En av mina 108 hemliga egenskaper är att vara en funktionabel packåsna, vilket jag demonstrerade igår från punkt A (Norrköping) till punkt B (Stockholm). Jag borde ha förutspått att Icakassen som redan vägde oroväckande mycket skulle gå sönder. Det är få saker som är så hemska som ögonblicket då en full papperskasse brister och innehållet ramlar ut. Man märker det aldrig förrän det är för sent.
Mina tankar var på allt annat än Icakassen när jag satte mig på pendeln, då pojken hade lekt hjälte och mött mig lite snabbt när tåget rullat in till stationen och gav packåsnan en kort paus ned till röda linjen. Väl på pendeln så säger snubben med skäggstubb (vi pratar 3-4 dagar skäggväxt här, minst) som sitter framför mig att min kasse har ett hål.
Helvete.
Någon tidigare nedfryst köttbit har tagit sig friheten att tina upp och blöta ned pappret som efter en lång kamp hissat den vita flaggan och gett upp. Hur stor chans är det då att någon råkar ha en extra papperskasse i bakfickan? Tydligen så hade Misha varit en duktig tös, för ingen högre makt straffade henne utan snubben med skäggväxt berättar att han hade varit och plockat äpplen. Intressesmurfen hoppar av iver och stukar foten. Det bra med att han plockat äpplen är ju att han har två plastpåsar fyllda med äpplen som han ytterligare lagt ned i två papperskassar. Hurra! Han skänker en av dem till mig, för tydligen har hans helg varit fylld med påsar som spricker och detta önskar han mig icke. Tro mig, jag ville inte fråga mer om saken...
Inte nog med det så fick jag en av hans äpplen. Det var grönt och såg vildodlat ut. Likt en försäljare berättade han vad för sorts äppelträd det kom ifrån ( Supreme något - det lät hursomhelst maffigt) och att det smakade så speciellt, det smakade som ett äppelpäron nämligen. Likt Snövit satt jag med ett äpple som jag fått från en främling på pendeln i min hand.
"Det är inte besprutat eller något," lägger han till som ytterligare information.
Väl hemma tvättar jag av det och tar en tugga. Det är fanimej ett päron förklätt till formen av ett äpple. Saftigt. Jag tror jag aldrig ätit ett äpple och analyserat varje tugga av det, uppkrupen i en fåtölj i mörkret.
Dags att citera Jesper.
Sweet.
Mina tankar var på allt annat än Icakassen när jag satte mig på pendeln, då pojken hade lekt hjälte och mött mig lite snabbt när tåget rullat in till stationen och gav packåsnan en kort paus ned till röda linjen. Väl på pendeln så säger snubben med skäggstubb (vi pratar 3-4 dagar skäggväxt här, minst) som sitter framför mig att min kasse har ett hål.
Helvete.
Någon tidigare nedfryst köttbit har tagit sig friheten att tina upp och blöta ned pappret som efter en lång kamp hissat den vita flaggan och gett upp. Hur stor chans är det då att någon råkar ha en extra papperskasse i bakfickan? Tydligen så hade Misha varit en duktig tös, för ingen högre makt straffade henne utan snubben med skäggväxt berättar att han hade varit och plockat äpplen. Intressesmurfen hoppar av iver och stukar foten. Det bra med att han plockat äpplen är ju att han har två plastpåsar fyllda med äpplen som han ytterligare lagt ned i två papperskassar. Hurra! Han skänker en av dem till mig, för tydligen har hans helg varit fylld med påsar som spricker och detta önskar han mig icke. Tro mig, jag ville inte fråga mer om saken...
Inte nog med det så fick jag en av hans äpplen. Det var grönt och såg vildodlat ut. Likt en försäljare berättade han vad för sorts äppelträd det kom ifrån ( Supreme något - det lät hursomhelst maffigt) och att det smakade så speciellt, det smakade som ett äppelpäron nämligen. Likt Snövit satt jag med ett äpple som jag fått från en främling på pendeln i min hand.
"Det är inte besprutat eller något," lägger han till som ytterligare information.
Väl hemma tvättar jag av det och tar en tugga. Det är fanimej ett päron förklätt till formen av ett äpple. Saftigt. Jag tror jag aldrig ätit ett äpple och analyserat varje tugga av det, uppkrupen i en fåtölj i mörkret.
Dags att citera Jesper.
Sweet.
No comments:
Post a Comment