Cause he gets up in the morning, and he goes to work at nine, and he comes back home at five-thirty, gets the same train every time. Cause his world is built round punctuality, it never fails.
Just nu har jag lite Kinks hysteri (lyssna!) , det här är låten som spelas i mitt huvud vilket inte är så tokigt för den är alldeles underbar. Deras frisyrer är dock ett alldeles eget kapitel att debattera... De här pojkarna skulle lätt gå på min St Paul (den i Concord, New Hampshire, inte den i London) skola i mitt första världskriget-manus. Skickade iväg ett andra utkast till Michelle igår för att få lite feedback innan jag skickar in den scriptade versionen till Murray nästa vecka. Måste säga att jag är mycket kär i förändringarna. Flashbacks till internatskolor är alltid ett vinnande koncept!
Skulle ni inte vilja gå på en preppy internatskola förr i tiden? Allt var så mycket bättre förr. Varför inte ha ett eget banjo-team? Bara det att de ställer upp och poserar hela skolan, det är fint. Det skriker gemenskap. De hade ett eget tåg till och med, "St Paul School Special" kallades den och de åkte på äventyr i majestätisk inredning. Tänk att ha en tågfest, vad kungligt! Det påminner om gymnasietiden på Eber - det var fina tider det! Om man bortser från lektionerna, så var gemenskapen på Ebersteinska uppslukande, för de som inte ville leka vänsterpartiet och ha demokratiskt styre i fel händer. Om folk skulle kunna bemästra att jämnlikt försöka representera ekot från förr och ha ett nytt tänkande som anpassar dagens värderingar, skulle allt inte bli så jävla moralpredikat och misslyckat. Nu yrar jag och det är ingen som förstår, but hey, jag blev Finis-nostalgisk.
Ooh, man borde så samla ihop gamla eldsjälar och ställa upp i gymnasiekatalogen när det väl fotograferas och ha en "Sentimentala Veteraner" sektion!
Just nu har jag lite Kinks hysteri (lyssna!) , det här är låten som spelas i mitt huvud vilket inte är så tokigt för den är alldeles underbar. Deras frisyrer är dock ett alldeles eget kapitel att debattera... De här pojkarna skulle lätt gå på min St Paul (den i Concord, New Hampshire, inte den i London) skola i mitt första världskriget-manus. Skickade iväg ett andra utkast till Michelle igår för att få lite feedback innan jag skickar in den scriptade versionen till Murray nästa vecka. Måste säga att jag är mycket kär i förändringarna. Flashbacks till internatskolor är alltid ett vinnande koncept!
Skulle ni inte vilja gå på en preppy internatskola förr i tiden? Allt var så mycket bättre förr. Varför inte ha ett eget banjo-team? Bara det att de ställer upp och poserar hela skolan, det är fint. Det skriker gemenskap. De hade ett eget tåg till och med, "St Paul School Special" kallades den och de åkte på äventyr i majestätisk inredning. Tänk att ha en tågfest, vad kungligt! Det påminner om gymnasietiden på Eber - det var fina tider det! Om man bortser från lektionerna, så var gemenskapen på Ebersteinska uppslukande, för de som inte ville leka vänsterpartiet och ha demokratiskt styre i fel händer. Om folk skulle kunna bemästra att jämnlikt försöka representera ekot från förr och ha ett nytt tänkande som anpassar dagens värderingar, skulle allt inte bli så jävla moralpredikat och misslyckat. Nu yrar jag och det är ingen som förstår, but hey, jag blev Finis-nostalgisk.
No comments:
Post a Comment