folk it up in a blur

Mina polska rötter har ju fått frodas lite de senaste månaderna. Efter dans-festivalen i slutet av december/början av januari så fick jag tillbaka kontakten med dansgruppen jag brukade träna här i Perth och har nu antagit utmaningen att återigen koreografera och träna dessa modiga själar tillsammans med Magda. Om jag har saknat gemenskapen man får i en dansgrupp! Jag har saknat Malwa (dansgruppen hemma i Sverige) något enormt, men under min frånvaro har generationer skiftat och det dansas mest moderna inslag. Det är ju förstås inget fel med det, bara det att det inte finns ord som beskriver innerlig glädje jag känner av att få knäcka med traditionsenlig folkdans.  Förra månaden hade de, Perth gruppen Kukuleczka (polska för fågeln gök), sin första uppvisning sedan dans-pausen efter festivalen. Den äldre gruppen dansade Kujawiak, Oberek och en repertoar från Rzeszów regionen medans småttingarna dansade Nowy Sącz. Missade totalt att få in rätt inställningar på kameran så bilderna är ju något suddiga. 

TRANSLATION: My polish roots have been well fed lately. After the dance festival at the end of the year I got in touch with the dance-group I used to teach here in Perth and have accepted the challenge once again, together with Magda. Few words can describe the community a dance-group brings, and how I have missed it! A month ago the group, called Kukuleczka (polish for the cuckoo bird), had their first performance after their dance-break since the festival. The older group danced Kujawiak, Oberek and dances from the Rzeszów region while the younger kids performed dances from Nowy Sącz. I failed to get the camera settings right so the photos are a wee bit on the blurry side. Let's call it artistic... or something.

Pandoras Box

Jag har en grön låda som rymmer nästan alla mina DV-band sedan jag började filma med Skumraketen (den första digitala kameran jag ägde that is). Vid ett på natten, innan jag skulle lägga mig, lyfte jag på locket och skummade igenom de första namnlösa banden för att se vad som doldes där. Min externa hårddisk med alla mina film projekt crashade förra året vid mars och allt kändes borttappat. Vissa få kortare projekt hade jag visst spelat över på DV-band, då jag brukade spela över dem till video. Där hittade jag det här Arbis-hjulet, massa snuttar från Arbis varietén a la Moulin Rouge späckat med spackel, glitter, glamour och där killar uppklädda till tjejer var vardag. Jag var själv med i showen i 2,5 år, om inte längre. String, högklackat och corsette baby!

Kvalitén är inte så hög, jag har vare sig tid eller ork att trixa omkring och få en hög kvalitet som inte tar så mycket plats, därför får detta duga så länge. Det finns otaligt mång abrister, men det är en kul grej ändå. Detta skickadeds faktiskt till Syrien, om jag inte minns helt fel, och visades upp då de skulle beställa nya kostymer som de sydde upp utomlands.

Sweet home Alabama

14.20 går tåget till Norrköping och det kommer Misha i egen hög person sitta på, för omväxlings skull med lite mer än en svart messengerbag som det i vanliga fall är när jag direkt efter skolan pendlar "hemåt". Har en veckas ledighet. Ska bli skönt. Under denna vecka har jag planer på att

a) ta igen det jag missat och bli överaktiv på SH
b) skriva några journaler i förhand så det blir mindre stressigt resten av terminen
c) få en överdos av Mokona
d) socialisera som socialiseras bör
e) pay a visit till frisören
f) WoW


Sist jag var i Norrköping så var det Kulturnatt och dansgruppen hade två uppvisningar. På biblioteket och i Louis Dee Geer konserthall, den sistnämnda var lite härlig och triumferande. Av det lille utbud kläder som är kvar i min garderob i Norrköping så drog jag på mig en kort kjoljävel med en brun långärmad tröja till, för att tona ned på den synliga huden (hey, jag är en mästare på det där med att skenet bedrar! Fråga Takin!) och så de bruna stövlarna som jag totalt glömt att ha med mig upp till Stockholm, samt ett par gråa over the knee. Behöver jag nämna att kjolen insisterade med att glida upp hela tiden? Förbanna den som gav kvinnor breda höfter. Vänta nu, det skulle ju vara Gud, inte sant? Jag med andra ord. Nevermind.

And the winners are...

Bilden är tagen från paraden gruppen fick tåga fram med genom Gdansk under Festivalen tillägnad Sw Dominik, som de dessutom vann! Är de inte bara för bäst eller? De vann sin kategori och fick ytterligare ett pris, så av fem priser fick de TVÅ stycken och hade 59 konkurrenter som de tävlade emot. Det var inte förväntat. De firade med att battla några breakdancare på gatan med en inövad street kombination. Oh dear, om de bara visste lite om battle etikett... Ungefär som att de skulle försöka stajla med lite baletthopp framför elefanter.

Quick Update

De polska tangentborden har ju inte alla bokstaver pa ratt plats sa vi far se hur det gar med rattstavningen.

Polen! Jag ar i Polen! Vi bor i sma campingstugor (so cute!) precis vid ett stort sport rekreationscenter och vi hamnade mitt i sportlager sasongen dar massa valtrande grabbar (lammkott for min del: 15-18, men flickorna har ju nat att spana pa) springer omkring och fotbollar samt handbollar. Igar hade dansgruppen en stor konsert, tidning och allt pa plats, och trots protester fran min sida sa fick jag trippa upp pa scenen och vara konferencier med syster. Vi gjorde det basta utav det med tre ombyten till finklanningar. Prata pa valtalad polska framfor publik och borgmastare ar inte en favorit.

Varje dag far ungarna ett "uppdrag" och gardagens gick ut pa vem som under en halvtimme kunde samla mest kladetiketter, ni vet sadana dar tvattlappar, fran underklader. Det slutade med att de med saxen i handen sprang till varenda framling och fraga "May I cut your underwear etiquette?" Galet! Men kul! Nu ska vi antligen ut pa FORSTA shoppingrundan, trots att vi varit har sedan i torsdags... Skor! Jag ska shoppa skor!

Do Zobaczenia!!!

Polen - here I come! Ni anar inte hur sommarlös en sommar känns om man inte får ta sig utomlands! Eller jo, det finns säkert en hel del som känner likadant, men för mig har det alltid känts som en förstörd sommar om man bara varit i Sverige och haft ledigt. Sommar för mig är Polen. Varje sommar sedan jag kunnat minna shar vi åkt dit med familjen eller/och med dansgruppen. Det sistnämnda är det nu. Jag ska ha koll på 16 ungar tillsammans med min mammut, min syster och ytterligare en trogen malwa-förälder.

Först åker vi till Wagrowiec (ca 50 km från Poznan) där vi utlovats minst en heldag i storstaden Poznan itself. Vi kommer bo vid en sjö med sandstrand i söta små skogsstugor, och gruppen kommer ha en egen entimmes danskonsert. Därefter åker vi till Gdansk, som är en del av den ökända trestaden Gdansk-Sopot-Gdynia. Vi lär besöka var och en av platserna någon gång, och är det nåt ställe som jag har favorita shopping och fyndställen på och som jag kan as if the back of my hand, är just där! Som grädde på moset så är det den årliga St. Dominik marknad/basaren som är i full fart under vår vistelse!

Så här ser egot ut dagen för avresa. Väskan väger 16 kg, och i den finns två något tyngre souvenirer som är avsedda som gåvor. Känner mig en smula spansk och gypsy, men jag kände för att prova på en aldrig tidigare anvönd outfit.

• Vit blus från CCC (Polen)
• Jeanscorsette från Myrorna
• Snäckdekorerade kjolen med tyll - Polen
  

Lite snabb lektion i polska då - rubriken betyder stort sett på återseende!
Glöm nu inte att kolla in min lilla utmaning! Förhoppningsvis komme rjag smyga in på nåt e-café någon dag. Tjoho!

Dance Early In The Morning

Nu är det Peach tea och en korg Physalis (det tog ett tag innan jag vande mig att inte säga Syphilis/Physilis) som gäller. Dansgruppen har uppvisning på St Olof skolan idag. Jag fattade inte riktigt ifall det var för sommarestudie-elever, eller ifall för sommarstuderande lärare. Klockan nio på morgonen. De ska väcka morgontrötta med lite höfter och takter till Shakira, Madonna och Wycleaf Jean's originalversion av Hips Don't Lie aka Dance Like This.

En dos polsk kultur

Möte med en samling polacker från hela landet igår som försökte komma överens med att fatta något slags beslut om att försöka anordna mer gemensamma evenemang, såsom de tre polska dagarna som nyss ägt rum. "Iiih, jag fattar inte er människor, ni säger att ni är polacker och vill ha större gemenskap bland polacker och så står ni här och snckar svenska. Alltså, jag tycker det är absolut sjuuukt!" (Absolutnie CHORE!", om man ska citera ordagrannt). Hujedamej så störd jag blev på personen som utbrast det där. Polsk kultur ligger tamejtusan inte i polska språket! De flesta polska ungdomar som är födda i Sverige men som ändå har sina polska rötter och andas polska folkliga traditioner och kultur är just det jag skrev, födda i Sverige. Vi pratar svenska varje dag. Vi kommunicerar bättre på svenska varje dag. Även de som flyttade hit vid ung ålder känner sig tryggare med svenskan. Visst vi kan prata polska, vi förstår, men när man bara vill ventilera åsikter vill man inte sitta i några sekunder och tänka efter vad ordet för "organisationsmöjligheter" blir på polska!

Så kommer en högfärdig scoutledare och tycker vi är patetiska. Gaah!

Så, nu har jag fått aggra av mig tillräckligt...

Idag var det ett stort gemensamt uppträdande på Skansen med två andra polska dansgrupper i Sverige - Piastowie från Stockholm och Kwiaty Polskie från Malmö, samt vår dansgrupp, Malwa från Norrköping. Ibland känner jag mig hemsk som bara klagar och tjatar och kritiserar mina ungar men det lönar ju sig, de var helt fantastiska! De sjöng högt, de log och utstrålade glädje, de höll koreografierna tighta och de satte danserna perfekt! Hoppas de håller kvar den här nivån och sopar dansgolvet i Polen också när de åker på danstävlingen i sommar. Syrran var mindre glad på sina tjejer, de ska vara stor gruppen avancerad, och så blev det mina tjejer som gjorde oss stolta. I och för sig hade en fågel lämnat en trevlig present på hennes dyra kavaj som kanske gjorde henne lättretad resten av dagen. Tur att den inte landade på hennes urtjusiga Gucci väska!