the diary

Jag skrev dagbok som en galning när jag var yngre. Min första dagbok är redan från i ettan när jag fortfarande skrev med snirkliga versaler om hur kär jag var i Anders Nilsson och hur han tittade åt mitt håll, trots att han gick i trean och hur han alltid fångade mig när vi lekte jaga.

I sexan började jag skriva på engelska när jag insåg att min mamma faktiskt läste mina dagböcker i smyg. Mamma förstår ju inte engelska, så det tyckte jag var ett smart drag. Mina hemliga tankar om pojkar eller när jag drack alkohol ville jag ju inte direkt att morsan skulle känna till.

Jag har till och med skrivit om Nicke under gymnasiet långt innan vi blev tillsammans. Numera har dagbokskrivandet åsidosatts av bloggen, men det blir ju aldrig riktigt lika personligt här. Jag har använt min svarta Moleskine som en film journal där alla idéer eller viktiga termer är samlade. Där finns även alla sms nedskrivna som Nicke skickade till mig innan han flyttade hit och andra fina saker som man inte vill glömma bort. Bloggen är ju inte en dagbok, och det vore förbaskat läskigt att försöka göra den till det. Men frågan är om man vågar bli lite personligare..?

TRANSLATION: Ever since first grade I've kept a diary or a journal of sorts. In sixth grade I started writing in english upon discovering my mom read all of them as well. Quite clever as mom doesn't understand any english. Nowadays, in these blogging times, I don't write as much anymore but am pondering whether I should get a little more personal here instead...