Mina halger är lagom hektiska kan jag konstatera. Inte nog med att jag i veckosluten numera har tre, ibland fyra, olika skriv-uppgifter som bör skrivas för att bli inlämnade from måndagen, så har jag envist beslutat om att jag ska pendla till Norrköping varje helg. Tar jag bussen tar det två timmar, tar jag X2000 tar det 1 h 15 min. Beslutet grundar sig ju i att jag har dansgruppen som håller mig kvar, dansträningar som måste hållas - och just den delen har jag inget emot. Ända sedan gymnasiet slutat och jag har haft mer tid och närvaro för mina träningar så har det blivit något jag tycker om väldigt mycket, när inga prov eller läxor kom i vägen för undervisningen.
Tisdag: 17.00-19.00
Fredag: 17.30-19.00
Lördag: 12.00 - 14.00
Söndag: 16.00 - 21.00
Nu är det ett faktum att det enbart är söndagarna som räknas som inkomst för mig, övriga dansträningar är ideella, men som om inte de aktiviteterna räckte så har jag de senaste helgerna jobbat natt också.
Fredag: 19.00-02.00
Lördag: 18.00-04.00
Har jag då inte rätt att bli helt slut? Tror ni jag hinner hämta andan och slå mig ned för att skriva journalern atill skolan? Det läskigaste med allt är nog min senaste upptäckt: avkoppling för mig är att kunna sätta mig, även om det bara är tio minuter, framför en dator! Är det normalt?! Nu den här helgen har jag dessutom lyckats bli bestulen på hälsan. Grovt sandpapper beskriver nog bäst hur det känns att svälja och rentav att andas. Inte förrän jag var tillbaka i Estocolmo kunde jag vända mig till Amol as my saviour. Mirakelvattnet har fått börja verka! Intressantast av allt är att jag får skuldkänslor för att jag inte hinner blogga...
What have I become?
Tisdag: 17.00-19.00
Fredag: 17.30-19.00
Lördag: 12.00 - 14.00
Söndag: 16.00 - 21.00
Nu är det ett faktum att det enbart är söndagarna som räknas som inkomst för mig, övriga dansträningar är ideella, men som om inte de aktiviteterna räckte så har jag de senaste helgerna jobbat natt också.
Fredag: 19.00-02.00
Lördag: 18.00-04.00
Har jag då inte rätt att bli helt slut? Tror ni jag hinner hämta andan och slå mig ned för att skriva journalern atill skolan? Det läskigaste med allt är nog min senaste upptäckt: avkoppling för mig är att kunna sätta mig, även om det bara är tio minuter, framför en dator! Är det normalt?! Nu den här helgen har jag dessutom lyckats bli bestulen på hälsan. Grovt sandpapper beskriver nog bäst hur det känns att svälja och rentav att andas. Inte förrän jag var tillbaka i Estocolmo kunde jag vända mig till Amol as my saviour. Mirakelvattnet har fått börja verka! Intressantast av allt är att jag får skuldkänslor för att jag inte hinner blogga...
What have I become?
Syftet var ju inte att fiska efter beröm, men känns ju bra att göra nån stolt ;)
ReplyDelete