Oh vad sugen jag är på att titta på A Place In the Sun (1951) med det skönaste flickansiktet att vila ögonen på, nämligen Elizabeth Taylor när hon är som vackrast. Om Barthes kan skriva två sidor om Greta Garbo's ansikte, kan jag säkert skriva en hyllning till fröken Taylor. Eller, varför göra en remake (missförstå mig rätt, remakes i all ära) av något fantastiskt som inte behövs kan göras bättre (se Psycho och Psycho)? Det är bara att applicera Barthes poetiska ord på Elizabthe istället. Detta mytomspunna mjuka fokus och ljus... Och både hennes och hans, Montgomery Clift, röster är ljuvliga att lyssna på. Den är magisk den här filmen. Titta, titta, titta! En liten pärla i ett pärlhalsband i klass med Roman Holiday och Gone With the Wind.
No comments:
Post a Comment