Äventyret från i lördags

Slaven & jag från gymnasietiden

Min officiella sista utgång i Norrköping var i lördags. Virila bröderna Werneman (slaven+bror), P-son & Marie och Sandra förfestade något för hårt innan vi slank före den långa kön in på Palace. Fördelar med att gå ut där man jobbar är a) man slipper betala b)man får in 18-åriga lillebröder då det är 21-årsgräns. Fine. No problem. Problem uppstår dock när slaven går ut senare och inte blir insläppt igen på grund av för mycket sprit i blodomloppet och tvingas hämta ut sina grejer från garderoben. Grabben, lika genialisk (oh hear the irony) som vanligt, tar ut mina saker likväl eftersom han har min bricka. Vad gör han sen? Han vandrar iväg med min tröja, kappa, mobil ( i fickan på kappan) och nycklar (som släpper in mig i mitt hus igen). En frusen och onykter Misha hoppar in i en taxi utan jacka och dumpar sig själv i Sandras säng för att på morgonen vakna av... well, Sandra hade oväntat sällskap i bäddsoffan. Minst sagt.

R har lämnat meddelande på Sandras mobil - den hon glömde kvällen innan hemma. "Misha, din mobil är på Pizzeria Olympia." Say what?! Vad fan har slaven nu gjort? Jo, han hade glömt alla mina saker där. Perfect. Pizzerian har stängt på söndagar. Kunde det bli bättre? En bitter Misha ringer och väcker slaven som sedan med sitt välbefinnande i åtanke tar till drastiska åtgjärder (tolkning: börjar höra runt på alla pizzerior i stan om de vet vem ägaren är som resulterar i att de får reda på vem brorsan till ägaren är, som till slut ger honom numret som slaven på nåt vänster övertalade att åka från Smedby in till city för att öppna så han kunde hämta mina grejer). Han dök upp sen, vid ett-tiden och hämtade upp mig från Sandra soch skjutsade hem mig. Som på den gamla goda tiden.

Så vad har vi då lärt oss av detta? Förlita dig inte på att slavar kan ta hand om dina brickor till garderoben.