Nu jävlar Misha får du ge dig med isolerandet. Det har väl gått två veckor, TVÅ VECKOR (?!) sedan det skrevs något här. Och det är ju inte som om jag slaviskt knappar här varje dag och så, men let´s face it, jag älskar att ha någon slags arkivering av mitt liv. Det är ganska sjukt, jag måste ha det svart på vitt, foto på film, att jag har levt. Så ja, dags att kasta sig tillbaka och visa att jag lever.
Det har varit helt galet mycket i skolan. Det går inte att förklara hur begravd i skolarbete jag varit. Min Skype och min MSN har varit off limits, inga distraheringar. Bara skriva, skriva och filma. En TV series Bible av min imaginära sci-fi Watch the World Die har gjorts, den lämnades in kvart i sex på morgonen, en dag försent. Men jag fick en förlängning, till just det, sex på morgonen "vill ha den i mailen innan jag vaknar". Och en helt galen voyueristisk proposal till en dokumentär/drama reality show, Behind the Scenes, till min Australian Television kurs. Och nu är mina handlingar på laptopen limiterade till Final Cut Pro, Garage Band och Soundtrack Pro då jag är inne i post-produktions stadiet av Fist Full of Kidneys, samtidigt som jag lyssnar mig igenom Creative Screenwriting Magazine's Podcast: just nu den med Drew Goddard (skrivit manus till Buffy & Angel bl a) om Cloverfield.
Cloverfield alltså, har ni sett den?! Den är ju helt galen! Jag älskar hur de gjorde en monsterfilm a la Blair Witch Project, domedagskonceptet i New York och allt, sett via en handhållen kamera. Tänk dig att du tar med dig en kamera till en fest och vinglar runt och minglar och så PANG, den följer med när någon katastrof händer. Ljuvligt. När man är innovativ inom en genre med stereotypiska förväntningar är det bästa som finns. Té är också det bästa som finns, och att få somna med en mysig pojke som håller om en. Svulla pizza från Domino's funkar det med.
Ärligt talat, vår lägenhet är så äcklig just nu, den måste städas. Men det finns inte tid! Gaaah.
Det har varit helt galet mycket i skolan. Det går inte att förklara hur begravd i skolarbete jag varit. Min Skype och min MSN har varit off limits, inga distraheringar. Bara skriva, skriva och filma. En TV series Bible av min imaginära sci-fi Watch the World Die har gjorts, den lämnades in kvart i sex på morgonen, en dag försent. Men jag fick en förlängning, till just det, sex på morgonen "vill ha den i mailen innan jag vaknar". Och en helt galen voyueristisk proposal till en dokumentär/drama reality show, Behind the Scenes, till min Australian Television kurs. Och nu är mina handlingar på laptopen limiterade till Final Cut Pro, Garage Band och Soundtrack Pro då jag är inne i post-produktions stadiet av Fist Full of Kidneys, samtidigt som jag lyssnar mig igenom Creative Screenwriting Magazine's Podcast: just nu den med Drew Goddard (skrivit manus till Buffy & Angel bl a) om Cloverfield.
Cloverfield alltså, har ni sett den?! Den är ju helt galen! Jag älskar hur de gjorde en monsterfilm a la Blair Witch Project, domedagskonceptet i New York och allt, sett via en handhållen kamera. Tänk dig att du tar med dig en kamera till en fest och vinglar runt och minglar och så PANG, den följer med när någon katastrof händer. Ljuvligt. När man är innovativ inom en genre med stereotypiska förväntningar är det bästa som finns. Té är också det bästa som finns, och att få somna med en mysig pojke som håller om en. Svulla pizza från Domino's funkar det med.Ärligt talat, vår lägenhet är så äcklig just nu, den måste städas. Men det finns inte tid! Gaaah.
No comments:
Post a Comment