Sakta. För sakta.
Har suttit nu och kommer sitta många timmar till, i biblioteket och skrivit min breakdown. Det är alltså scen för scen och vad som händer i varje, fast utan dialog, som sedan ska bli ett manus. Alla set-ups och pay-offs måste snyggt skrivas in. För att inte nämna allt annat jag också måste få gjort, helst innan imorgon. Dansfilmsmanus, rapport och presentation.
Jag har äntligen kommit till biten då hon ska bli kidnappad - något av klimax under andra akten. Helt från ingenstans skrevs två helt nya karaktärer in igår, tvillingarna Castor och Paulus (hur kunde jag ha missat dem?!)och jag måste säga att de är något av en sexuell fantasi. Jag är på tok för mycket influerad av alla alla dess smutsiga hp-fics som för evigt fläckat ned mitt sinne.
Eller så kanske jag kom in i stämning efter att ha sett den surrelistiska versionen av Rödluvan i The Company of Wolves, an Neil Jordan (mannen som gav oss En Vampyrs Bekännelse - ja filmatiseringen menar jag givetvis). Trettio första minuterna testade jag mig själv hur länge jag skulle plåga mig själv med den. Det måste ju uppenbart vara något jag inte ser, för den kunde inte bara vara det den såg ut vid första ögonkastet. Sedan fick jag upp ögonen för alla phalliska symboler och höll på att dö. Jag måste nog se om de första 30 minuterna igen, för att ge dem the benefit of the doubt.
Har suttit nu och kommer sitta många timmar till, i biblioteket och skrivit min breakdown. Det är alltså scen för scen och vad som händer i varje, fast utan dialog, som sedan ska bli ett manus. Alla set-ups och pay-offs måste snyggt skrivas in. För att inte nämna allt annat jag också måste få gjort, helst innan imorgon. Dansfilmsmanus, rapport och presentation.
Jag har äntligen kommit till biten då hon ska bli kidnappad - något av klimax under andra akten. Helt från ingenstans skrevs två helt nya karaktärer in igår, tvillingarna Castor och Paulus (hur kunde jag ha missat dem?!)och jag måste säga att de är något av en sexuell fantasi. Jag är på tok för mycket influerad av alla alla dess smutsiga hp-fics som för evigt fläckat ned mitt sinne.
Eller så kanske jag kom in i stämning efter att ha sett den surrelistiska versionen av Rödluvan i The Company of Wolves, an Neil Jordan (mannen som gav oss En Vampyrs Bekännelse - ja filmatiseringen menar jag givetvis). Trettio första minuterna testade jag mig själv hur länge jag skulle plåga mig själv med den. Det måste ju uppenbart vara något jag inte ser, för den kunde inte bara vara det den såg ut vid första ögonkastet. Sedan fick jag upp ögonen för alla phalliska symboler och höll på att dö. Jag måste nog se om de första 30 minuterna igen, för att ge dem the benefit of the doubt.
