Mina anhängare och syndafloden

Det är utmattande att vara dyrkad. Mina barn, en vänligare benämning på mina lojala undersåtar, gjorde minsann ifrån sig på scenen igår i Hörsalen. Visst gjorde de a mess out of Fame numret, men jag klädde upp mig i smickrande (nåja) 80-tals anda med shexiigha träningskläder då jag stormar in på scenen och avbryter dem mitt i numret (enligt koreografin that is) och drog mitt höstrå till stacken. Enligt rutin får ju alla andra göra jobbet så bossar jag omkring istället, men det var stortsett det min roll gick ut på - ja att vara in character so to speak... "Ställ er på era platser! Sluta snacka! In med magen. Mjukare rörelser, inga jävla flodhästar! Håll balansen! Lyssna på musiken för faaaaahn!" Så jävla ego e jag inte att jag utan förvarning tar över scenen från en drös 9-13 åringar. Eller jo, det gjorde jag ju i princip. Hardcore dramaqueen to the bone.

De plågade publiken ( nej seriöst, de var jätteduktiga förutom när de tabbade sig) i typ 2 timmar, inklusive paus och jag måste säga att trots att tjejerna som dansar Bond inte kör den riktigt så tight som jag visualiserar den så är det en grym koreografi by yours truly. I slutet då - det är här syndafloden kommer in i bilden - så är mina jävla wannabes (jag är deras största idol, inga protester tillåtna) bedårande och äckliga på samma gång för de samlas på scenen och sjunger till melodin av My Heart Will Go On fast med egen text som handlar då om mig, ett självklart tema för vilken låt som helst. Och vad gör de?! Knattarna börjar tjuta på scen och lilla Anton min guldfisk försökte gömma sig bakom tjejerna, helt röd i ögonen och det blir ba fan så... dramatiskt. Tårarna börja ju rulla even på mig och innan vi vet ordet av står alla och gråter floder som skulle få bibelns benämning på syndaflod att känna sig som öken.

De gav mig en skokartong. Påminner mig om den julen jag fick en skokartong av eMilia för flera år sedan. Där i låg en mindre present innehållande att silverhalsband med en fyrklöver, ja för att bringa mig tur. Jag ÄR tur. Not. Så ikväll fan bli jag våldgästad, de tjatade till sig en myskväll med mig så Lejman-huset blir våldgästat av småglin som kommer sakna mig när jag åker i väg... Jag kommer fan sakna dem jag med. Skulle jag inte veta bättre skulle man fan kunna tro att det var någon förbannad biologisk klocka som tickade. Euh, hemska tanke.