Jag kände för att bli lite ytlig

Som många andra av det vackra könet så tycker jag hemskt mycket om att shoppa. Att ett par skor kan stundvis skänka så mycket lycka! Men jag skulle aldrig kunna ha en sådan där ren modeblogg. Jag tappar intresset helt enkelt. Det finns så mycket mer i livet än att oroa sig över hur mycket den senaste it-väskan kostar eller vart man fyndar i second-hand som bäst. Dessutom så är jag inte rätt material för att bli en modeslav. Jag håller fast för mycket vid mina kläder. Gamla kläder. Jag släpper inte favoritbyxorna vind för våg bara för att den höga midjan gör comeback. Jag har inte råd att köpa ett nytt plagg varje dag. Sedan så har jag tok för många svackor där allt jag orkar klä mig i är oh-so-stylish baggy jeans och en t-shirt. Jag har för mycket runtomkring mig som ser till att mode inte kan styra mitt liv. Ha-begär har väl alla, det är bara naturligt. Ibland är det svårare att torka bort dreglet från mungipan och hålla fast i kontanterna, men det går. Förresten har jag alltid trivts med att ha en egen stil. Jag tycker om att sticka ut ur mängden, inte för att jag har de senaste sakerna man ska ha, utan för att jag syns. Utstrålning kallas det. Varför har folk glömt bort att utstrålning är den viktigaste accessoaren?