Vad får man om en högt ansedd regissör tappar all inspiration och inte vet vad han ska göra näst, till den grad att han gör en film om att han själv inte vet vad han vill ? Svaret lyder: Fellinis 8 1/2
En salig röra där verklighet ( så passande med tanke på dagens föreläsning om realism) och fantasier samt drömmar går in i varandra. Jag har insett att jag gillar svartvita filmer mer och mer, man kan leka så mycket mer med skugga och kontraster då. Yepp, black/white for the win.
No comments:
Post a Comment