a new year arriving

Det känns lite eländigt att jag inte får kliva in i det nya året pussandes på pojkvännen. Jag har skämtat om att jag helt enkelt får pussa på en tös vid midnatt istället. Det finns många villiga Perthianer. Dansgruppen från Perth, Kukuleczka, som jag var med i sisådär två år är förresten fantastiska. Min nuvarande grupp är halvt om halvt konservativ och laglydig. Jag smittar av mig lite och försöker influera de lättfotade. Sakta men säkert...

four walls

39 grader.

Tur att konserthuset där vi har uppvisning (en tre timmar konsert med alla gruppers framträdande av 1-2 danser) har air-condition. Det är ju faktiskt inte alltid en självklarhet på den här ön. Mitt sovrum till exempel har inte det.

Nu har vi haft genrep och dansat igenom hela programmet. Åtta ikväll blir det dags! Men nu, nu ska jag äta lunch och powernappa.

Men så här ser det ut, mina fyra gula väggar på ett dormitary i Adelaide.

the distance between us

I denna glödande hetta sitter jag med en vanilj-milkshake långt borta från där jag vill vara.

Sisådär 700 km bakåt i tiden.

Igår vid halv nio på morgonen satte Michael P. och jag bilnosen i riktning mot Adelaide. En bilresa. Mycket musik. Dåliga-skämt maraton och en evig längtan efter att vända om och åka tillbaka hem.

För fyra månader sedan lät två veckor i Adelaide som ett fantastiskt äventyr.

Idag är jag istället patetiskt och så himla kärlekskrank. Vems idé var det här egentligen? Jag bor i ett studenthus med folk jag inte känner. Folk jag inte alls vill lära känna. Sedan när blev det så svårt att vara social?

Ska det verkligen vara så svårt att inte andas samma luft som sin pojkvän?


P.S McDonald's har sugigt Internet. Bara så ni vet.

merry christmas and all that

Jag jobbade fram till klockan nio på kvällen på julafton. Efter lite christmas-cocktail competitions och christmas shots (och en present från jobbet - en Charlie Chaplin tavla!) så blev det julklappsöppning hemma med Slaven, Mackan & Bianca. Halv elva bar det ut i natten och vi åt och drack gott på Toff innan jakt på andra ställen (vi hamnade på Red Violin som var lite som att hamna i Afrika, och då menar jag inte inredningen) och slutligen så fick jag min livs första strippklubbs-upplevelse vid tjugotre års ålder.

Sedan gick det bara nedför och jag lyckades orsaka den hemskaste julafton i världshistorien. Men det vill vi inte ta här. Hoppas alla hade en fin jul med alla de som betyder något för er!

TRANSLATION: Christmas Eve after finishing work at nine with Slave, Markus & Bianca (and later Supreet) included food at the Toff, a visit to Afrika - uh I mean red Violin and also my first strip-club experience before it all turned into a disaster. I hope you all had a wonderful Christmas with the people you love!

if you live in the city you don't need a christmas tree, there are people who are allergic

Vårt gryt är inte alls julpyntat, vi har inte någon gran. Jag skrattar fortfarande och skakar på huvudet åt det där med julpynt i 38 grader sol. Det känns så upp-och-ned. Men det blev ett julhörn till sist. Ett julljus omringat av paket.

För övrigt är de kloka orden från rubriken något min danspartners fem-åriga son yttrade i bilen när jag förklarade skamset att vi inte har någon julgran. Nej, man behöver ju inte ha en gran när man bor mitt i stan. Tänk på alla allergiker!

TRANSLATION: There's no Christmas tree in our humble apartment, but we have a Christmas-candle (ok, ok, it's actually just a regular candle, I am aware of that). But it's surrounded by Christmas gifts! Oh and the wise words in the title is something my dance-partners five-year-old said earlier.

polite dancing ballerina

Om mindre än en vecka åker jag och dansgruppen iväg till Adelaide på dansfestival. Det vi ska uppträda med är långt ifrån ballett, men jag kände mig lite som en ballerina idag så tåspetsskorna åkte på och det blev lite positioner och övningar på heltäckningsmattan. Jag saknar utmananande och regelbundna dansklasser. Träning med dansgruppen är inte alls detsamma. Min pojkvän tittar konstigt på mig när jag berättade att jag dansade lite tidigare idag. "Vaddå själv?" menade han och skakade på huvudet. Sedan visade jag bilderna som dessa dansposer resulterade i och hans kommentar skiftade från "Men oj det där är ju på en tå!" till "One can almost see your vagina there".

För övrigt så har jag förvandlats till något av en julklappsgalning. I och med att jag inte har familj och fin släkt att köpa presenter till i år så blir det ju istället förbannat många presenter till Slaven istället. Han har tydligen varit väldigt snäll i år...

TRANSLATION: In less than a week the dancegroup is off to Adelaide for PolArt - a dance festival. What we dance is far from ballet but I kind of missed the love/hate pain caused by point-shoes so it kind of resulted in a random ballet session and posing at home. I miss taking regular dance classes, the demanding kind. When I mentioned my private dance session to my boy he raised his eyebrow and said "What, you mean you danced by yourself?" and when I showed him the photos he pretty much reacted "Shit, that is just on one toe" and "One can almost see your vagina". Yes, dear darling boyfriend.

Lyrics from Polite Dance Song by The Bird and the Bee

tahmoh penikett on a plate

Under filminspelningar har man ibland stand-ins, ja folk som bara står på rätt plats medans man fixar ljussättningen. Om Eliza Dushku känner för att ta en paus står jag gärna tätt inpå den här mannen. Eller vara make-up department och ständigt springa fram med spray-flaskan och spruta lite vatten på honom. Insisterar han kan jag ju få honom att svettas på riktigt också...

Vad?! Ibland tycker jag om att betrakta män som ett stycke kött...

the black sole of a man

Fossingara mina har fått skoskav, och dess svarta skor är skurken bakom detta. Jag passar på att matcha dem med min fina födelsedagspresent som jag fick av Slaven i juni men som jag totalt failat att nämna eller visa upp. En gammal skrivmaskin! Tyvärr har den ännu inte kommit till användning, främst för att jag måste köpa nytt band att skriva med. Då ska det skrivas steampunk äventyr med vampyrer, luftskepp, kurirer och varulvar. Det ni.

TRANSLATION: These shoes have given me painful blisters but the main reason to show them was to match them with the old typewriter my boy gave me for my birthday back in June. I haven't really had time to sit down and type on it yet, but mainly because I need to buy a new ribbon.

angelina adopts children, my ego adopts trenchcoats

Här ska ni få höra om en av fördelarna med att jobba i bar. Folk blir fulla. Ibland för fulla för att ha koll på sina saker. Jag har sett folk vingla ut utan sina väskor, telefoner och utan sina skor. De ringer ju dagen därpå med hjärtat i halsgropen och frågar vänligt om någon hittat deras borttappade saker. De blir återförenade och kan bege sig på nya äventyr.

Sedan så finns det sagor utan lyckliga slut, och då blir det som med den här trenchen. Den har legat och väntat på kontoret i snart två månader på sin ägare, men ägaren ringde aldrig. Så jag fick adoptera den. Tjoho för fyllekärringar!

TRANSLATION: This trench has been waiting for its owner to call for it over two months in the office, but the owner never did. So I kindly adopted it. Yay for drunk people!