Jag fick en ros häromdagen, helt utan anledning, från honom. Den bästa sorten, de omotiverade spontana blommorna. Han är inte typen som ger blommor särskilt ofta - min förra pojkvän överröste mig med sådana så jag dansade inombords när jag fick den här. Jag har fått blommor från honom två gånger förut, om nu midsommarkransen räknas (den var vit och röd!) men det var innan han var min. Den andra var ett par förlåt-mig-blommor, som numera är svarta och spökar om hela situationen som då uppstod.
Ett vanligt och vidskepligt uttryckt i Polen är att du inte ska hänga dina rosor på tork, för då kommer er kärlek att vissna. Karolina skällde ut mig häromdagen för det. Typiskt polacker. Men just nu, är det precis hur jag känner mig, vissen. Så därför hänger jag ut dem här på bloggen också, för att reflektera det emotionella kaoset som jag delar med den brännande hesheten (jag skrek bort rösten på danslektionen igår). Inte ens té hjälper, har hostat upp det över en gapande toalettstol två minuter efter att man förtärde det. Kan i och för sig vara konsekvensen att jag försökte halsa i mig lite Amol som ett desperat försök att kurera halsen...
No comments:
Post a Comment