29/08/2010

i know i am but summer to your heart


Suddiga moment för evigt frusna via mobilkameran. Lika suddiga som minnet man tappade bort i dimman. Eller ni vet, självkontroll. Vad är det liksom?

Fyra månader sedan gick jag sönder. Och dimman är fortfarande lika fin att vara bästa vän med. Den dömmer dig inte, och den finns där för dig, när du behöver den. Den får dig att glömma och den får dig att le. Det kanske blir snack om en långvarig förlovning... Varför vara stark när det är så lätt att vara svag?


2 comments:

  1. Håller med du, och samtidigt, vet jag, och känner att dimman alltid lättar, det är omöjligt att hålla dimman vid liv några längre perioder... Så dimman är behaglig, en omfamnade luddig, bomullskänsla, men den är inte en långsiktig lösning.

    Den dimman som lägger sig om kvällarna om natten, strålningsdimma, lättar alltid när solen har gått upp och börjar värma marken.
    Så även om jag inte lever som jag lär, så vet jag att man som människa mår väldigt bra av att värmas av en sol...

    Kram på dig !

    ReplyDelete
  2. Snart får du ju massor av sol :)

    ReplyDelete