Shaken or stirred?

Det är en sjuhelsikes bra film, det går inte att förneka. Men är han Bond? Det är frågan som vilar på allas läppar. Tolkningsfråga givetvis. Det tog mig minst en halvtimme in i filmen, om inte mer, innan jag vant mig och kunde ibland nicka accepterande och se Craig som hunkig. Gubbig och sandpapprad tänkte jag först. Gubbig och sliten. Men sen så började han bli mer trovärdig som den förförare han är.

- You're not my type.
- Smart?
- Single.

Mest imponerad är jag dock av snubben som Bond jagar i början av filmen, vilken chase! Hel Bond nichen man vant sig vid, som de där mäktiga eldiga explosionerna som fyllde bägaren till bredden, saknades. En film med poker can't go all wrong i mitt huvud så jag satt och jublade inombords när jag insåg att det blir lagom mycket pokerspel. Om inget så var det in intressant upplevelse. Jag blev inte besviken, men jag blev inte övertygad om att den här blonde nya Bond ror iland.