när du ser tillbaka på det, senare. För som Alan och Irene Taylor säger, "recording everyday thoughts and special occasions, private fears and hopeful dreams," är vad en dagbok är till för. Det här är, surprise surprise, ingen politiskt banbrytande eller trendsättande internetsida, det här är min, mitt, jag. När jag var yngre var jag en flitig dagboks-skrivare, numera har det ersatts av tangentknappande. Min dokumentation av min existens.

Teatime!

Tomma kartonger får bo på den lilla balkongen just nu

Hej, jag heter Mishas och Slavskis skohylla

Varm och mysig tröja

Hammare för att få upp Eiffeltorns-tavlan

Sådär, enough with the randomness!

Two roomed apartment on the second floor

Visste ni att ett bamboo-parkettgolv kunde vara källan till så mycket lycka? Det är nämligen inte en is-upplevelse att gå barfota på ett golv längre! Vi bor trots allt en trappa upp nu. Block 4, lägenhet 29. Efter att vi lastat in sista lådan igårkväll så dök vi ned på golvet med polsk öl och pizza från Domino's. Imorse drack jag mitt té och knaprade på fyra Digestive-kex till frukost, omfamnad av vårt täcke på, just det, golvet. Honey, I'm home!

leaving my homeland, playing a lonehand, my life begins today

Imorgon börjar resten av mitt nya liv. Eller nåt. Om det vore så, skulle ju allt va perfekt. Jag är så trött på att bo i vår bunker efter inbrottet, inget känns särskilt tryggt längre. Dessutom stör jag mig stort på fukten och kylan. Utan isolering i lägenheten (en tunn linoleumskiva av golv på kall betong!) så är det ett helvete att ta sig upp ur sängen. Men imorn minsann, ska det flyttas. En dag senare än planerat, men det tog lite längre för pengarna att överföras till våra aussie-konton. Hej csn! Jag ser sååååååå fram emot det! Allt har packats i kartonger (nästan) och även trots att det alltid är en tung syssla att bära och kånka på möbler upp och ner för trappor, så ska det bli kul. Ett nytt ställe liksom, en ny vardag! Så när man packat ned alla sina kläder, så blev resultatet att man fick packa allt annat i Slavens mysiga och varma tröjor... Men allt klär ett ego, även pojkvännens kläder!

Jag orkade inte gå till affären, så jag baka

med de ingredienser som fanns hemma:
mjöl, mjölk, socker, kokosflingor
och kardemumma

if you want the fruit to fall, you need to give the tree a shake

Jag vill också ha prickar på benen och hänga i gröna träd! Helst barfota dock, klackarna kan få vila på en gren under tiden...

Marek, will you be my associate too?

Klockan är runt elva på förmiddagen och min mage skriker efter lite té. Halsen skriker efter hostmedecin, men det enda jag har är lite färskpressade citroner som jag fick från jobbet igår. Det är dags för att hänga upp första omgången tvätt (svart + mörkt) på tvättlinan ute i trädgården så den torkar i solen. Under tiden tvättmaskinen har brusat har jag kikat på bilder härifrån och drömt mig bort lite.

fools rush in where wisemen never go, but wisemen never fall in love, so what do they know?

Jag hade det mest oväntade samtalet med en väldigt oväntat person, nämligen Tom från dansgruppen, när han skjutsade hem mig efter träningen igår. Den var en ventilerande konversation om känslor. Och hur man vet ifall känslorna är rätt. Jakten på det som känns rätt och hur man under jakten ibland inser att det var det första bytet som var det rätta. Eller att kvalitéerna man tyckte var rätt hos en person, inte kommer återfinnas hos någon annan, vars kvalitéer man också älskar. Det blir en lista med för-och nack-delar om fördelarna. Vem har mest fördelar?

Den ständiga illusionen om att gräset kan vara saftigare på den andra sidan. Jag är inte sorten som blir sentimental och serenerar i rosor och pudersocker, men en sak vet jag. Mitt gräs kommer aldrig bli grönare än så här. Jag tänker bussa Robin Hood efter den som kommer närmar sig mig och mitt gräs med en gräsklippare!

bad luck and trouble are my only friends

Vi rånades i onsdags. Mellan tio-halv elva på morgonen, när vi båda fortfarande befann oss i lägenheten, i sovrummet. Magstarkt att smyga in i någons hem vid den tiden på dygnet. Skulle de (ja för vi tror bestämt att det handlar om två skurkar) inte märkt att vi fortfarande fanns i huset (de klev bokstavligt talat in i rummet, men så jävla tyst så de inte märktes) skulle väl allt av värde varit borta nu: alla tre datorerna, projektorn, hårddiskar, kamerorna. Men nej, istället så hann de ta mina handväskor och våra (tomma) datorväskor. Problemet var ju bara att min plånbok med alla kreditkort, id-kort och mitt pass fanns i väskorna... Just nu existerar inte jag. Det finns inga bildbevis på att jag är jag. Inte nog med att jag måste punga ut ett helt nytt pass ( de växer inte på träd) så måste jag dessutom bekosta mig en resa tur och retur till Sydney för att få ett, och för att flyga dit, måste jag ha någon form av bild-id. Som jag inte har förstås. Halleluja.

A little bird told me that jumping is easy and the falling is fun, right up until you hit sidewalk shivering and stunned

I dreamed about boats

Hittade den här bilden här och blev helt förälskad i tanken. Hur fint är inte det? Dessutom drömde jag inatt att Slaven och jag hittade en lägenhet på en stor segelbåt som en miljonär bestämde sig för att hyra ut.

all in all, it's just another brick in the wall

Alla flickor som drömmer om en egen walk-in closet, här ska ni få höra: Jag bor ihop med någon som bygger dem... Inte innebär det dock att jag har en egen bara för det, sen så hör det säkert saken till att vi är fattiga studenter (som vi förtränger oftast möjligt) och bor i en hyrlägenhet som vi om några veckor ska flytta ifrån. Hursomhelst, jag följde med Slaven till jobbet en dag, poserade framför tegelväggen medan han lastade bilen, och sedan efter att han levererat allt, så begav vi oss till Wanneroo Markets. Minns inte riktigt när det här va, men ahja, egot måste få bekräftelse genom att publicera sånt här.

Once upon a party

I sanningens namn, så gör vi inte så mycket spännande, vi som är efterlämnade kvar på ön. Vi jobbar, tittar på film och letar lägenheter. Men för någon vecka sedan så togs det ledigt för att kunna leka med polackerna. Systrarna Dudek skulle till Polen, varav Di inte ska komma tillbaka på ett helt år. Så det blev avskedsmiddag och fest på både Tiger Lils och Ambar. Samma kväll lärde vi oss den hårda vägen att Wellington Street finns visst både inne i stan och i, gulp, Mosmon Park.

The day that never was

Halv åtta i morse gick vi och la oss. Så det var väl hurtigt ändå att vi steg upp vid tolv-ett, slappade till något avsnitt BSG (syster, ignorera Pik's kommentar, han lever fortfarande i förnekelse för att han är fäst vid något som är sci-fi), och sen tvingade oss till Flying Scotsman för att förtära smoked salmon salad (han) och en chicken burger (jag). Öl till frukost är alltid fint. Oj förlåt, där ljög jag ju, vi drack minsann Sir Williams té med mjölk och kardemumma innan!

Se, grejen var att vi hade planer att vara hurtiga, åka till Coles och storhandla. Men när vi väl kommer dit slår det oss: det är söndag. En söndag i Perth. Är det något som är öppet tro? Så vi åker hem igen, BSG-ar ytterligare och förvandlar en snooze till... vakna tjugo i nio. Jahopp, där försvann den dagen. Vi skyndade oss (helt i onödan) till Astor för att fånga (svengelska, please!) den sista filmen på Revelation Film Festival, Mock up on Mu (av Baldwin, skaparen av Sonic Outlaws, som om ni frågar mig, vann Triple Crown Cup med hästlängder i jämförelse med vad vi såg). Jag såg minsann minst fyra pers i biosalongen som sov. Misstänker att Slaven också somnade till vid nåt tillfälle...


Kort sagt, det var en lång och slitsam natt på Hip-E, så vi förtjänade en batteriladdardag, som var idag. För japp, Slaven har börjat jobba i baren på Hip-E också!

Noodle Soup

Badkar, åh badkar, var är du mitt badkar? Jag har precis sörplat nudlar vi köpte på Wanneroo Markets och ska nu bubbla tévatten och krypa ned under täcket och se på BSG (vi har blivit hjärntvättade, han och jag... ). Helst av allt dock, skulle jag vilja ligga i min egen smuts i ett stort badkar och läsa en bok, typ The Secrets of Freemasonry, som kötes för tio dollares och nu muppas igenom med jämna mellanrum. Konspirationer är tufft!

Lost and Found

Sjukdom är aldrig roligt, så jag har kollat igenom gamla bilder som finns på datorn. Jag tyckte inte om de här när jag tog dem, så de postades aldrig. Kanske för att de har min supersvårburna leopard-tröja. Ett av de där klädesplaggen jag har svårt att släppa taget om...

Numera har vi tejpat fast en madrass för vårt fönster, så det sipprar aldrig in solljus i sovrummet längre. Så kallt är det! Kvasten jag fick när jag fyllde år fungerar som pelare, så den kom ganska snabbt till användning. Tack Takini och gänget!