Where is the real Ego and what did you do to her?!

En stor risk är den att min kropp har kommit att bli under styre av några rosa ufo-luder (alltså ni får ju tänka på polsk/svenska, följ min tråd: utomjordingar= ufoludki --> ufoluder). Det är nämligen så att mitt beteende skulle kunna beskrivas som symptomen i Bodysnatchers, jag är helt enkelt inte mig själv. Jag har nämligen börjat laga mat!

Inte nog med att jag gav mig an en egen tolkning av Mimos recept, så gjorde jag en cyrrycouscous med vitlök, hönsbuljong, äpple- och banan-tärningar (sen att jag faktiskt glömde ha i curry är en helt annan historia!) och kyckling med riven ingefära, timjan, vitlök, soja och kokosmjölk och currypasta. Det låter så mycket mer komplicerat om jag radar upp ingredienserna, och jag vill ju få så mycket stående ovationer som möjligt så varför inte. Som om inte det räckte så bakades det en ananaspaj! Och allt detta anordnades samtidigt av mig i vårt lilla kök. Hör ni mig?! Misha bakade en ananaspaj och lagade en fin middag helt frivilligt. Someone get me a McDreamy, eh, I mean doctor...

Och hörrni, det blev gott också! (Förutsatt att Slaven inte kör en pappa-Lejman och ljuger om hur gott det är medans jag tränar upp mina matlagnings-skills) Tydligen så kan man visst laga mat när man närmar sig dubbeltvåan. Vilket är nästa poäng jag vill komma till.

Min Slav fyller år idag! Det är nu alltså dags för de få dagarna på året då han är äldre än mig och jag får lida med att kallas "lilla gumman" och "lammkött". Men här kommer nästa häpnande moment för de som känner mig... Till födelsedagsfrukost gjorde jag (kvällen före förstås)... frozen white chocolate/lemon cheesecake! Nu ska jag nog ta och lugna ned mig med husfruandet och totalvägra att sätta en fot i köket. Förutom då det är i ändamålet att hämta cheesecake eller göra té.

Seasons Change

Om vi skulle ta och göra en liten kort rapport då. Jag fick HD på min scene breakdown för Scriptwriting 2, vilket ser grymt fint ut procentaktigt och med tanke på att jag för i helvets ka sätta det där HDt i slutprodukten av Bibeln också. Nej, det är inte en religiös Bibel, det är en tv-serie bibel - samlade dokument om allt du behöver veta om min sci-fi show kallad Watch The World Die.

Kvar att göra:

• case study om videobloggar (4 juni)
  
• scriptade scener för In The Vortex (6 juni)
  
• 3 stycken synopsis för avsnitt plus utökad Bibel: WTWD (6 juni)
  
• Talking Feet-dokumentären (9 juni)
  
• 3 storylines med modern twist på fairytales (5 juni)
  

Svar: ja. En hel del som man kan konstatera. Ska man vara en riktig lathund kan jag ju erkänna att punkt 2,3 & 5 är ganska lätta eller rentav roliga uppgifter som man gärna tar sig an. Jag är ju en kreativ mupp. Hitta på-uppgifter är vad jag trivs bäst med.

Men sen så har jag äntligen enrollat i kurser för nästa termin!

• Psychology, Psychoanalysis and Cinema
• Screen Evolution
• Scriptwriting 3: Adaptation, Editing and Commisioned Content
• Advanced Video Production 1
  

Jag kommer gå tre dagar i veckan, varav onsdagen är en heldag med 4 lektioner från 13.30 - 21.30. Måste bara snacka ihop mig med Tanja om att få byta tutorial-grupp. Konstigt att ha kvällskurser, men det kommer nog bli skoj! Det är ju alla sköna filmproduktions-elever, och det måste jag nog påpeka är den tajtaste samlingen kursare jag har hittills. Vi ska tydligen ha Keith i Video Production - intressant att se honom hålla i en praktisk kurs. Frågan är om han kommer bli min handledare i Independent Study för sista terminen när jag gör min dokumentär. Ahja, enough said. Dags att planera upplägget för pilot-avsnittet nu...

The Breakfast Club

Det här var min frukost. Efter två stycken var jag mätt. Det fanns ju inget annat ätbart i huset förutom ingredienserna till pannkakor, och jag var för lat för att gå till affären...

Nu ska jag förbi Leaf och köpa en oriental chai to go och knata iväg till jobbet med The Kinks i lurarna. Hoppas fan det inte börjar regna. Tjoo.

cause he's oh so good, and he's oh so fine, and he's oh so healthy in his body and his mind

Cause he gets up in the morning, and he goes to work at nine, and he comes back home at five-thirty, gets the same train every time. Cause his world is built round punctuality, it never fails.

Just nu har jag lite Kinks hysteri (lyssna!) , det här är låten som spelas i mitt huvud vilket inte är så tokigt för den är alldeles underbar. Deras frisyrer är dock ett alldeles eget kapitel att debattera... De här pojkarna skulle lätt gå på min St Paul (den i Concord, New Hampshire, inte den i London) skola i mitt första världskriget-manus. Skickade iväg ett andra utkast till Michelle igår för att få lite feedback innan jag skickar in den scriptade versionen till Murray nästa vecka. Måste säga att jag är mycket kär i förändringarna. Flashbacks till internatskolor är alltid ett vinnande koncept!

Skulle ni inte vilja gå på en preppy internatskola förr i tiden? Allt var så mycket bättre förr. Varför inte ha ett eget banjo-team? Bara det att de ställer upp och poserar hela skolan, det är fint. Det skriker gemenskap. De hade ett eget tåg till och med, "St Paul School Special" kallades den och de åkte på äventyr i majestätisk inredning. Tänk att ha en tågfest, vad kungligt! Det påminner om gymnasietiden på Eber - det var fina tider det! Om man bortser från lektionerna, så var gemenskapen på Ebersteinska uppslukande, för de som inte ville leka vänsterpartiet och ha demokratiskt styre i fel händer. Om folk skulle kunna bemästra att jämnlikt försöka representera ekot från förr och ha ett nytt tänkande som anpassar dagens värderingar, skulle allt inte bli så jävla moralpredikat och misslyckat. Nu yrar jag och det är ingen som förstår, but hey, jag blev Finis-nostalgisk.

Ooh, man borde så samla ihop gamla eldsjälar och ställa upp i gymnasiekatalogen när det väl fotograferas och ha en "Sentimentala Veteraner" sektion!

Sipping on the Autumn Nectar

Hej skolflicka!

Blåsväder och chai latte. Manus och snooze. Kjol och hoodie. Jag kommer dö den närmaste veckan. För nästa vecka är sista veckan i skolan. Sen är det den där fredagen. Fredagen då allt, alla sista assignments från varenda kursjävel ska in. På en och samma dag. Allt. Pang-boom-dunk. Vi får se hur det går. Ingen idé att ödsla tid och göra allt i sista stund. Jag måste börja nu. Nu, nu, nyss. Efter att jag fått snooza lite...

Att notera: Slaven klippte min lugg igår. Den blev lite kortare. Kortare ska den antagligen bli. Nu kan jag ju se, vilket alltid är positivt. Förut var luggen tvungen att muppas till sidan för att man skulle se. Dessutom så verkar Gilmore Girls påverka mig även när jag yrvaket tänker "Kasta bara på dig nåt bekvämt, du kommer hem igen om två timmar och ska snooza vidare"... Vilket resulterar i något som skulle kunna va en innovativt slapp tolkning av en prep-school uniform. Oh well. Who am I to complain? Mer därtill, är att jag konstaterar att Dave Rygalski är tuffare än Seth Cohen.

Världens godaste oriental chai!

Jag vill köpa ett nytt hus

... till min söta laptop. Jag vill nämligen att Precious ska få bo i den här.

That Damn Donna Reed!

Nu sitter Slaven och jag och väntar på att våra scones ska bli färdiga, dricker oriental spice chai som vi köpte från Leaf (ett café som enbart serverar té! Hur tufft är inte det?!) och titta på Gilmore Girls! Yay!

Tomorrow is a new tomorrow

Jag hoppas verkligen den här mardrömshelgen är över nu. I lördags, efter en fyra-timmars inspelning med Lee McDonald, en före detta dansare från Tap Dogs och filmen Bootmen, så blev jag ompysslad med sushi, misosoppa och efterrätt. Han hade städat och tänt massa ljus i hela lägenheten, aww! Tyvärr var min aptit lika med noll, men det var minst lika uppskattat ändå. Sedan låg jag i hög feber och yrade bort resten av kvällen i soffan vid eller utan medvetande för att fortsätta i samma veva dagen därpå. Igår var typ lågpunkten på hela sjukdomen, bröt ihop, men Slavski tvingade upp mig på visning av en lägenhet inne i stan och han hade rätt, lite frisk luft och rörelse utanför sovrummet gjorde mig nytta. Jag mådde mycket bättre på kvällen. Idag ska jag till och med ta mig till skolan, fast det gick inte alls så bra att stiga upp i tid till lektionen. Min mage behöver mat, den livnärde sig igår på en muffin och 3+2 tuggor pizza plus massa piller (polsk-knarkmedecin i tell you), pressade citroner och kaffe+té. Det talade den klart om när den kastade ut morgontéet. Så, någon form av tuggformat får det bli med kaffet.

Ahja, jag är fullt påklädd nu, i pojkvännens kläder förvisso. Det är fan ganska sorgligt när jag, tösen i förhållandet, inte får på mig alla av hans byxor. Okej om han inte skulle komma in i mina, men nu är det tvärtom. Hur ska mitt självförtroende klara av det här?! Haha. Det är lite underligt, måste jag medge, hur ovant det är att gå omkring i byxor igen. Det har ju vart kjoltyg och klänningar för hela slanten. Helt plötsligt känns byxor så jävla unladylike. Kan i och för sig vara Emily Gilmore som spökar någonstans med det uttalandet...


Men se här, här är några bilder från innan jag blev fördärvad av feber och heshet. Blommig och flickig och allt vad det nu heter. Jag hatar hur kluvet det här vädret är, på mornarna är det iskallt så man klär på sig så man klarar av promenaden till skolan, väl där svettas man ihjäl i sin kofta för solen bestämmer sig för att vara framme. Minuten jag kommer innanför dörren börjar det spöregna... Jävla aussieväder... Blommorna på muren påminde mig så mycket om The Secret Garden (regisserad av en polack som var Wajdas lärjunge, upptäckte jag nu. Se, redan som liten visste jag!), något jag tyckte om att se på när jag var yngre, så de blev fotade också.

what happened to the toothpaste kisses?

Livet suger just nu.
Det var allt jag hade att säga.
Jag skiter i att solen bländar där ute.

Drop Dead Roses

Jag fick en ros häromdagen, helt utan anledning, från honom. Den bästa sorten, de omotiverade spontana blommorna. Han är inte typen som ger blommor särskilt ofta - min förra pojkvän överröste mig med sådana så jag dansade inombords när jag fick den här. Jag har fått blommor från honom två gånger förut, om nu midsommarkransen räknas (den var vit och röd!) men det var innan han var min. Den andra var ett par förlåt-mig-blommor, som numera är svarta och spökar om hela situationen som då uppstod.

Ett vanligt och vidskepligt uttryckt i Polen är att du inte ska hänga dina rosor på tork, för då kommer er kärlek att vissna. Karolina skällde ut mig häromdagen för det. Typiskt polacker. Men just nu, är det precis hur jag känner mig, vissen. Så därför hänger jag ut dem här på bloggen också, för att reflektera det emotionella kaoset som jag delar med den brännande hesheten (jag skrek bort rösten på danslektionen igår). Inte ens té hjälper, har hostat upp det över en gapande toalettstol två minuter efter att man förtärde det. Kan i och för sig vara konsekvensen att jag försökte halsa i mig lite Amol som ett desperat försök att kurera halsen...

På vingliga fötter

I kameran finns det en hel drös bilder som bara väntat på att få flytta in i datorn. Det har varit så mycket annat i styr på senaste tiden så det har inte funnits tid till att lyxa till det med egoism i stillbilder. Nu har jag muppat över dem, och här är en liten spontan bildserie från vårt badrum. Slaven tog inte särskilt skarpa bilder efter för många glas vad-han-nu-drack från när Pretto-Nicklas fyllde år. Men det är lite charmigt, hur ego jag kan vara som dansar framför kameran närhelst tillfälle ges, haha.

Black spirits and white, red spirits and gray. Mingle, mingle, mingle, you that mingle may!

Jaha, och det här ska alltså föreställa livet tillhörande en fattig student? Och här har hon shoppat, igen! Jag kan redan höra hur mina kära mammut hemma i Sverige på telefon kommer beklaga sig över att allt hon läser på bloggen är hur mycket jag festar eller hur mycket jag shoppar. Men nu är det ju inte lika storartat som det ser ut, det var ju en superduperbillig affär så se det som att jag fick tre plagg till priset av ett. Ok?

Fast å andra sidan var jag duktig och bakade scones häromdagen, alldeles själv på eget initiativ! Ha! Det ni! Sedan att de inte smakade särskilt mycket är inte den viktiga detaljen, de var nybakade och var varma! Fast nu är det slut med det, Slavski och jag har gått över till grönsaker/frukt/soppa dieten. Står det svart på vitt så gäller det. Så är det.

Explore the world: Heidelberg

Jag har aldrig känt något behov av att åka och "upptäcka" Tyskland. Låt oss ignorera faktumet att jag sitter och ruvar på fördomar som de flesta polacker har gentemot tyskar i historiskt perspektiv, men ta och lyssna på språket så förstår ni ju själva. Eller hela den där idén med tysk bögporr... Jag har varit i Tyskland två gånger, i två pyttestäder som hette Schweden och Fulda. Det enda jag minns var att jag köpte en The Corrs skiva där (cut me some slack, jag var 14!).

Det har diskuterats lite om att resa runt i Europa när man väl är där, när man väl har tid och råd. Inte en tanke inkluderade Tyskland på den rutten, men när jag upptäckte en söt liten pittoresk stad som Heidelberg blev jag lite småförälskad. Vandra omkring på söta kullerstengator hand i hand med en söt pojke, dricka kaffe på ett ställe som heter "Studentkyssen" eller låtsas bo i ett alldeles eget slott. Är det inte fint? Det ser ut som byn från Skönheten och Odjuret, eller borde i alla fall vara platsen för filmatisering av den.

Alla bilder från flickr

Always read something that will make you look good if you die in the middle of it

Jag börjar känna mig som en superpretentiös bokmal a la Rory Gilmore med de här uppstaplade böckerna som är inneboende i lägenheten. Ena högen är resultatet från Slavens och min thriftshopping och den andra är referenserna som kommer användas till mina film journals som jag ska lämna in nästa vecka. En väldigt charmig samling film böcker helt enkelt, om ni frågar mig. Reading is sexy, punkt slut.

Problemet är ju att man inte har tid att läsa annat än kurslitteratur mitt i terminens tumult... Tjuvstartade på Da Vinci Koden igårkväll medans Slaven försökte få ned sin wordcount i sin uppsats, för att inte tala om att jag samtidigt är inne i Anna Karenina. Dessutom har jag inte läst ut The Kid Stays in the Picture än heller, som jag fick i julklapp. Tiden är knapp när man ska fördela den med filmer att se!