i am captivated, truly captivated by the reality of a mirror that does not reflect my appearance

Måndagar är industri-folkets utekväll här. Så alla som annars ansvarsfullt serverar ungdomen alkohol går ut och well, tar igen. Det känns som om varenda kväll den här veckan varit en utekväll. Igår till exempel var jag på väg att göra en sjätte-dagen-i-rad och åka med till Botanica, men jag var duktig och pluggade istället. Sedan att Brett och Phil vid fyra på morgonen landar hemma med Donken och tvingar upp mig för att titta på Eddie Murphy's Delirious när jag har skoldag dagen därpå, det liksom hör till...

Efter en heldag på skolan med surrealism-skriveri (jag måste medge att i ren Hermione Granger anda så är Linda Williams Figures of Desire min nya lättläsning som jag njuter av) och möten med både Goergie och Keith så är jag busig och omatchar mina örhängen. Radikalt va?

Så låt oss skåla ikväll. Humpa Jacintas ben som jag lovat. Skåla lite till och sedan komma tillbaks till Luis Bunuels L'age d' Or och That Obscure Object of Desire imorgon. Deal. Deen nästa!

i know i am but summer to your heart

Suddiga moment för evigt frusna via mobilkameran. Lika suddiga som minnet man tappade bort i dimman. Eller ni vet, självkontroll. Vad är det liksom?

Fyra månader sedan gick jag sönder. Och dimman är fortfarande lika fin att vara bästa vän med. Den dömmer dig inte, och den finns där för dig, när du behöver den. Den får dig att glömma och den får dig att le. Det kanske blir snack om en långvarig förlovning... Varför vara stark när det är så lätt att vara svag?

and i know karma's gonna get me back for being so cold

Jag hatar vår BoB. Hur svårt ska det vara att få Internet att funka liksom? Känns som om vi lever på stenåldern. Förvisso är min flata lite av en grottmänniska ibland. Ignorans blir taget till en helt ny nivå med Brett. Speciellt om det inkluderar tillsägelser om vad han inte ska göra med min katt. Han fyllde år i onsdags så det har varit hans födelsedagsvecka. Man firar ju inte en dag bara, utan hela veckan. Det bådar gott för studierna kan jag intyga. Not. Så det blev Claremont i onsdags och Leederville i tisdags och så.. well, hemmafest och Manor idag för vi har båda fått ledigt från jobbet. Betyder dock inte att vi inte kommer gå till jobbet. För det är ju billigt att dricka där man jobbar. Woop woop. I onsdags fick de höga stövlarna åka på. De fick nästan, nästan inte följa med från Mellbjörn. Tur att jag packade ned dem ändå. De funkar ju. Sedan att det finns äckel som ska lyfta på ens kjol resulterar i en fet jävla örfil och ett kavalleri av vakter som kickar ut idioten. Oh yeah. Mucka fan inte med barfolket.

the aussie bloke

- Så kan jag ta ditt nummer? Jag ska förvisso iväg i fyra veckor och jobba i gruvorna, men sen när jag kommer tillbaka...

Ska vi ta och säga nej på det där eller?

the good students vs the hooker shoes

Okej, så vi har en deadline. Så jag missar den och kämpar att få mina 900 ord till 2000 på kvällen så jag kan lämna in den dagen därpå innan klockan fyra. Det spelar ingen roll om den kommer in vid midnatt, vid fyra på morgonen eller tre på eftermiddagen. Insamling äger ändå rum vid fyra. Så då blir det två val: sitta och få den gjord så jag kan sova ut dagen därpå eller övertygas av Brett och Kane att gå ut och stiga upp tidigt och avsluta den. Låt oss inte ens argumentera. Grupptryck med stora pojkar som Brett och Kane går inte att diskutera.

Sedan kanske det är väldans blont att få för sig att fråga om deras åsikt vilka skor man ska ha. De svarta klackarna eller the hooker shoes. "The hooker shoes!" vrålar de i kör. Japp, så fick det bli... Världen ser så annorlunda ut när man helt plötsligt blir samma ögonhöjd som Brett! Note to self: de är avancerade att dansa i när marken redan vinglar så fint...

anyone else isn't you

Det är så svårt när man på jakt efter vilken krossad bit lycka som finns kvar, att bli brutalt påmind om att man måste ta hänsyn till andra. Som om inte mitt liv var tillräckligt fucked up already. Jag dör inombords, jag sväljer ett badkar saltvatten men jag pressar fram ett leende, godtar en ursäkt och säger att det är okej. Vi tar en drink eller fem till och det kanske går över. För om jag inte gör det förlorar jag en vän. En vän som förvisso sårade mig men

som själv hade det minst lika hemskt. En vän som jag trodde skulle finnas där för mig, men som tydligen ska finnas där för oss båda. Och vad har jag för rätt att tycka det är fel, att det är orättvist? Och helst av allt vill jag bara springa rätt in i famnen hos någon som med all rätt i världen kan klappa mig på axeln och viska att allt kommer bli bra. Någon som inte sedan försöker få mig i säng. Vad är det för fel på världen egentligen? Och varför måste den värld som varit tagits ifrån mig? Orka vara bitter. Orka vara glad. Fuck it.

Bilderna är från i Polen innan avfärd, när mamma insisterade på att följa efter mig med kameran

chaos is the new calm

sousse, day 5 (part II)

Som lovat så kommer fortsättningen på våra Sousse äventyr.

Jag pallade inte stranden bakis för länge och gömde mig på hotellrummet

När syster kom tillbaka från stekandet gjorde vi oss iordning

Utanför hotellet hittade vi en kelig Kenshin-katt

Vi kom som sagt, som tidigare inlägget bevisar, till Port el Kantoui

Jag och pappa hade våra kameror i högsta hugg

Avbrott för kaffe och färskpresad juice

Jag fyndade ett tjusigt armband

Med modig turistanda ledde jag oss fram till en fontän show

Sedan tog vi en Tuk-Tuk tillbaka till Sousse

Fast syster fick för sig att de kallades för "Tick-Tock"

Det där med korrekturläsning vid tryck alltså...

Här är mitt finfina nya armband

Vi passerade den ryska baren Sorry Babushka, I'm in Tunisia

Vi placerade oss bekvämt på terass-baren på hotellet

Och sörplade drinkar

Schkåål!

Det gick lite överstyr med fotandet och drinkandet

Men linslusar är vi ju allihopa...

Sedan blev det för varmt för att stå ut

Jag spenderade minst tjugo minuter på att övertala syster till nattdopp

Men hon var ju lika feg som vanligt

Nattdopp var det bästa hela kvällen, innan jag smög ut och lekte på Ceasar Palace!

bite me till the sun comes up

Ja alltså om någon undrar vad denna display av mjukporr med Alexander Skarsgård och ljuva Anna Paquin är, så är det alltså min officiella inbjudan till Alex. Du får våldgästa min säng hur många gånger du vill, när du vill, med eller utan roll-gestaltning.

sousse, day 5

Jag hann ju bara posta bilderna från la familias lilla vistelse i Tunisien fram tills dag 4, sedan tog min tid och mitt Internet slut. Jag flydde länder helt enkelt. Men nu är jag något som när fast här ett tag framöver, och jag håller tummarna för att Internet och vår käre BoB fungerar där hemma när jag återvänder från skolan.

Så eftersom min Alpha ligger och vilar under sängen så blir det lite hårt redigerade (hey, jag försöker döda tid!) bilder från dag 5 då vi åkte till Port el Kantoui, med lite surrealistiska vibbar, då well, mitt projekt i skolan är baserat på surrealistiska tendenser. Men eftersom det är så förtäskigt segt med Internet på ECU så tar det ju också halva evigheter för varje bild att laddas upp, så dag 5 får bli i två delar helt enkelt...