31/07/2012

to hear what isn't being said


I lördags åkte vi ut till Serpentine till ett liten buddhist samhälle för att filma. Vi gör just nu en video för ett företag som skickar sin personal till meditations-center där de uppmanas att inte prata en hel helg, bara fokusera på meditation och att stressa av. När vi väl kommer dit får vi det klart för oss att vi inte får kommunicera, verbalt eller med kroppspråk. Det funkade inte en sekund! Vi skrattade oss hesar som fiskmåsar på Mallorca typ. Tack och lov så var det inte så himla strikt som det först verkade. De har meditations-läger som är fem veckor långa! Jag fick panik bara av tanken att inte få kommunicera verbalt- vilken plåga att inte få prata på fem veckor!

Jag måste medge dock att efter en timme där så kunde man inte annat än känna sig mer avslappnad. Det var så tyst och stilla. Tänk då om man skulle delta i själva meditations-processen. Det fanns folk på reservatet i riktiga munk-kläder, men de var inte en del av företagen som vi filmade. Hursomhelst, medan Jon och Chris lekte med filmkamerorna var jag igång och fotade.

TRANSLATION: We got to head out to a Buddhist Meditation retreat out in Serpentine on Saturday to film some. The company we're making a video for send their workers to meditation centres so they can stress down and come away from the bustling city-life. When we first rocked up and got told that we're not allowed to communicate neither verbally or by any sign language, we ended up cracking up and laughing the rest of the day of course. Big fail.  They have meditation-camps that last for weeks. I was panicking by the mere idea of not talking for just a few hours! 

Admittedly, it was very peaceful and serene and we didn't even partake in any of the meditation. While Jon and Chris toyed around with their film cameras I played around with taking photos.  Nothing unusual about that.

No comments:

Post a Comment