muneca brava in five pictures

Det här är en något pinsam bekännelse, men jag måste ju ursäkta min frånvaro. Jag slösar just nu timmar av mitt liv på att titta på en argentisk såpa från nittio-talet/tidigt tvåtusental. Tvåhundrasjuttio avsnitt. Tvåhundrasjuttio timmar. Jag är på avsnitt trettioåtta just nu. Grejen är att den är så hemskt dålig, men jag är så fast. Jag skrattar sönder mig på kläderna (alltså hjälp, stackars tonåringar som fick klä sig under nittiotalet!), det hemska skådespeleriet, det överdrivet melodramatiska vändningarna i handlingen, de patetiska steretypiska situationerna, musiken (!) ... Jag kan fortsätta. Stundvis tänker jag att nu får det vara nog, nu har jag kastat bort tillräckligt många timmar av mitt liv. Men så tar Ivo av sig tröjan eller släpper ut håret och då blir det värt det igen. Haha.  Muneca Brava var en stor del av mitt tidiga tonårsliv, och det är lite nostalgiskt att träda in i det igen. Först skrattade jag och syrran när mormor och mamma började vara fast, men sedan så satt vi alla spänt fem kvällar i veckan och tittade. Dessutom måste ju Natalia Oreiro vara Sydamerikas svar till Sophia Bush (Brooke från one Tree Hill) och Vicky (hej blont bombnedslag!) är typ Shakira i telenovela världen. En sak är säker, min spanska är fanimej på topp igen. Gamla pojkvännens chilenska familj skulle vara überstolta!

TRANSLATION: Ok, here's one big guilty pleasure revealed (I need to explain my absence after all) and I solemnly swear I am so ashamed to admit this, but I am currently wasting hours of my life watching an argentinian telenovela - Muneca Brava. When I was thirteen it was a huge part of my life and it is just such a hilarious and nostalgic feeling to be brought back. I laugh so hard over the over-the-top stereotypes, plot complications, acting, 90's clothing (seriously, it's painful!) but then Ivo goes and takes his shirt off and pulls his hair out from that ponytail, and all of a sudden it's not so bad. Haha.