Veckan som var

Dagen jag satte mig på tåget till Norrköping så var det med ett leende på mina Honey Trap inbäddade läppar. En gammal farbror hade helgonförklarat mig på bussen in till Liljeholmen bara för att jag reste mig upp och gav plats till en barnvagn, samt frågade ifall jag fick slå mig ned bredvid honom. Innan jag visste ordet av var jag en så "hjärtlig människa som det kommer gå bra för i livet. Det finns människor som omedveten utstrålar någon slags livsglädje, som gör att man bara blir glad av att se på, och du är en av dem!"

I THOUGHT I SAW A PUDDYCAT
Drottninggatans kullerstensklädda gata i Norrköping känns så behagligt hemma för mig att gå upp på. Det är en kontrast till gatorna i Stockholm där hela världen är ute på en och samma gång och inte tar hänsyn till varandra utan bara skyndar sig till sitt mål. Folk stressar så mycket där Jag har själv blivit påverkad och hoppat på i rytmen ett par gånger, jag är medskyldig. Men det bästa med att vara hemma den här lediga veckan var att jag kunde skämma bort mig själv med sockersöt tillvaro av fluffiga fyrtassade Mokona. Jag är upp över öronen förälskad ända ut i tårna! Hon får Kenshin att framstå som ett klobeväpnad monster som dessutom det första han gjorde när jag kom tillbaka i söndags, var att bita sig igenom skinnet på min handled. Dessutom är det bara roligt att säga "Jag har en hårig kisse mellan benen" på engelska när Mokona lägger sig i knät på en.


UTGÅNG PÅ FREDAG
På fredagen var jag ute med Sandra - senast vi var ute var det olyckliga tillfället då vi stötte på Petter och åt äckliga pannkakor bakade på plåt i en ugn hemma hos någon stackars främling. Vi har en tendens att aldrig riktigt komma hela vägen hem till oss själva då vi beger oss ut tillsammans. Vi kom aldrig vidare från Cromwell ens. Det fanns trånande hormoner i luften som höll somliga kvar. Den här gången slocknade vi hemma hos Larsson. Sandra förvisso i källaren, och sedan låste hon ut sig själv på morgonkvisten i någon annans skor - och tro mig, hela situationen är mycket roligare med detaljer. Den inkluderar horisontella lägen, kissnödighet och desperata inbrottsförsök.

NAKENTOMTE PÅ MÅNDAG
På måndagen var det Cromwell igen med nakentomten den här gången, dock mycket stillsammare atmosfär. Avrundades, efter några Heineken och en Bloody Mary, med uppdagandet av bartenderns namn ( jag har ju alltid tyckt han ser ut som en Liam och innerst inne krönt honom till engelsman, men så var ju intefallet) och en förödande turnering i biljard. Min teori om att den vita bollen är homosexuell och attraheras av de manliga motståndarna, som för övrigt uppkom redan under högstadietiden, är fortfarande aktuell. Den vita bollen tycker helt enkelt inte om mig! Tur att man är naturligt begåvad med the noble art of distraction...

TÅGET TILL LINKÖPING
I veckan var jag hos Leffe också och fifflade med en logga till TDP som jag banne mig inte knåpat ihop layouten till än, som jag lovat. Jag har helt enkelt inte haft lyxen att kunna ha tid med att göra så. På tåget till Leffe fick jag sällskap av Jakob Saleh (som spelar Stefan i filmen som spelas in med danstjejerna) som numera med Per går på Lunnevad, och i entusiasmens närvaro tyckte Jakob och jag att vi borde bli partners och lära oss Lindy Hop. Den som lever får se.


FILMFESTIVALFREDAG
Den 8:e årliga filmfestivalen i Norrköping har anlänt gott folk, men jag bor i Stockholm. Så det blir inte så mycket skuttande från bio till bio för mig. Under helgen hann jag dock med att gå på Tristram Shandy och Capote med pojkvännen. Skulle säkerligen hunnit mer om det inte var för att jag jobbade eller för några missförstånd som uppstod. Att bestämma mötesplats kan tydligen vara mer komplicerat än man tror. Filmer jag skulle vilja hinna med att se inkluderar Sweet Land, Shadowless Sword, Mrs Henderson Presents och The Squid and the whale. Behöver jag nämna att jag jobbade också? Syrran hade klass-reunion på lördagen och jag jobbade. Det är fortfarande svårt för mig att greppa att folk tycker syrran och jag är så "slående" lika.